Recension: Aaron Keylock "Cut against the grain" (Provogue)

Den stora pojkdrömmen för väldigt många unga grabbar har i modern tid varit att bli en älskad och aktad rockgitarrist som reser världen runt och lever på sin musik. Därför så är gitarren, utan tvekan, det vanligaste instrumentet som dessa unga grabbar börjar lära sig. Det dröjer inte länge innan merparten av dessa inser att de inte har tillräcklig talang för att uppfylla sin rockdröm och de börjar ragga brudar på annat sätt istället. Men det finns de som har den där eftersökta talangen som gör att de kanske, med lite tur, kan leva på sin musik och för alltid sätter sitt namn i musikhistorien.

AARON KEYLOCK föddes för snart 20 år sedan i en lite engelsk stad och han fick sin första gitarr vid 8 år ålder, spelade sina första gig vid elva års ålder och som året senare spelade över hundra gig! Han stora problem var alltid att försöka övertyga dörrvakterna på spelställena att det verkligen var han som skulle spela just den kvällen.

Vid tretton års ålder mötte han Joe Bonamassa och vid sexton så spelade han förband till Blackberry Smoke på deras Leave a scar-turné i England. Fortfarande så hade AARON inte spelat in något material på skiva men ryktet om hans kapacitet spreds sig vida inom rock och blueskretsar och han turnerade vidare med bland andra Wilko Johnson, The Answer och The Cadillac Three innan han i början av 2016 flög över till Los Angeles för att påbörja inspelningarna av sitt debutalbum tillsammans med producenten Fabrizio Grossi (Slash, Zakk Wylde, Alice Cooper m.fl.). Resultatet släpps nu i form av plattan ”Cut against the grain” på skivbolaget Provogue.

För att ännu inte fyllt 20 år så har alltså AARON KEYLOCK massor av erfarenhet när det gäller att stå på scen men fansen har längtat efter plattor och nu får de äntligen sin önskan uppfylld. Plattan är en blandning av rock och blues och ett namn som dyker upp i skallen direkt när man hör AARON spela är Rory Gallagher, då han har samma råhet och inte alltför tekniskt fulländade stil. Plattan är inspelad på så sätt att det ligger så när ett liveljud som möjligt och det passar KEYLOCK perfekt. Han är ingen större sångare om jag nu skall klaga på någonting, men det tar han igen med sitt sätt att hantera en gitarr.

Jag imponeras inte i första hand av låtmaterialet, som är ganska ordinärt, någonstans i gränslandet mellan Rolling Stones (”That’s not me”, ”Try”), Gary Moore (i bluesiga ”Just one question” )och även inledande ”All the right moves”), ZZ Top (”Medicine man”) och amerikansk bluesrock och americana, som i ”Down” eller titelspåret ”Against the grain”, men jag tilltalas av AARON KEYLOCK’s unga respektlöshet gentemot en musikstil som vi brukar förknippa med ärrade och erfarna musiker. AARON är absolut ett namn att hålla koll på och han har en talang helt i klass med tidigare nämnda Joe Bonamassa, som också upptäcktes i tidig ålder, fast AARON har en betydligt råare stil och jag är helt övertygad att han i första hand ska ses live. Troligen en platta som det kommer att snackas om mycket under 2017!

Betyg: 7/10

Rolling Stones ”—”

Gary Moore ”—”

1.       All the right moves

2.       Down

3.       Medicine man

4.       Falling again

5.       Just one question

6.       Against the grain

7.       That’s not me

8.       Try

9.       Spin the bottle

10.   Sun’s gonna shine

11.   No matter what the cost

 Här hittar du video till låten "Against the grain"!