torsdag 9 februari 2017

Recension: Stephen Pearcy "Smash (Frontiers)








STEPHEN PEARCY känner de flesta till som sångare i gamla 80-tals sleazerockarna Ratt, men STEPHEN har sedan 2002 också satsat på sig själv och släppt fem plattor i eget namn och nu är han högaktuell med sitt sjätte album, kallat ”Smash”. Plattan släpps via italienska Frontiers Records, vilket kommer att sätta STEPHEN mer i fokus än på bra länge. Ratt gjorde ju en mycket kompetent comeback 2010 med albumet ”Infestation”, där bandet verkligen visade att de fortfarande är en kraft att räkna med. Nu är det alltså dags för STEPHEN själv att krama ur det bästa han kan och albumet ”Smash” har rullat flera gånger i CD-spelaren den senaste veckan.

PEARCY är en mångsysslare och har flera strängar på sin lyra än att spela rock’n’roll. Han är inblandad i skapandet av olika TV program, han producerar och skriver naturligtvis musik och han är också ett företag där han marknadsför och säljer sin egen uppfinning, ”Mic knuckles”, som är en typ av mikrofonhållare. Dessutom så skriver han jinglar och musik till olika TV och filmprojekt, något som har blivit en miljardindustri och där de flesta musiker idag tjänar sina pengar. Rock’n roll kan man tyvärr inte leva på….

”Smash” låter naturligtvis en hel del Ratt, men är även en resa runt i musikhistorien. Plattan är mer varierad än vad en Ratt platta brukar vara och ska jag vara helt ärlig så har jag inte hört någon av PEARCYs tidigare soloplattor.
Inledande ”I know I’m crazy” låter en hel del Alice Cooper och det är faktiskt något som genomsyrar flera spår på albumet, såsom ”Dead roses” och ”Jamie”, där soundet lutar åt den sleaziga garagehårdrock som ofta förknippas med Cooper, åtminstone i tidernas begynnelse och under senare år.
”Ten miles wide” är singelspår från plattan och en härligt rak rökare där STEPHENs raspiga röst jobbar stenhårt, och där refrängen är en glasklar hit.

I ”Shut down baby” leker STEPHEN lite Led Zeppelin där gitarristen Chris Hager gästar på slide gitarr och i den lite småtöntiga ”Lollipop” så försöker han sig på att härma Steven Tyler i Aerosmith. Nä, skämt åsido, det är inte alls så illa utan det här fungerar riktigt bra och jag gillar att STEPHEN blandar och ger så att det blir lite variation.
Mitt favoritspår från den här plattan är ”Want too much”, en tyngre låt med ett läckert gitarr riff och en envis refräng som sitter som klister hos mig. Även avslutningen på plattan är riktigt bra, där avslutande balladen ”Summers end” är en snygg och levande avrundning på ett överraskande vitalt och bra album!

Betyg: 7/10

Alice Cooper ”—”
Aerosmith ”—”

1.       I know I’m crazy
2.       Ten miles wide
3.       Shut down baby
4.       Dead roses
5.       Lollipop
6.       Hit me with a bullet
7.       Rain
8.       Want too much
9.       Wat do ya think
10.   Jamie
11.   I can’t take it
12.   Passion infinity
13.   Summers end

 Här kan du kolla in videon till låten "I can't take it"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar