torsdag 10 maj 2018

Recension: James Christian "Craving" (Frontiers)








JAMES CHRISTIAN har en välkänd röst inom den melodiösa rocken. Till vardags sjunger han med sitt eget band House Of Lords, som stadigt släpper plattor som alla håller hög nivå. Det brukar dimpa ner ett nytt album med HOL cirka vartannat år, sedan återföreningen 2004. Inte lika ofta kan vi höra JAMES släppa soloplattor, men han har precis släppt sitt fjärde soloalbum sedan 1994 och det var med albumet ”Lay it all on me” från 2013, som han i eget namn senast släppte musik. Nya plattan heter ”Craving” och man känner genast igen JAMES CHRISTIANs röst och även i viss form House Of Lords till stilen. Men JAMES plattor är ofta lite mer softa och drar mer åt AOR hållet.

Så är det även denna gång, men nya albumet inleder med låten ”Heaven is a place in hell”, som mycket väl hade kunnat inleda ett House Of Lords album, så vi får lite av båda världar när man hör JAMES CHRISTIAN solo. Han har fått hjälp att skriva de nya låtarna från en del tunga namn, som Tommy Denander, Jimi Bell (House Of Lords), Clif Magness, Alessandro Del Vecchio och Jeff Kent (ex-House Of Lords). Tommy Denander står bakom låten ”Wild boys”, som är ett av de spår som ligger en bit från HOL, nästa som en uptempo Toto-dänga, med en refräng värd hitpotential.

”Craving” lugnar ner tempot något och det här är en låt där Clif Magness varit inblandad, en doldis som skrivit musik till så många artister och grupper att det skulle ta upp hela recensionen att lista! En härligt snygg AOR dänga med en grym refräng och med den röst som JAMES CHRISTAIN besitter så blir det alltid bra.
”Jesus wept” är en av plattans höjdpunkter, med en hel del keyboards signerade Alessandro Del Vecchio. En härlig refräng som verkligen fastnar.
Plattans första ballad kommer därefter i form av ”World of possibility” och det här är verkligen en ballad, betydligt softare än vad man är van att höra JAMES sjunga med House Of Lords. Låten skulle mycket väl kunna placeras sig bland någon av de stora westcoast artisterna, men jag tycker i och för sig att låten saknar en bra refräng.

Åter tillbaka till lite tyngre gitarrer blir det i ”Sidewinder”. Låten är skriven tillsammans med Tommy Denander, men inte heller denna låt håller riktigt måttet. Bättre blir det i ”I won’t cry”, även den skriven tillsammans med Denander. Det här är en mer spännande låt, men lite ”agent-feeling”, om Ni förstår vad jag menar.
Flera av albumets texter är lätt filosofiska och ämnet verkar genomgående handla om religiösa tankar, med titlar som ”Heaven is a place in hell”, ”Jesus wept”, den lugna, akustiska ”If there’s a God” och avslutande ”Amen”, där JAMES sjunger att han dagligen ”syndar” men att han helt enkelt inte bryr sig, vilket kan tolkas på flera vis. Faktum är att denna lilla låt är en riktig pärla, då refrängen är helt bedårande oemotståndlig. En hymn för oss syndiga människor, kanske?

”Craving” har sina ljusa stunder, men håller inte samma höga standard som JAMES CHRISTIAN’s förra soloplatta. Det svajar lite här och där, men i det stora hela ett bra album med härligt melodiösa låtar som spänner från westcoast till melodiös hårdrock!

Betyg: 7/10

House Of Lords ”—”
Radioactive ”—”

1.       Heaven is a place in hell
2.       Wild boys
3.       Craving
4.       Jesus wept
5.       World of possibility
6.       Sidewinder
7.       I won’t cry
8.       If there’s a God
9.       Love is the answer
10.   Black wasn’t black
11.   Amen

Här kan Du höra låten "Jesus wept"!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar