söndag 28 augusti 2016

Recension: Miss Behaviour "Ghost play" (AOR Heaven)








Vi har i Sverige flera band som internationellt gjort sig ett namn inom melodiös rock och AOR. Dessa är framför allt H.E.A.T., Poodles, Work Of Art, W.E.T., Europe och Treat, men vi har så många fler som försöker att jobba till sig en större publik. Ett av dessa namn är MISS BEHAVIOUR, som precis släpper sitt fjärde album. Det är än en gång tyska AOR Heaven som tänker sig att sprida detta lysande bands grymt melodiösa musik för världen. Nya albumet heter ”Ghost play” och är uppföljare till bandets hittills bästa platta, ”Double agent” som släpptes för två år sedan.

”Double agent” fick alldeles lysande mottagande men konstigt nog så har inte fler fått upp ögonen för bandet för det. Kanske kan nya plattan ändra på det, men de fem talangerna i MISS BEHAVIOUR har också bestämt sig för att låta deras sound mogna och därför så är nya plattans tolv spår inte riktigt lika direkta och raka som tidigare. Om det är positivt det lär vi få veta om ett tag, men räkna med att få smälta plattan ett tag innan låtarna växer fram ordentligt.

Tillsammans med producenten Patrik Magnusson (Crashdiet m. fl.) så tillbringade bandet i stort sett hela 2015 i studion för att fila och få allt rätt inför den här releasen. Inget har lämnats åt slumpen och man har ökat intensiteten, gett produktionen mer styrka och bandet låter mer vuxet, moget och tyngre. Jag kan inte hjälpa att dra paralleller med Poodles, som i och för sig hade hjälp av Melodifestivalen, men som startade med tre framgångsrika melodiösa plattor med grymt trallvänliga låtar som lätt fastnade hos gemene man. Valet att sedan låta sin musik bli mer ”mogen” har ju som bekant inte riktigt fungerat och Poodles är inte riktigt lika heta idag.

Och det vore synd om MISS BEHAVIOUR gick samma öde tillmötes, speciellt eftersom de ännu inte har nått samma topp, för nya plattan är riktigt, riktigt bra, men når inte upp till förra albumets briljans och starka låtar. ”The magician” är grymt snygg och har en stark refräng och likaså ”Pain and passion”.
”The war inside” är en ballad som också är ett exempel på hur bandets sound mognat. Det finns en ny, lite allvarligare sida, hos de här grabbarna, där man också tänkt mycket på arrangemang och framförande. Det här är en vacker ballad som har flera snygga melodilösningar och små inslag som breddar intrycken.

Men det är fortfarande de lite ”enklare” spåren som fastnar bäst, såsom ”Brothers of war”, en låt som är lite lugnare och där refrängen är helt suverän. Här kommer jag att tänka på Time Gallery eller Bad Habit och klart bästa spåret på plattan!
Titelspåret är plattans längsta, en låt med snygga keyboardmattor, starka melodier och en melodiös refräng och absolut en av plattans bättre spår och det är de lugnare spåren som får bäst betyg för även ”Walking in shadows” är ett spår som jag kan rekommendera, stark refräng och snygga harmonier.

”Ghost play” är MISS BEHAVIOURs fjärde platta och anger en något mognare ton i bandets sound, något som man får förstå då upprepningar inte är att föredra. Jag önskar det här bandet lycka till med sin nya platta och hoppas att de hittar rätt hos lyssnare som kan och vill ge lite mertid, något som jag upplever behövs för att plattan skall fastna. Snygg och perfekt svensk AOR!

Betyg: 8/10

Bad Habit ”—”
Time Gallery ”—”

1.       Friendly fire
2.       The magician
3.       Pain and passion
4.       The war inside
5.       Savage heart
6.       Brothers of war
7.       Never say never
8.       Ghost play
9.       Night moves
10.   Walking in shadows
11.   All eyes on you
12.   Save the world

 Här kan du se och höra senaste singeln "Friendly fire"!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar