Nytt namn på Frontiers Records är bandet WITHEM, ett norskt
band som beskrivs som ett ungt band med influenser från band som Pagan’s Mind,
Circus Maximus och, naturligtvis, Dream Theater. Dream Theater har blivit något
av måttstock för hur progressive metal skall låta, och jag har lite svårt för
alla nya band som försöker att efterlikna genrens stora profilband så mycket
att det bara blir kopior allihop. Det finns undantag, såsom Circus Maximus, som
är en av få riktigt bra band som lyckats att utveckla en egen stil och ett eget
sound. Pagan’s Mind är också ett band som jag gärna lyssnar på, dels för att de
är så fantastiskt duktiga musiker och dels för att de har ett eget sound. I
Sverige finns ytterligare några band som jag tycker sticker ut, såsom Seventh
Wonder och Evergrey, som på senare år släppt några fantastiska plattor.
Men annars så står det still i genren, ingen kommer med
något nytt, och fastän jag blev väldigt nyfiken på WITHEM, eftersom de dels
signats av Frontiers, dels kommer från Norge och dels jämförs med Norges
storheter, så är det Dream Theater som lutar sig tungt över WITHEMs tunga,
melodiösa progressiva metal. Bandet består av fyra mycket kompetenta musiker,
Ole på sång, Frank Nordeng Røe på trummor, Øyvind på gitarr och Miguel Pereira
på bas, samt en icke namngiven keyboardist. Sångaren Ole Aleksander Wagenius
har en mycket stark röst, men han har samma röstteknik som James LaBrie och
låter ibland onödigt lik honom.
Bandet startades 2011 av gitarristen Øyvind Voldmo Larsen
och keyboardisten Ketil Ronold, men vad som hänt med Ketil är en liten gåta, då
han inte alls nämns på nya albumet, åtminstone i det material som jag har fått.
Klart är att bandet har någon som spelar klaviatur då det är ganska mycket av
den varan på plattan ”The unforgiving road”. Detta är bandets andra platta,
debuten ”The point of you” släpptes i oktober 2013 via Sensory Records och fick
ganska bra respons när den släpptes, men mig gick den helt förbi. Att grabbarna
är duktiga musiker, det råder det inget tvivel om, men det blir samtidigt
opersonligt och anonymt och bandet låter som ännu en av otaliga Dream
Theater-kloner som försöker att imponera på detta bands stora potentiella
fanskara.
Men omslaget speglar inte riktigt kvaliteten på bandets
musik, dvs den symboliska pilen rakt ner i avgrunden, utan här finns några
riktigt bra låtar. Ole sjunger helt underbart på den känslosamma progressiva
rockballaden ”Riven”, där pianot har en stor roll med ett härligt snyggt tema.
Nästa låt som bör nämnas är den korta och raka ”The eye in
the sky” som har en särdeles melodiös refräng som starkt vapen och även ”In my
will” har en stark refräng och är också en av plattans mindre progressiva
låtar.
Bästa spåret har man faktiskt lämnat till sist, ”Unaffected
love”, en låt som har flera snygga teman, en mycket stark sång från Ole och
snygga pianoharmonier.
WITHEM får inte mitt hjärta att slå fortare än vanligt, men
nya plattan ”The unforgiving road” är ett gediget hantverk som säkert hittar ut
till många Dream Theater fans. Själv är jag lite ambivalent, det är, som
tidigare nämnts, något anonymt och bandet saknar något klart element som gör
att det verkligen låter WITHEM. En riktigt bra Dream Theater klon är det dock…
Betyg: 6/10
Dream Theater ”—”
Pagan’s Mind ”—”
1.
…Intro
2.
Exit
3.
In the hands of God
4.
The pain I collected
5.
Riven
6.
C’est la vie
7.
The eye in the sky
8.
Arrythmia
9.
In my will
10.
Unaffected love
11.
Outro…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar