Ketchupeffekten. Ingenting kommer ut, hur mycket man än slår
på flaskan. Och när det väl kommer så kommer allt på en gång. ISILDURS BANE
hade uppehåll i skivproduktionen under fjorton år och sedan släpper man två
album under samma år! Bara några få månader mellan varandra dessutom!
Samarbetet mellan ISILDURS BANE och sångaren Steve Hogarth
från Marillion, var en storslagen musikalisk upplevelse som verkligen var
lyckad ur många musikaliska dimensioner. Plattan har rönt stor uppmärksamhet
världen över, vilket kanske gjort att nya albumet ”Off the radar”, just kommit
lite utanför radarn på mer än ett sätt.
Plattan innehåller sex spår, plus ett bonusspår
”Uvertyr/Open (Live 2016)”. ISILDURS BANE är tillbaka till sitt ursprung, men
ändå inte; plattan är helt instrumental, men man har här provat lite mer
ambienta musikaliska ljudbilder. Alla kompositioner är signerade Mats Johansson
och han har använt sig mycket av synthar den här gången, vilket gör att
ISILDURS BANES sound låter mer modernt är tidigare. Samtidigt så blandas
arrangemangen upp med en hel del akustiska instrument, där Luca Cabreses
trumpet har en stor roll, och där Klas Assarssons marimba och vibrafon färgar
ljudbilden på ett Zappa-eskt vis.
”Xenolith” är stycket som imponerar stort, skulle jag vilja
påstå. Det här är en 10 minuter lång musikalisk resa där korsningen mellan det
klassiska ISILDURS BANE och det mer moderna IB, fungerar alldeles förträffligt.
Klas har massor att göra i just det här stycket och samspelet mellan
slagverken, Mats synthar, Alex Cronés basarbete och det spännande arrangemanget,
gör att den här låten nästan dödar resten av plattan. Pat Mastelotto (King
Crimson, Mr. Mister) gästar också på olika typer av percussion.
Ja, det kanske är att ta i att ”Xenolith” ligger i en annan
division, men det spåret är den enda som jag fortfarande kommer ihåg, när
CD-spelaren är avstängd. Detta trots att plattan ändå inleder riktigt starkt
med ”Drive! Part 1-3”, där första delen inleds med ett tema på fiol som jag
tror är återanvänt från någon tidigare platta med IB (har inte hunnit kolla upp
det så rätta mig gärna om jag har fel!). En snygg inledning, men där låten
haltar under del två och tre.
Nästa spår är titelspåret där saxofonen, tillsammans med en
basklarinett, spelade av Axel Croné, är huvudinstrumenten, tillsammans med
Calabreses trumpet, och det akustiska blåset har en framträdande roll även i
”Goodbye Berlin” och speciellt den märkliga ”Endless air”, där jazz, avantgard
och modern klassisk musik möts i elektronisk miljö.
Plattan avslutas med ett bonusspår, ”Uvertyr/Open”, som är
inspelat live 2016. Det här är ett stycke framfört av Christian Saggese på
akustisk gitarr, och bryter av helt och hållet från den tidigare moderna och
ofta svårtillgängliga musiken, genom att framföra ett stycke som påminner en
hel del om John Williams och, i vissa delar, om hans stora hit ”Cavatina” från
filmen ”The deer hunter”. Snyggt, men egentligen helt malplacé.
Låtarna på ”Off the radar” är skrivna under perioden 2011
till 2017 och Mats Johansson är, som konstnär, en sökare. En intressant platta
från ett alltid intressant band, men som får stå i skuggan av ”Color not found
in nature”.
Betyg: 6/10 (Låten ”Xenolith” 10/10!)
Terje Rypdal ”—”
Frank Zappa ”—”
1.
Drive! Part 1-3
2.
Off the radar
3.
Under your new moon
4.
Xenolith
5.
Goodbye Berlin
6.
Endless air
7. Uvertyr / Open (Live 2016) (Bonus
track)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar