Recension: Secret Sphere "The nature of time" (Frontiers)

Italienska SECRET SPHERE är inget band som jag personligen haft stående i min skivhylla. Bandet har harvat på sedan 1997 och i år så firar man följaktligen 20-års jubileum, men det är få utanför hemlandet som verkar ha intresserat sig för detta metalband. Dels har det säkert berott på att bandets plattor varit ganska taskigt producerade och dessutom så har man haft en sångare som inte tillhört någon av de bättre. Sedan hände det något 2012, då albumet ”Portrait of a dying heart” släpptes. Ny sångare var den nuvarande Whitesnake keyboardisten Michele Luppi och helt plötsligt så lät SECRET SPHERE betydligt mer intressanta.

Nu har bandet skrivit på för italienska Frontiers Records och tidigare i år så släppte man en live-DVD som visade upp ett band som är riktigt tajta och bra på scenen. Ny platta har också spelats in, ett konceptalbum om kärlek och omtanke, något som verkligen behövs i dagens hård och kalla värld. Albumet har titeln ”The nature of time” och är också ett nytt steg i SECRET SPHERE’s musikaliska utveckling, från bandets tidigare progressiva power metal till ett lugnare tempo som ibland avbryts av snabbare dubbeltrampande metal.

Vi har kunnat se och höra singeln ”The calling” en tid och albumet börjar med det spåret, en låt som jag faktiskt tycker är ganska tråkig. Som tur är så låter resten av plattan betydligt bättre och att höra melodiöst vackra spår som ”Kindness”, som har en riktigt bra refräng är en positiv överraskning. Även låten ”Love” är ett lugnare spår med en snygg refräng och Luppi sjunger riktig bra, trots att han har uppenbara problem med engelskan, vilket stör mig.

En av mina favoritlåtar är ”Honestly” som förenar det lite tyngre med vackra stråkar och en, i min mening, fantastisk refräng.

Riktigt tungt blir det i ”Reliance” där de gamla progressiva power metal takterna får sitt lystmäte. Faktum är att man nästan längtar efter en sådan här låt efter de ganska lugna tempo som plattan hittills haft, med undantag av ”Courage”, som också är ett relativt tungt och snabbt spår.

Av de avslutande spåren så är det den nio minuter långa ”The awakening” som jag fastnar för. Här finns det massor av härlig progressiva vändningar och tempot växlar mellan det vackert lugna till det snabbare och furiösa i fart. Samtidigt så lyckas bandet klämma in det melodiösa i form av en stark refräng. Och så har vi den fantastiskt vackra avslutningen i det sentimentala stycket ”The new beginning” där bandet slår an på alla känslofyllda strängar på en och samma gång. Mycket vackert!

Jag har aldrig varit något större fan av SECRET SPHERE, men nya albumet kanske kommer att omvända även mig. Det får i så fall framtiden utvisa, då bandets första sju album inte håller mina mått…

Betyg: 7/10

Vision Divine ”—”

Sonata Arctica ”—”

1.       Intermission

2.       The calling

3.       Love

4.       Courage

5.       Kindness

6.       Honesty

7.       Faith

8.       Reliance

9.       Commitment

10.   The awakening

11.   The new beginning

 Här kan du se videon till låten "The calling"!