Recension: Drive, She Said "Pedal to the metal" (Frontiers)

DRIVE, SHE SAID består av keyboardisten Mark Mangold (Touch, Mystic Healer, The Sign) och sångaren Al Fritsch och det här är ett band som dykt upp lite då och då som gubben I lådan, mitt emellan sina andra musikaliska åtaganden. Men det hela började med debutalbumet, ”Drive, She Said”, som släpptes via CBS 1989 och där fanns stora namn som Fiona, Bob och Bruce Kulick, Kenny Aronoff och Benny Mardones med och hjälpte till. Tyvärr så stod mäktiga CBS inför en stor strukturomvandling och DRIVE, SHE SAID var en av många band som då var signade till skivjätten, men som inte fick någon större uppbackning och fick kicken strax efteråt.

Men framgångarna i Europa gjorde att man skrev på för Music for Nations och fram till 1993 så släpptes ytterligare två album. Men bandet slog aldrig så stort som de kanske egentligen borde, än en gång tack vare att grungen tagit över fansens gillande. Mark och Al fortsatte sina musikaliska äventyr på annat håll men höll kontakten och 2003 var det dags för ett nytt försök med bandet, den här gången på initiativ av Frontiers Records, men plattan ”Real life” höll inte riktigt den kvalitet som fansen hade förväntat sig.

När Mark Mangold spelade med sitt gamla band Touch på Firefest 2014 så kom ett nytt sug att göra musik tillsammans med Al och nu är man alltså där med nya albumet, ”Pedal to the metal”, bandets femte studioalbum på tjugosex år. Den här gången så släpps plattan återigen på Frontiers, men man har tagit hjälp av ett gäng svenska musiker, såsom Tommy Denander, Göran Edman, Daniel Palmqvist (Murder Of My Sweet) och Pontus Engborg (Paulo Mendonca, Glenn Hughes). Dessutom hittar man namn som Ted Poley, Alessandro del Vecchio och Kenny Aronoff som hjälpt till med inspelningarna och Fiona är tillbaka och sjunger duett med Al på låten ”In your arms”.

Jag kan inte säga att jag har varit något större fan av DRIVE, SHE SAID’s tidigare plattor, men nya plattan är absolut något som du kanske vill  kolla in om du gillar AOR på gränsen till melodiös hårdrock. De inledande låtarna, ”Touch” och ”Pedal to the metal”, är riktigt bra arenarock och faktum är att inspelningarna låter 80-tal utan att för den skull låta dammigt. Den första gången som jag hörde titelspåret så trodde jag att de sjöng ”Hello to the butthole” i refrängen och blev lite lätt chockad (hehe…not!), innan jag förstod att textraden är ”Pedal to the metal”. Något slirig sång med massor av körpålägg gör att det är svårt att höra texten. Grymt bra låt annars!

Och plattan bjuder på fler snygga AOR dängor, fram till den vackra balladen ”In your arms” som låter en hel del Hearts 80-talsera och det är alltid kul att höra Fiona på skiva, vilket inte är alltför ofta. Men de tre återstående låtarna på plattan borde inte ha fått vara med. Det här låter mer som 80-tals discorock och i ”I’m the nite” har man dessutom letat fram en gammal trummaskin från den eran.

Plattan avslutas med ”All I wanna do” som är en helt akustisk låt och jag känner så väl igen den här låten, men har inte lyckats hitta om det är en cover eller vem som i så fall har gjort originalet. Någon som vet?

Plattans första nio spår är härligt skön AOR och riktigt bra låtar, bättre än jag hört från den här duon tidigare. Men de tre sista spåren drar ner betyget väsentligt.

Betyg: 6/10

Giuffria ”—”

Touch ”—”

1. Touch
2. Pedal To The Metal
3. In R Blood
4. Said It All
5. Writing On The Wall
6. Rainbows And Hurricanes
7. Love Will Win In The End
8. Rain Of Fire
9. In Your Arms
10. IM The Nyte
11. Lost In You
12. All I Wanna Do

Här hittad du ett kollage av låtarna från plattan! Sampler!