Jag upptäckte italienska progmetalbandet DGM, som står för
de tre musikerna Diego Gianfranco och Maurizio som bildade bandet 1996, först i
och med bandets förra album, ”Momentum”, som släpptes 2013. DGM har hunnit
släppa åtta studioplattor och en live DVD sedan starten, flera musiker har passerat
revy genom åren och kvar från starten är faktiskt ingen av de tre bokstäverna i
akronymet DGM. ”Momentum” var bandets andra CD där nuvarande sångaren Mark
Basile fanns med och det är i och med detta tillskott som DGM började göra sig
ett namn internationellt. Det här bandet har mycket influenser från till
exempel svenska Evergrey och amerikanska Symphony X, men som samtidigt utvecklat
ett eget tungt sound som idag är något av det bästa inom den tunga progressiva
metalen. Det bevisar dessa killar verkligen i och med nya plattan ”The passage”
som släpps på Frontiers Records i dagarna.
DGM är numera ett mycket väloljat maskineri som utvecklats rejält
sedan starten för tjugo år sedan. Det här bandet har haft en lång process för
att komma dit de är idag, men jag upprepar; DGM är något av det bästa som du
kan höra inom progressiv metal idag. Evergreys sångare Tom Englund finns med på
sång på låten ”Ghosts of insanity” och Symphony X gitarrist Michael Romero
lirar tung och snabb gura på ”Dogma” och dessa två digniteters medverkan
vittnar om att man numera slåss i den högsta ligan om fansen. I och för sig så
tror jag inte att någon behöver slåss för det finns alltid plats för nya heta
namn då fansen alltid är sugna på nytt!
Inleder gör DGM med 16 minuter ”The secret”, som är uppdelad
i två delar, ett imponerande spår som inte bara visar upp spelskicklighet,
råstyrka och taktbyten, utan det här bandets stora styrka är att de också är
oerhört melodiösa och sätter melodierna i centrum. Alla musikerna i bandet är
övernaturligt duktiga och Marco Basile är en grym sångare, men om du lyssnar på
låten ”Animal” så förstår du också att de här killarna kan skriva låtar som
gränsar till trallvänliga! Vilken supersnygg refräng!
Vill du ha riktigt tung och snabb progressiv rock så kan
säkert ”Ghost of insanity” passa, där bandet inleder som en kross med
bombastiska arrangemang och grymt stark sång.
”Fallen” är också grymt tung, där gitarrerna smattrar i
kombo med trummorna i ett helvetestempo, men samtidigt lyckas Basile sjunga så
starkt och vackert med snygga harmonier och melodier.
Efter en kort och vacker ”Disguise” där Basile sjunger ensam
till kompet av ett piano så får vi höra den grymma ”Portrait” och där speciellt
keyboardisten Emanuele Casali visar upp sig i ett grymt läckert solo. Ännu en
snygg progressiv låt där refrängen står i centrum.
”Daydreamer” inleder med ett riff som lutar mer åt klassisk
hårdrock och metal och låten är faktiskt lite funkig fast med en hel del läckra
inslag av den mer progressiva karaktären.
Betongkross är det tillbaks till i ”Dogma” där alltså
Michael Romero gästar och det här är plattans tyngsta spår och då menar jag
verkligen tung!
Avslutande spåret ”In sorrow” är en mer eller mindre
akustisk ballad, där Marcos fantastiska röst får stort utrymme, en vacker och
oerhört känslosam avslutning på ett grymt bra album. DGM’s klart bästa hittills
och ett band som går från klarhet till klarhet!
Betyg: 8/10
Symphony X ”—”
Evergrey”—”
1.
The secret Part 1
2.
The secret Part2
3.
Animal
4.
Ghost of insanity
5.
Fallen
6.
The passage
7.
Disguise
8.
Portrait
9.
Daydreamer
10.
Dogma
11.
In sorrow
Här kan du se och höra singellåten "Animal"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar