En av de band som det surrats mest om under våren är svenska
PERFECT PLAN, ett band som startade i Örnsköldsvik 2014, men som nu är på väg
ut i världen med hjälp av italienska Frontiers Records. Det är nämligen detta
bolag som skrivit kontrakt med bandet för release av deras debutalbum, ”All
rise”. Kanske har Du redan hört någon av låtarna som det gjort video till, och
själv fastnade jag direkt till ”In and out of love”, som här ligger som låt nummer
två på albumet. Det här är ett spår som inleder med en fet orgel och ett
suggestivt basspel, som lyfter hela låten. Att dessutom höra en så grymt duktig
sångare som Kent Hilli, är inte var dag som man gör. Jag har inte tidigare
kommit i kontakt med någon av killarna i bandet, men det här är ett band som
verkligen vet vad de gör, och vad de vill, och de låter hur proffsiga som
helst. Refrängen till ”In and out of love” är dessutom ett plåster som inte
vill släppa, ett monster till refräng som är lika grym varje gång jag hör den!
Men plattan inleds med låten ”Bad city woman”, och varför
man har valt att lägga den här låten först är för mig en gåta, för den här
fungerar inte alls på mig. Texten är usel och låten väldigt banal och känns
inte som en värdig inledning till det som sedan kommer. Plattans sämsta låt
faktiskt. För som tur är så blir det mycket bättre, redan med andra spåret som
jag redan berättat om.
”Stone cold lover” inleder med riktigt vassa och tunga
gitarrer, som snabbt åtföljs av feta keyboardmattor och det hela låter en hel
del 80-tal, Whitesnake, Europe och Giant.
Jag måste än en gång nämna sångaren Kent Hilli, som Ni bara
måste höra i låten ”Gone too far”, där Leif Ehlins keyboardmattor och Rolf
Nordströms gitarr harmonierar perfekt bakom Kents grymma stämma.
Leifs orgel får mycket utrymme även i nästa spår, ”What goes
around”, och trots att PERFECT PLAN knappast jobbar på att utveckla en musikstil
så är just keyboarden och Kents röst, bandets stora styrka. Men man får absolut
inte glömma bassisten P-O Sedin och trummisen Fredrik Forsberg, som står för
bandets tunga och tajta grundstomme.
Även ”Too late” är en grym låt, lite åt Journey hållet och
det finns viss likhet mellan Dean Castronovo, trummis från Journey och
Revolution Saints, och Kent Hilli i rösten.
Än mer Journey blir det i låten ”Can’t turn back”, en
riktigt stark låt som är plattans bästa, tillsammans med ”In and out of love”.
Två låtar som är ganska olika i stil, men som passar detta Ångermanlandsband
perfekt.
”Never surrender” fyller på statistiken på ett mycket
positivt sätt och med undantag av plattans andra bagatell, ”1985”, så är både
”What can I do” och ”Heaven in your eyes” alldeles lysande melodiös rock!
För att vara en debutplatta så är ”All rise” ovanligt
kompetent, ett av vårens allra bästa album hittills och troligen en kandidat
för en topp-tio lista när man summerar året 2018. Det är bara Revertigo’s
platta som är snäppet bättre i år. Rekommenderas varmt för alla diggare av
kvalitativ melodiös rock och hårdrock, med snygg sång och mycket keyboard!
Betyg: 9/10
Treat ”—”
Journey ”—”
1.
Ba city woman
2.
In and out of love
3.
Stone cold lover
4.
Gone too far
5.
What goes around
6.
Too late
7.
Can’t turn back
8.
Never surrender
9.
1985
10.
What can I do
11.
Heaven in your eyes
Här ser och hör du låten "In and out of love"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar