Det är fyra år sedan som HEADSPACE debuterade med den grymt imponerade plattan ”I am anonymous”, ett av 2012 års bättre progrock epos. Bandet består av flera hårt arbetande musiker, som var och en har sitt på annat håll också, såsom sångaren Damian Wilson (Threshold) och Adam Wakeman (ex-Ozzy Osbourne) som är det här bandets grundare. Övriga musiker är bassisten Lee Pomeroy (Steve Hackett, It Bites), gitarristen Pete Rinaldi och senaste nytillskottet, trummisen Adam Falkner, ett namn som man annars inte förknippar med progressive rock. Adam har spelat bakom popartister såsom Dido och Amy McDonald, men också i bandet One EskimO.
Nya plattan har fått namnet ”All that you fear is gone” och
har tagit fyra år att spela in, mest beroende på att de inblandade haft svårt
att få tid över till HEADSPACE. Varje ledig tid har var och en gjort något
litet till de 12 spåren som finns på plattan, oftast inte tillsammans och inte
i samma studio. Detta är ett arbetssätt som är en förutsättning för att bandet
skall kunna arbeta och tackar dagens teknik för det. Men man planerar faktiskt
att ge sig ut på turné senare i år. Hoppas att grabbarna har någon hum om
logistiklösningar här också…
”All that you fear is gone” fortsätter i samma stil som
debutalbumet, men den största skillnaden är att jag haft mycket svårt att sätta
mig in i nya albumet. Det har liksom inte gått att öppna upp låtarnas
komplexitet helt och hållet och om det beror på mig eller på bandets musik det
kan jag faktiskt inte riktigt svar på. För det här borde vara helt i min stil
och jag gillade bandets debutplatta stenhårt. Liksom den, så är nya plattan
proppfull med musik, hela 72 minuter. Jag har därför delat upp låtarna och
lyssnat i perioder för att gå in i plattan på ett annorlunda sätt, men den är,
för att sammanfatta det så enkelt som möjligt, svårsmält.
Det här är ett band fullt med rutinerade snubbar som är vana
vid svåra strukturer och Damian’s band Threshold är ju en av progmetalens
större band, samtidigt som Adam Wakeman’s far heter Rick Wakeman. Kanske att
man tagit sina rötter på för mycket allvar, vad vet jag.
Inledande ”Road to supremacy” har ingen direkt hook som
fungerar på mig, men efter flera lyssningar så börjar intresset växa och
likadant är det med efterföljande ”Your life will change”, som är ett spår med
mycket Yes influenser. Damian har en röst som pendlar mellan Jon Anderson och
Robert Plant och det låter en hel del Led Zeppelin i den avskalade bluesdränkta
”Polluted alcohol”, där Damian enbart ackompanjeras av Pete på slideguitar under
större delen av låten. Det här är faktiskt en av plattans stora ögonblick.
Men jag har faktiskt lite svårt med den här plattan. Det
känns ibland som om det är så mycket teman i varje låt att det blir
ogenomträngbart, men så ibland dyker det upp ett riff här en refräng där som
fastnar, men sällen en hel låt. Bäst är, som tidigare sagts ”Polluted alcohol”
den kortare ”The day you return” som har en riktigt bra refräng och ytterligare
en ballad i form av ”Borders and days”. Annars är jag rejält besviken…
Betyg: 6/10
Threshold ”—”
Dream Theater ”—”
1.
Road to supremacy
2.
Your life will change
3.
Polluted alcohol
4.
Kill you with kindness
5.
The element
6.
The science within us
7.
Semaphore
8.
The death bell
9.
The day you return
10. All that you fear is gone
11. Borders and days
12. Secular souls
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar