onsdag 29 november 2017

Recension: Sweet & Lynch "Unified" (Frontiers)








Mina böner har hörsammats! Fastän debuten från konstellationen SWEET & LYNCH från 2015 kanske inte var en av de årets bästa plattor så var det ändå en platta som jag tyckte smakade mer. Och två år senare så är paret tillbaka med uppföljaren ”Unified”. Paret som jag pratar om är sångaren och gitarristen Michael Sweet, som är mest känd från det kristna metalbandet Stryper, och gitarristen George Lynch, som alla känner från banden Lynch Mob och Dokken. Tillsammans med bassisten James Lomenzo (Megadeth, White Lion, Black Label Society) och trummisen Brian Tichy (Whitesnake, Billy Idol, Foreigner) så bjuder bandet på elva nyskrivna spår, som troligtvis Michael Sweet haft väldigt stor del i. Det låter nämligen otroligt mycket Stryper om nya albumet, mer än debuten gjorde.

Och det är egentligen inget fel alls i det, och med tanke på Sweets karaktäristiska sångröst så är det kanske inte så konstigt och det är även Sweet som producerat hela plattan. Därför så låter trummorna också väldigt mycket Stryper, där Michaels bror, Robert Sweet, brukar har ett ganska speciellt plåtlikt sound på sina trummor. Detta var en liten besvikelse första gångerna som jag lyssnade in mig på den här plattan, då debuten gick lite sin egen väg men kanske ändå utan en klar identitet.

En annan typisk ”Stryper-identitet” är Michael Sweets vana, eller ovana, att alltid inleda första låten med ett falsettskrik, och den snabba ”Promised land” är inget undantag. Lite skrattretande är det dock! Det här är ändå en riktigt grym låt med en sånginsats som är utöver det normala, men det är ju en av världens tajtaste hårdrockssångare vi talar om!
Lite funkig hårdrock blir det sedan på första singelspåret från den här plattan, ”Walk”, som det gjorts en ganska kul video till. Kände inte igen Brian Tichy i långt helskägg bakom trummorna och undrar faktiskt fortfarande om det verkligen är han som är med i videon. Låten är snygg, men med ett lite för långt och ointressant mellanspel, som gör att låten är närmare sex minuter lång.

”Afterlife” är ett av de spår som sticker ut lite extra och som mer låter som om det är George som har haft mer att säga till om. En tyngre låt med ett sug i kompet som förför. En av mina favoriter på plattan!
På ”Mark your mark” är bandet tillbaka i ett mer Stryper-likt landskap, meden viss touch av Journey, då det låter riktigt amerikansk AOR i refrängen.
Min favorit på plattan är titelspåret ”Unified”, ett spår som har en klockren refräng som fastnat totalt i mitt huvud. Grymt snygg låt som har en vacker vers, men där jag bara väntar på att refrängen skall ta över allt!
Tyvärr håller resten av plattans spår inte riktigt lika god kvalitet, men ”Heart of fire” har en helt okej refräng som det är lätt att skråla med i.

Det här är en platta som kräver lite tid för att den ska fastna och det är de plattorna i samlingen som brukar hålla längst. Men ”Unified” lider tyvärr av brist på jämt låtmaterial, för efter titelspåret, som är spår sex på albumet, så tappar bandet mig. Det är fortfarande kompetent men låtarna fastnar ej. Första delen av plattan är bättre än debuten, men resten känns mer som utfyllnad. Fortfarande är en här konstellationen av grymt rutinerade musiker intressant och en fortsättning skulle ändå vara intressant. Summa summarum: intressant, eller?

Betyg: 7/10

Stryper ”—”
Revolution Saints ”—”

1-      Promised land
2-      Walk
3-      Afterlife
4-      Make your mark
5-      Tried & true
6-      Unified
7-      Find your way
8-      Heart on fire
9-      Bridge of broken lies
10-   Better man
11-   Live to die

 Här kan Du njuta till den coola videon till låten "Walk"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar