lördag 18 mars 2017

Recension: Tokyo Motor Fist "Tokyo Motor Fist" (Frontiers)








Vad får man om man sätter samman Ted Poley (Danger Danger), Steve Brown (Trixter), Greg Smith (Ted Nugent, Rainbow, Alice Cooper) och Chuck Burgi (Rainbow, Blue Öyster Cult, Joe Lynn Turner)? Jo, man får det nya melodiösa rockbandet med det märkliga namnet TOKYO MOTOR FIST, som nyligen släppte sin debutplatta på Frontiers Records. Ted Poley är mannen som alla i branschen talar om den som alltid tar fel beslut, mannen med guldstrupen som också är en alldeles lysande scenpersonlighet. Han borde varit ett större namn än vad han är, men han har sina trogna fans och dessa har länge sett fram emot den här plattan.
Steve Brown är gitarristen i Trixter som väckt upp sitt band till nya framgångar, mycket tack vare Frontiers Records, och de två senaste släppen är riktigt bra melodiös rock.
Dessa två herrar har känt varandra under många år och deras respektive band har ofta korsat vägarna och under senare år så har det fötts en idé om att jobba tillsammans.

Nu har detta realiserats med hjälp av bassisten Greg Smith och trummisen Chuck Burgi och jag kan tänka mig att den här plattan i första hand kommer att tillfredsställa alla de Trixter fans som finns därute. Men naturligtvis så är det här ett album för alla som uppskattar melodiös rock i största allmänhet, för plattan innehåller massor ar rejält melodiösa låtar.

Inleder gör man med spåret ”Pickin’ up the pieces” som är en perfekt start på det här albumet och man känner igen Ted Poleys röst men musiken är lite snällare än vad Danger Danger brukar låta. Det här lutar mer åt den direkta rock som Trixter levererat på sina plattor.
Även ”Love me insane” är melodiös rock i stark 80-tals anda, med woah-woah-woah kör och en stark refräng som har mycket lätt att fastna i skallen.
Även ”Shameless” har en skamlöst(!) melodiös refräng, där aha-upplevelsen är frekvent, både i versen med ett välanvänt gitarr riff och refrängen som även den låter bekant!
Bästa spåret är faktiskt ett av de lugnare spåren, nämligen låten med den korta titeln ”Love”. Det här är en låt med en riktigt snygg och vacker refräng som berör och där Ted sjunger direkt från hjärtat.

Efter ”Love” så går luften ur lite grand och resterande spår på plattan når inte upp till samma nivå som första delen av albumet. Det känns här och där lite lättviktigt och nära inpå lite tillrättalagt och lättköpt. Undantaget är den rockiga ”Put me to shame” där bandet rockar lite mer och där det bränner till lite extra och det låter Sunset Strip anno 1987-88 om den här låten.

TOKYO MOTOR FIST är inledningsvis riktigt grym, men där låtmaterialet inte riktigt håller hela vägen. Poley sjunger alltid bra och med ett sådant band som backar upp honom så kan det inte bli dåligt. Önskar bara att låtar som ”Black and blue” och ”You’re my revolution” bytts ut mot något bättre…

Betyg: 7/10

Trixter ”—”
Def Leppard ”—”

1.       Pickin’ up the pieces
2.       Love me insane
3.       Shameless
4.       Love
5.       Black and blue
6.       You’re my revolution
7.       Don’t let me go
8.       Put me to shame
9.       Done to me
10.   Get you off my mind
11.   Fallin’ apart

 Kolla in videon till "Picking up the pieces" här!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar