Recension: Roth Brock Project "Roth Brock Project" (Frontiers)

Två av den melodiösa rockens många älskade musiker har gått samman och bildat combon ROTH BROCK PROJECT och har nyligen släppt ett debutalbum via Frontiers Records. Bakom ROTH står gitarristen John ROTH som de flesta säkert förknippar med bandet Winger, men som 19-åring startade sin musikaliska bana med sydstatrockarna i Black Oak Arkansas. Han har därefter lirat med, bland andra, Jimi Jamison, Starship, Giant och är just nu på turné med Starships gamle sångare Mickey Thomas.

Bakom BROCK finns sångaren Terry BROCK som började sin karriär som körsångare på Kansas album ”Drastic measures”, gick vidare till bandet Strangeways och sjöng också med Steve Morse i hans eget band och på Mike Slamer’s soloalbum ”Nowhere land”. Han var också med i senaste versionen av bandet Giant, där också John ROTH ingick och där fattade dessa två rutinerade herrar tycke för varandra och insåg att de hade en hel del gemensamt i form av musikalisk inriktning och under åren sedan dess har de sporadiskt träffats för att skriva låtar tillsammans. Resultatet har jag nu lyssnat på under några veckor och man kan kort säga att influenser från vad dessa två herrar gjort tidigare ganska tydligt hörs genom hela albumet.

Ganska fantasilöst så har man döpt albumet till ”Roth Brock Project” och just ordet fantasilöst kanske kan beskriva den här plattan. Men det är inte direkt meningen att ge en negativ bild av den här plattan, för det är absolut inget dåligt album. För skivans styrka och svaghet är att det låter som man förväntar sig. Det här är snyggt producerad AOR och melodiös rock, där BROCKs röst som alltid är grym och ROTHs gitarr världsvant och melodiöst regerar.

Låtmaterialet är riktigt starkt, med ett fåtal mindre roliga spår, de två lugnare låtarna på albumet, ”I don’t know why” och ”Distant voices”, och för alla fans av klassisk melodiös hårdrock och AOR så är det här säkert ett välkommet tillskott.

Jag rekommenderar gärna att lyssna lite extra på låtar som ”Young gun”, ”Young again”, ”What’s it to ya”, ”We are” och min personliga favorit, den lite halvsmöriga ”My city”. Det är så klassiskt melodiöst som man kan komma och båda herrar ROTH och BROCK visar att de besitter låtskrivartalang! ”My city” får mig osökt att tänka på Pride Of Lions eller Survivor och refrängen är härligt episk och smittar gärna av sig.

Det är framförallt de låtar som drar mest åt AOR som tilltalar mig och där är de här båda musikerna mycket rutinerade och kan stilen efter många år med tidigare nämnda band. Man uppfinner absolut inte hjulet på nytt, men det här är en konstellation som jag hoppas att vi inte hört för sista gången.

Betyg: 7/10

Steelhouse Lane ”—”

Night Ranger ”—”

1. Young gun
2. What's it to ya
3. Young again
4. If that's what it takes
 5. I don't know why
6. Distant voices
7. We are
8. Fighter
9. My city
10. Never givin' up
11. Reason to believe

Här hittar du länk till låten "Young guns"!