LAST IN LINE är Dio’s andra platta som släpptes 1984. På den skivan fanns Vivian Campbell på gitarr, Jimmy Bain på bas och Vinnie Appice på trummor bakom Ronnie James Dio på sång. Detta är en numera klassisk sättning av bandet Dio, som också släppte albumen ”Holy diver” och ”Sacred heart”. 27 år efter att just den här sättningen av Dio upplöstes så träffades trion bakom Dio för att spela lite för skojs skull. Detta var i Los Angeles 2011. Kemin fanns där och suget fanns också kvar för att göra något gemensamt på allvar. Detta ledde senare till att Frontiers Records ställde en förfrågan om de kunde tänka sig att spela in ett album med nyskrivet material, och det var ett erbjudande som det var svårt att tacka nej till. Så nu är alltså debutalbumet med gruppen LAST IN LINE här och man har valt att kalla plattan ”Heavy crown”, kanske som en sorts statement att det samtidigt är en tung uppgift att bära Dio’s musikaliska budskap vidare.
För visst låter det en hel del Dio, trots att sångaren
Andrew Freeman, en god vän till Vinnie Appice, inte är speciellt röstlik. Han
låter faktiskt mer som Oni Logan från Lynch Mob, ett band som faktiskt Andrew
frontat under en tid, då också Vinnie Appice fanns med på trummor. Freeman är
annars inte någon större kändis i rocksammanhang, men hans röst är riktigt bra
och kraftfull och passar in i LAST IN LINE’s koncept utan problem.
Tyvärr så hann bassisten Jimmy Bain så tragiskt gå bort,
under en båtcruise där LAST IN LINE skulle ha uppträtt som en av flera ”förband”
till Def Leppard. Enligt uppgift så dog Jimmy i sin hytt och dök aldrig upp när
bandet skulle spela. Det har senare konstaterats att han hade långt gången lungcancer,
något som hans läkare hade sagt bara var lunginflammation…
”Heavy crown” blir därför ett slags dödsruna över Jimmy Bain’s
långa karriär och med band som Thin Lizzy, Rainbow, Wild Horses, Gary Moore och
Dio, så var Bain en av de riktigt stora bassistprofilerna under många år. Och
faktiskt så är det här en mycket värdig avslutning för honom. Bara synd att han
inte kommer att få uppleva hur väl det här albumet troligen kommer att bli mottaget.
Plattan inleds med låten ”Devil in me” som är tidstypisk för
rockplattor som ”Holy diver”, ”Heaven & hell” eller ”British steel” och det
här är som en manual i hur brittisk hårdrock låter.
”Martyr” är ett kort spår med en hel del influenser från
Rainbow eller Judas Priest, två band som var samtida med Dio och ”Starmaker” är
också ett bra exempel på de här rutinerade herrarnas kunnande om hårdrockens
historia.
”Blame it on me” har fått lite Black Sabbath stuk och det är
ju också ett band som i allra högsta grad hade kopplingar till Ronnie James
Dio.
Ett av mina favoritspår är den snabba ”Already dead”, som
har ett bekant gitarr riff och det låter både Saxon, Judas Priest och Rainbow
om det här spåret.
”Curse of the day” inleder lugnt men exploderar rejält i refrängen
och här låter LAST IN LINE mer modernt i sitt musikaliska uttryck. En låt som
sticker ut från den övriga retrometalen.
Och andra hälften av ”Heavy crown” är faktiskt snäppet
bättre än inledningen, för lägg till spår som den sugande ”Orange glow”, det
bluesiga titelspåret och avslutande ”The sickness”, som är en av plattans
höjdare, så blir summan ett album som imponerar och som överraskar. Jag hade nämligen
inte förväntat mig denna höga klass alls. Men alltid kul med bra plattor som
man inte räknar med!
Betyg: 8/10
Dio ”—”
Saxon ”—”
1.
Devil in me
2.
Martyr
3.
Starmaker
4.
Burn this house down
5.
I am revolution
6.
Blame it on me
7. In flames (Bonus track deluxe edition)
8. Already dead
9. Curse the day
10. Orange glow
11. Heavy crown
12. The sickness
Här hittar du länk till låten "Devil in me" !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar