tisdag 6 februari 2018

Recension: Rick Springfield "The snake king" (Frontiers)








Bluesplatta med RICK SPRINGFIELD? What? Ungefär så tänkte jag när nyheten om att den 69-årige rock- och skådislegenden var på gång med ny platta med bluestema, gick ut i etern över världen. Men, tänkte jag sedan, det är väl en naturlig utveckling efter den countryinfluerade förra plattan, ”Rocket science” som släpptes för två år sedan. Jag är inget större fan av country och ”Rocket science” var inte heller någon större succé i min värld. Dock var plattan ändå bättre än vad jag befarat från början. I likhet med country så är jag inte heller en jättefantast av blues, men blues är ett stort begrepp och när RICK tar sig an bluesen så gör han det helt och hållet på sitt sätt. Och för att lugna alla SPRINGFIELD fans därute så är det ganska få av låtarna som faktiskt är ren blues, så som de flesta uppfattar musikstilen.

”The devil that you know” tillhör de “riktiga” bluesrökarna på albumet, men RICK känns naturligtvis igen, tack vara sin speciella sångröst. Men vad som kanske inte alla visste är att han också är en grym gitarrist, vilket han bevisar här.
”Judas tree” är nästa spår som dyker rakt ner i Mississippi deltat, med snyggt piano, bluesigt perfekt munspelslir och så en skitig gitarr som toppen på produktionen. Det här är troligen inte alls vad du förväntar dig att höra med RICK SPRINGFIELD, och hur skeptisk jag än har varit inför den här plattan så måste jag kapitulera och säga att det svänger rejält häftigt!

”Jesus was an atheist” har också ett fett munspel I arrangemanget och RICK sjunger känslofyllt om ett av sina favoritämnen, nämligen religion. Eller ska jag säga närmast hånfullt, för ingen har väl missat att RICK under lång tid plågats av demoner och depressioner. Han har ofta sökt livsåskådning i olika filosofiska teorier men verkar aldrig fått svar eller hjälp den vägen. Kristendomen verkar vara mer eller mindre förhatlig i SPRINGFIELDs ögon, för även ”God don’t care” handlar om detta ämne. Här är bluesreferenserna också med, men SPRINGFIELD låter mer åt Kenny Wayne Shepard än southern blues.

Bluesigt blir det även i den snabba ”Suicide manifesto”, men här verkar de musikaliska idéerna tagit slut och låten passerar ovanligt obemärkt förbi.
Vackrare är den mer akustiska ”Blues for the disillusioned”, med en melodi som är riktigt snygg och där låten musikaliskt hamnar någonstans i gränslandet mellan blues, country och singer-songwriter tradition.
Plattan avslutas med en riktig maratonlåt, åtminstone med SPRINGFIELD mått mätt. ”Orpheus in the underworld” är dryga tio minuter lång och RICK sjunger genom HELA låten, inga solon eller annat tjafs. Och vilken sång har levererar, eller rättare sagt text. Det här ligger i John Mellencamp klass, men jag måste säga att det här är bättre. RICK imponerar oerhört och han har många stränga på sin lyra som han behärskar väldigt bra.

Hade han låtit bli att låta den obehagliga ”jullåten” ”Santa is an anagram” infinna sig i den här härliga samlingen låtar så hade jag varit helnöjd. Och då menar jag inte för textens skull utan mer åt den bagatellartade låten i helhet.
Till sist så skall jag bara säga att inledande ”In the land of the blind” är det spår som låter mest ”gamla” RICK SPRINGFIELD, men som också hade passat alldeles utmärkt in på förra albumet, ”Rocket science”, då arrangemanget innehållet en del countryreferenser.

”The snake king” är mycket bättre än vad man skulle kunna tro. Speciellt eftersom den introducerades som SPRINGFIELD’s bluesplatta. Nu är det ganska mycket blues på plattan, men det beror ganska mycket på vad man har för referenser när det gäller blues. Gillar du Joe Bonamassa, Robben Ford eller Jeff Healey och samtidigt gillar melodiös rock så är nya RICK SPRINGFIELD plattan, hans sjuttonde hittills, absolut något för dig!

Betyg: 8/10

Joe Bonamassa ”—”
John Mellencamp ”—”

1.       In the land of the blind
2.       The devil that you know
3.       Little demon
4.       Judas tree
5.       Jesus was an atheist
6.       The snake king
7.       God don’t care
8.       The voodoo house
9.       Suicide manifesto
10.   Blues for the disillusioned
11.   Santa is an anagram
12.   Orpheus in the underworld

 Här hittar du videon till låten "In the land of the blind"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar