måndag 7 augusti 2017

Recension: Mr. Big "Defying gravity" (Frontiers)








Supergrupper dyker upp lite då och då i alla former av genrer, men inom rocken så är det ganska vanligt. En av de mest långlivade, så kallade, supergrupperna är väl Mr. Big, där världens bästa bassist Billy Sheehan påverkar ljudbilden väldigt påtagligt, tillsammans med den flyhänte gitarristen Paul Gilbert. Dessutom så finns den skönsjungande Eric Martin också med i bandet och alla tre har haft framgångsrika karriärer på olika håll under många år. Originaltrummisen heter Pat Torpey och han räknas fortfarande som medlem i MR. BIG, men tyvärr så finns han inte med på bandets nya album, ”Defying gravity”, då han nyligen fick diagnosen Parkinsons, vilket lär innebära att han inte kommer att kunna spela trummor i fortsättningen. Ett mycket trist besked och öde för en grym musiker. Ersättare för honom är Matt Starr.

MR. BIG har genom åren haft större hits med låtar som ”Green tinted sixties min”, ”Wild world”, ”Just take my heart” och naturligtvis den största av dem alla, ”To be with you”. Men bandet har släppt åtta studioalbum tidigare, som alla har haft riktigt hög kvalitet och nya albumet blir alltså nionde plattan med nya låtar inspelade under sex dagar tillsammans med den världskände producenten Kevin Elson. Kevin står också bakom debutalbumet, ”Lean into it” och plattan ”Bump ahead” och när de nu återförenas med honom så försätts lyssnaren tillbaka till början av 1990-talet, strax innan grungen förstörde för oss som älskade svulstig melodiös rock’n’roll.

”Defying gravity” låter som MR. BIG gjorde när de var som bäst och kombinerar det med den nyfunna glädje att spela tillsammans som de visat upp på de två album som släppts sedan återföreningen 2009, ”What if…” och ”The stories we could tell” som båda släpptes på Frontiers Records. Även nya plattan är släppt av det italienska skivbolaget och är en av årets stora släpp från bolaget. MR. BIG är fortfarande ett namn som säljer relativt stora volymer.

Bandet kombinerar i vanlig ordning hög musikalitet med förmågan att skriva melodiösa låtar. Att höra Sheehans basspel är i sig en upplevelse och Gilberts fantastiska gitarrspel är magnifikt. Eric Martin är grädde på moset med en grymt stark röst som fortfarande håller samma klass som för 28 år sedan när debuten släpptes. Att kräva att det skall finnas stora hits på den här plattan är naturligtvis inget som någon gör men så vacker som ”Forever and back” är så skulle det finnas möjlighet till det, om alla himlens stjärnor stod rätt samtidigt. Det kommer tyvärr inte ske, men det är en riktigt snygg låt som jag gärna spelar på repeat.

”Mean to me” är ett annat av spåren som snabbt sätter sig. Med en stark refräng och ett halsbrytande gitarrtema så sticker det här ut rejält. Dessutom duellerar Billy och Paul, som brukligt är,  under låtens solo! Grymt skickligt!
”Nothing bad (Bout feeling good)” är en typisk MR. BIG midtempolåt med snygga harmonier, en vers med akustisk gitarr och en grym refräng som man bara vill hojta med i.
”1992” handlar om hur bandet levde rockdrömmen på riktigt mitt i deras största succé och är även en grymt stark låt och gitarr riffet i den funkiga ”Nothing at all” är också något som fastnar direkt.

”Defying gravity” är nog MR. BIGs starkaste release sedan ”Lean into it” och en platta där det inte finns ett enda dåligt spår. En av årets bästa plattor, kanske?

Betyg: 9/10

Damn Yankees ”—”
Night Ranger ”—”

1.       Open your eyes
2.       Defying gravity
3.       Everybody needs a little trouble
4.       Damn I’m in love again
5.       Mean to me
6.       Nothing bad (Bout feeling good)
7.       Forever and back
8.       She’s all coming back to me now
9.       1992
10.   Nothing at all
11.   Be kind

 Här kan du se videon till titelspåret!
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar