Recension: Wickman Road "After the rain" (AOR Heaven)

WICKMAN ROAD är ett nytt svenskt band som består av två brödrapar, Eric och Carl Ahlqvist, samt Henrik och Robert Åkesson och som också har ett femte hjul i form av trummisen Simon Rydén. Dessa fem herrar är riktigt unga, mellan 20 och 25 år men har spelat ihop under flera år. Simon, som kom med i bandet så sent som 2014, var den sista biten i pusslet för bandet WICKMAN ROAD och under hösten förra året så gick grabbarna in i studio med elva nyskrivna spår som de vill spela in.

Det är tyska AOR HEAVEN som fortsätter att dammsuga vårt avlånga land på nya talanger, vilket innebär att WICKMAN ROAD är en av två debutanter från Sverige som bolaget släpper i juni. Bandet är från den lilla orten Rydaholm en bit utanför Växjö i Småland och de har varit i gitarristen Ola af Trampes Studio 165 för att spela in plattan ”After the rain”. Ola har ett förflutet i Växjös stoltheter Grand Illusion och grabbarna nämner det bandet som en av sina influenser, tillsammans med Toto, Giant, Strangeways och Richard Marx, bara för att nämna några.

Och bandets debutplatta rör sig i utkanterna av AOR och melodiös rock men med en rejäl dos av 80-tals synth. Sångare Eric Ahlqvist påminner starkt om en ”new romantic”-sångare och produktionen på ”After the rain” är ganska kylig och kall där broder Carls synthar är starkt dominerande. Därmed inte sagt att det här är en dålig platta, men den skiljer sig lite från det som AOR Heaven brukar släppa ifrån sig. Hade man inte vetat bättre så skulle jag nog gissa på att de här grabbarna lyssnat på en hel del band från synthvågen, såsom Ultravox, Blancmange och kanske också svenska Factory.

Jag kan tycka att WICKMAN ROAD inte känns riktigt ”färdiga”, men det är absolut ett spännande embryo till något som kan blir riktigt bra. För bandet visar upp en god förmåga att skriva riktigt bra låtar, såsom ”Breaking free”, som är ett av de mest synthiga spåren, den grymt snygga och stora balladen ”I believe in you”, ”I can’t wait anymore”, ”Couldn’t find the way” och ytterligare en riktigt snygg ballad i ”No matter the distance”. Men jag hade önskat lite mer ”värme” i framförandet.

Jag hoppas WICKMAN ROAD lyckas utveckla sin egen stil, antingen genom att välja att gå mer åt 80-tals soundet, eller så väljer man AOR spåret. Just nu så låter det varken hackat eller malet. Ett litet plus dock för några riktigt bra låtar.

Betyg: 6/10

Ultravox ”—”

Factory ”—”

1.       After the rain

2.       Breaking free

3.       I believe in you

4.       I can’t wait anymore

5.       All alone

6.       Couldn’t find the way

7.       Home

8.       No matter the distance

9.       In a minute

10.   Now when you’re gone

11.   Time