Bandet SNAKECHARMER bildades 2011 av de båda gamla
Whitesnake medlemmarna Neil Murray och Micky Moody. Bandet släppte det självbetitlade
albumet 2013 och i bandet ingick också Laurie Wisefield från Wishbone Ash på
gitarr, Harry James från Thunder på trummor, Adam Wakeman från Ozzys band på
keyboards och sången stod Chris Ousey från Heartland för. Plattan var en härlig
mix av gammal klassisk Whitesnake rock och Bad Company, det vill säga
souldränkt anglosaxisk hårdrock med melodiös inramning.
Det har nu blivit dags för att följa upp den plattan och i
dagarna släpptes alltså ”Second skin”, med elva nya spår, där Chris Ouseys
speciella röst även gör att fans till The Ladder, FM, Heartland och övriga
nyare engelska rockband kommer att gilla det här. Micky Moody är den enda av
medlemmarna från första albumet som inte är kvar i uppsättningen, då han valde
att hoppa av under förra året. Ersättare för honom är en av Englands mest
hyllade bluesrockgitarrister just nu, Simon McBride, som släppt ett antal soloplattor
tidigare. Han gör ett riktigt bra arbete och jag tror inte att någon kommer att
sakna Moody något nämnvärt faktiskt.
”Second skin” är en platta som är mycket kompetent och
bandet levererar ett knippe riktigt bra låtar. Ousey är en gudabenådad sångare,
och bandet är riktigt tajt. Men jag kan tycka att det blir lite trist i
längden, lite kliniskt och fegt. Engelsk bluesinfluerad rock har en tendens att
bli lite tråkig då man gärna producerar musiken lite för snällt. Jag önskar att
gitarrerna hade fått lite mer plats, varit lite råare och att man hade vågat
lite mer.
Därmed inte sagt att jag inte gillar det här, tvärtom. Här
finns, som sagt, flera riktigt härliga spår, såsom ”That kinda love” som är en
passande låt i sommarsolen, på beachen eller i bilen. Snygg låt med en stark
refräng!
På ”Are you ready to fly” kan vi höra gitarristerna Laurie
och Simon göra sitt bästa och där båda har en härlig bluesfeeling i sitt spel.
”Follow me under” har också en härlig blues touch och här
kan man också höra Adam Wakeman på orgel mer framträdande än på de flesta andra
spår.
Plattan har också en riktigt bra power ballad, en låt där
Ouseys röst fullkomligen osar av känsla. ”I’ll take you as you are” kanske inte
har plattans bästa refräng men det här spåret tillhör ändå en av plattans
verkligt hörvärda.
”Fade away” är en riktig brottarballad i stil med
Whitesnake, och det här är också en låt där Ouseys röst passar perfekt. Han har
verkligen rätt verktyg i sin röst för att framkalla rätt känsla!
Plattans bästa spår är också den enklaste som i all sin
enkelhet fungerar bäst. ”Dress it up” där allt stämmer och allt är så perfekt i
sin avskalade simplicitet.
”Second skin” fungerar alldeles utmärkt som uppföljare och
följer en brittisk tradition i stil. Inget fel i det och, som jag tidigare
påpekat, det finns flera riktigt bra låtar, men som helhet blir jag lite
avmätt.
Traditionellt hantverk som är professionellt musikaliskt och
det är alltid en njutning att höra Chris Ousey bakom mikrofonen!
Betyg: 7/10
Whitesnake ”—”
Bad Company ”—”
1.
Sounds like a plan
2.
That kind of love
3.
Are you ready to fly
4.
Follow me under
5. I’ll take you as you are
6. Hell of a way to live
7. Fade away
8. Dress it up
9. Punching above my weight
10. Forgive & forget
11. Where do we go from here
Se videon till "That kind of love" här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar