RIVERDOGS så dagens ljus 1990 och deras debutalbum har med
åren blivit en klassiker inom melodiös rock. Med en tydlig bluesig feeling i
soundet så övertygade bandet en hel del fans om deras styrka, men skivbolaget
var mitt i en omstrukturering, plus att grungen stod och knackade på dörren, så
fortsättningen för det här bandet gick i stöpet. Det släpptes i och för sig
ytterligare ett studioalbum och en liveplatta två år senare, men då var
intresset inte på topp. Dessutom så var den plattan inte alls i närheten av hur
debutalbumet lät.
Bandet bestod av sångaren Rob Lamothe som då var ett nytt
namn på rockhimlen, gitarristen Vivian Campbell, som vid tiden också var
gitarrist i Whitesnake, bassisten Nick Brophy och trummisen Marc Danzeisen. Denna
kvartett återförenades 2003 för några konserter och man släppte även en platta
med demos 2011, kallad ”World gone mad”. Nu har Frontiers Records lyckats
övertala de fyra medlemmarna att än en gång spela in en platta och den här
gången var siktet inställt på att kunna göra en platta som skulle vara den
naturliga uppföljaren till det hyllade debutalbumet.
För Vivian Campbell så innebär den här plattan att han kan
få möjlighet att briljera lite mer än han normalt gör med sitt band sedan 25 år
tillbaka, Def Leppard. Här är det Vivan som lyser klarast med grymt härligt
gitarrspel och detta kompletteras med Robs bluesiga och souliga sångröst som
passar perfekt in i sammanhanget. Från inledande ”American dream” med klassisk
”hey-hey-hey” inledning, till avslutande ”I don’t know anything” så låter
bandet väldigt inspirerat och trots att låtmaterialet kanske inte är helt
hundra så gillar jag vad jag hör. Debutalbumet har snurrat ganska mycket hemma
hos mig genom åren, men aldrig varit den där utvalda favoriten, och det här är
en platta som väcker en del minnen.
Det låter amerikanskt, det låter rock från den soliga
västkusten och jag kommer att tänka på både Tyketto, 38 Special och Y&T när
jag lyssnar mig genom plattans elva nyskrivna spår. Spår nummer två, ”The
revolution starts tonight”, blandar mainstream countryrock med 90-tals rock och
även lite Dare kan man relatera till. En av plattans snyggaste spår, lite vuxet
och lite ofarligt dock.
”Something inside” låter Whitesnake när de drar åt bluesen
och här jobbar sig Rob Lamothe in som den känslofyllda sångare som han är.
Snyggt!
En av de bättre låtarna är ”Golden glow” som inleder lugnt
med plockande gitarr från Vivian innan Rob lite försiktigt börjar sjunga.
Därefter byggs låten upp med plattans bästa refräng, en riktig läckerhet som
gärna stannar kvar i minnet.
”You’re too rock and roll” är en härligt gungande låt som
bygger på groovet och en riktigt snygg sång, där Eagles möter Tyketto och sedan
rockar bandet till det rejält i den korta men snabba ”Searching for a signal”.
”Welcome to
the new disaster” är tillbaks i bluesland. Det som sticker ut är det
smittande gitarrtemat som Vivian gör lite olika versioner på genom hela låten.
Av de tre sista spåren på plattan är det den snabbare
”Catalina” som fångar min uppmärksamhet mest. Det här är en snygg låt där
Vivian än en gång visar upp sin känsla att hitta snygga harmonier på sin
gitarr.
RIVERDOGS är tillbaka med sin vuxna och något tillbakalutade
melodiösa rock. Det är snyggt och erfaret framfört, men kanske att
låtmaterialet är något svagt här och där. Men en platta som ändå jag kan
rekommendera utan att blinka!
Betyg: 7/10
1.
American dream
2.
The revolution stars tonight
3.
Something inside
4.
Golden glow
5.
You’re too rock and roll
6. The heart is a mindless bird
7.
Searching for a signal
8.
Welcome to the new disaster
9.
Ten thousand reasons
10.
Catalina
11.
I don’t know anything
Här finns länk till smakprov från plattan i form av låten "American dream"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar