Frontiers Records VD Serafino Perugino är en jäkel på att
koppla ihop musiker i olika konstellationer som också lyckas med konststycket
att leverera riktigt bra melodiös rock. Exemplen är många genom åren, men några
av de mest framgångsrika är Allen-Lande, Somerville-Kiske, First Signal,
Khymera och Find Me, och Serafino ligger inte på latsidan utan nu är har han
tutat ihop sångaren Terry Brock (Strangeways, Giant) med sångaren och bassisten
Robert Berry (Three, Alliance) och gitarristen Gary Pihl (Boston, Sammy Hagar,
Alliance) samt trummisen Matt Starr (Mr. Big, Ace Frehley). Tillsammans bildar
de bandet ALL 4 1 och är en av releaserna i juli på bolaget med debutalbumet
”The world’s best hope”.
Man kan tycka vad man vill om de här konstellationerna som
skivbolaget kreerar, men det är förvånansvärt ofta som resultatet blir bra. Det
handlar naturligtvis för det mesta om redan rutinerade musiker och kan dess
inte skriva eget material så har Frontiers också massor av låtskrivare i sitt
stall som kan bidra med material.
Med bakgrund i ovan nämnda band så förväntar man sig att det
ska låta väldigt melodiöst och klassiskt och det är precis det det gör också.
Inga överraskningar alltså och för de som alltid vill att artister och band
skall utvecklas, ni kan sluta att läsa nu, för ni kommer bara att bli besvikna.
Plattan innehåller elva nyskrivna spår som skulle kunna vara låtar som skrivits
i slutet av 1980-talet, då världen var full av Bon Jovis och Aerosmiths. Terry
Brock var verksam i Strangeways som släppte tre fantastiska plattor mellan 1985
och 1989 och om man korsar hur det bandet lät med Alliance som gjorde tre
riktigt bra plattor mellan 1996 och 1998, så kommer man ganska nära kärnan av
hur ALL 4 1 låter.
”After the rain” är första spåret och det här är klassisk
melodiös rock där sommaren sliter i håret, samtidigt som du kör en nedcabbad
bil, synthar i låtens inledning och varm och positiv inramning.
”Cyanide” är lite tuffare med lite tyngre gitarrer och jag
kommer att tänka på en klassisk Foreigner och det här en av plattans bättre
spår där refrängen är superstark!
Bra är också ”Down life’s page” som låter som en klassisk
Bon Jovi dänga med stora fotbollskörer i slutet av låten och en stark refräng.
Vissa av plattans låtar är visserligen melodiösa och snygga
men de vill inte riktigt lyfta, men jag kan starkt rekommendera ”Walk alone”
som låter lite som Pride Of Lions och power balladen ”Don’t surrender (To
love)” är också riktigt snygg och jag älskar det smakfullt melodiösa solo som
gitarristen Gary Pihl river av.
Bästa spåret är ”Hero in your life” som har en refräng som
verkligen sätter sig direkt. Härligt trallvänlig och som man blir riktigt glad
att höra.
Nästan lika bra refräng bjuds det på i låten ”Never back
down again” och ”Who knows” är också en riktigt skön låt med ett härligt stomp
i kompet. Även den här låten har en stark melodi i refrängen.
ALL 4 1 är riktigt bra och välspelad musik med tyngdpunkt på
melodiös rock med klassiskt snitt. De fyra medlemmarna har massor av rutin och
det hörs. Det blir aldrig tråkigt men det är ibland en skör tråd till att bli lite
för rutinerat…
Betyg: 7/10
Foreigner ”—”
1.
After the rain
2.
Cyanide
3.
Down life’s page
4.
Mother don’t cry
5.
Show me the way
6.
Walk alone
7.
Don’t surrender (To love)
8.
Hero in your life
9.
Never back down again
10.
Who knows
11.
The world’s best hope
Här kan du se videon till låten "After the rain"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar