Recension: P.A.L. "Prime" (AOR Heaven)

Akronymet P.A.L. står för Pettersson, Andersson och Ljunggren. Det är tre herrar som har sysslat med musik under många år och som heter Peo, Peter och Roger i förnamn. De härstammar alla från Bert Karlsson’s hemstad Skara, eller i dess omgivning, och bandet bildades faktiskt redan 1987 i Peos studio Vanäs, men då under namnet Escape. Trettio år senare så debuterar de tre på skiva under namnet P.A.L. och har gjort albumet ”Prime” tillsammans med trummisen Mauritz Petersson. Det är gitarristen Roger Ljunggren som skrivit all musiken och Peter står för arrangemangen, har producerat albumet och dessutom spelat bas. Peo Pettersson sjunger och spelar keyboards.

Kanske känner Ni igen namnet Peo Pettersson, som gjort en del plattor i det egna namnet Peo, och då har det handlat om mycket melodiös AOR och det är där som P.A.L. landar också musikaliskt. Plattan innehåller elva spår som i struktur är ganska lika, vers-refräng-vers-refräng-solo-refräng. Roger Ljunggrens gitarrsolon är faktiskt ganska intressanta då hans spel är extremt melodiöst, lika melodiösa som plattans starka refränger.

AOR Heaven släpper för det mesta bra plattor och större delen av dessa under senare år har varit med svenska band och artister. Svenska musiker är specialister på att skriva melodiös rock och AOR och det går hem i många hörn av världen. P.A.L. är inget undantag och den här trion tar melodiöst till en högre nivå. Jag menar inget illa när jag säger det här men grabbarna har något mer gemensamt med Bert Karlsson än bara att de är från samma stad. Det låter ”folkligt” och det här är en platta som borde sälja massor med sin trallvänliga AOR, men som alla vet så fungerar inte den här musikstilen i svenska folkhem längre.

För att göra en jämförelse med Peos egna plattor, eftersom det här ligger i samma liga, så är det en ovanligt jämn och bra samling låtar. Jag kan i och för sig tycka att de flesta låtar följer samma mall lite för mycket, men det är en samling grymt starka refränger som man får till sig i stället. Det finns flera riktigt bra låtar såsom ”Heads or tales”, som inleder plattan, och redan efter trettio sekunder kommer refrängen. Varför dra ut på det, egentligen!

”Carry on” är en låt med sug och en grymt stark refräng som det är lätt att skråla med i och ”Hiding away from love” kan kandidera till plattans starkaste låt med en vass vers och en grymt beroendeframkallande refräng.

Andra favoriter är låten ”Wildfire” och balladen ”What we could have been” är riktigt snygg. Ett tungt riff inleder ”River runs dry” och resten av låten är också tung för att vara AOR, men det är fortfarande melodiöst och refrängen är, naturligtvis, mer än lovligt melodiös. Slutligen så går jag gärna igång på ”Older and wiser”, en låt som skulle kunna vara skriven om undertecknad!

Avslutande ”One step away” är också riktigt snygg, en lugnare och vacker låt med väl uppbyggd melodiösa inslag och ytterligare en riktigt stark refräng.

Svensk AOR är känd för sin kvalitet. P.A.L. är inget undantag, men kanske inte en platta som tillhör det absoluta toppskitet. Peo har en bra röst, Rogers gitarrspel är ofta mycket melodiöst, men produktionen är något trist och det blir lite upprepning här och där. Trots det, en platta att kolla upp för alla AOR fans där ute!

Betyg: 7/10

Peo ”—”

Wigelius ”—”

1.       Heads or tales

2.       Carry on

3.       Hiding away from love

4.       Double nature

5.       Wildfire

6.       What we could have been

7.       Nowhere left to go

8.       River runs dry

9.       Older and wiser

10.   Leaving this town

11.   One step away

 Här kan du höra låten "Double nature"!