Recension: RavenEye "Nova" (Frontiers)

RAVENEYE är ett relativt nystartat band från England, som är en trio unga musiker, varav gitarristen och sångaren Oli Brown är den som är den mest tongivande. Oli Brown är ett nytt stjärnskott som det skrivits en hel del om redan. Han har utsetts till bästa nykomling som både sångare och gitarrist både 2010 och 2012 på British Blues Award, men RAVENEYE handlar inte i första hand om blues, fast grunden i trions tunga musik sitter massivt i bluesen. Nej, man tänker kanske i första hand på Soundgarden eller något annat mer modernt rockband när man hör bandets debutalbum ”Nova”.

Oli är egentligen ingen nykomling utan släppte sitt första album 2008 och har sedan dess släppt ytterligare två studioplattor och ett livealbum. Han har turnerat med bland andra Jeff Beck, Johnny Winter och Joe Satriani, och har via sina egna plattor förmedlat en modern variant av klassisk bluesrock. Nu tar han steget ytterligare en bit från bluesen och det blir rejält tungt, men fortfarande härligt melodiöst, på det här nysläppta albumet på Frontiers Records. Med sig har han trummisen Gunnar Olsen och bassisten Aaron Spiers och denna trio rockar rejält och ohämmat på ett alldeles lysande vis.

Exempelvis inleder plattan ”Wanna feel you”, där Olis tunga gitarrer dominerar i ett Soundgarden likt ljudlandskap, stärkt av Olis kompetenta sång och trions perfekta samspel. Det här gungar och svänger duktigt och här är det svårt att sitta still. Jag blev faktiskt väldigt positivt överraskad när jag första gången hörde plattan, dels för att det inte låter som en ”typisk” Frontiers platta, men också att en trio unga musiker kan låta så grymt kompetenta.

Fortsättningen bjuder också på grymt starka låtar och speciellt vill jag rekommendera struttiga ”Inside” där Olis härliga gitarr riff dominerar, den melodiösa ”Hero” som faktiskt låter som en korsning mellan Soundgarden och Police. Lite lugnare tempo blir det sedan i låten ”Supernova”, där man också tydligt hör influenser från Cornell och kompani, en låt som haren grymt snygg refräng och ett coolt riff i inledningen av låten.

Närmast Browns kärlek till bluesen blir det i låten ”Oh my love” där gitarren i kombination med rösten presenterar en skitigare form av swamp rock, någonstans i närheten av Clutch eller Black Stone Cherry.

Ytterligare ett spår som jag tycker sticker ut är den snygga och korta ”Madeline”, en låt med en enkel melodiös inramning där man kryddat med en lite elakare övergång mellan vers och refräng.

Jag gillar verkligen den här plattan. Det är modernt med en bluesig grund, postgrunge möter melodiös rock och tung hårdrock i en härlig mix. Det här är ett band som Ni alla bör kolla upp!

Betyg: 8/10

Soundgarden ”—”

Black Stone Cherry ”—”

1.       Wanna feel you

2.       Come with me

3.       Inside

4.       Hero

5.       Supernova

6.       Walls

7.       Oh my love

8.       Madeleine

9.       Hate

10.   Out of the rain

11.   Eternity

 Se bandets video till låten "Hero" här!

Se videon till "Madeline" här!

Ytterligare en video kan du se till låten "Inside" här! 

Recension: Seventh Wonder "Welcome to Atlanta live 2014" (Frontiers)

Svenska melodiösa progmetalbandet SEVENTH WONDER är tillbaka med ny platta efter sex års tystnad. Men det är inte nytt material man släpper utan det handlar om en liveinspelning som gjordes under ProgPower USA för två år sedan och som nu släpps på italienska Frontiers Records som DVD och kombinerad DVD och CD. Plattan kommer alltså inte att släppas enbart som CD och det kan kännas lite surt att man måste köpa både DVD’n och CD’n, som också består av två av vardera sorten, för att få två nya bonuslåtar av bandet. För skillnaden i pris mellan de två varianterna är stor. Lite gnäll så här i inledningen men jag lovar att det blir bättre!

Nåväl, SEVENTH WONDER bildades 2000 av bassisten Andreas Blomqvist, gitarristen Johan Liefvendahl och trummisen Johnny Sandin. Snart fanns också keyboardisten Andreas Söderin med i bandet och man började inspelningen av sin debutplatta ”Because”. Då fanns det med i sångare vid namn Andi Kravljaca, men han byttes snart ut mot skönsjungande Tommy Karevik. Om Ni känner igen det namnet så beror det kanske på att han de senaste åren har frontat ett betydligt mer känt band, nämligen Kamelot, en roll som han tog över efter Roy Kahn 2012. Det är troligen en av anledningarna att det varit tyst om SEVENTH WONDER så länge, men nu lovar man att album nummer fem är på gång och under tiden så släpps alltså ”Welcome to Atlanta live 2014”!

Den här konserten spelades in under två dagar och meningen var att man skulle framföra hela albumet ”Mercy falls”, något som man länge funderat på, men som inte blivit av. Det avsattes två dagar, det vill säga så fick bandet två tillfällen att köra konserten på festivalen, för att säkerställa att eventuella fel skulle kunna spelas om dagen efter. Nu gjorde bandet en felfri konsert redan första kvällen så dag två innehöll därför låtmaterial från både ”Waiting in wings” och bandets senaste platta, ”The great escape”, vilket innebar att man hade filmat material för att släppa en dubbel DVD!

”Mercy falls” är en av de bästa progressiva metal plattor som släpps av ett svenskt band och en stor favorit hos fansen och hos undertecknad, så jag har verkligen sett fram emot att se och höra resultatet. Och det här gör absolut ingen besviken, varken redan frälsta fans eller nya och nyfikna sådana. Det här bandet har ingen svag länk och speciellt bassisten Andreas Blomqvist imponerar med sitt spel, men även gitarristen Johan är en fröjd att se och höra, trots att han uppträder lite blygt på scenen. Och så har vi ju sångaren Tommy Karevik som är en helt enastående sångare och som har en så fantastisk tonsäkerhet och styrka i sin röst. Det ser så otroligt lätt ut när han sjunger och han har verkligen pondus på scenen. Han imponerade på mig när jag såg honom med Kamelot på Sweden Rock Festival för två år sedan och han imponerar på DVD också.

Konserten är helt lysande, men bandet spelar i ett fast ljus, vilket gör att det blir lite tråkigt att sitta och titta på i längden, men då kan man ju dränka sig i de ekvilibristiska utsvävningarna som t. ex. Andreas gör på sin bas. På CD’n finns det alltså också två nya spår som sägs vara en försmak från nya plattan, och de två nya låtarna lovar att det säkert kommer att bli något alldeles extra som vi kan förvänta oss!

Grymt bra DVD som jag med varmt hjärta rekommenderar!

Betyg: 8/10

Mind’s Eye ”—”

Last Tribe ”—”

CD1-Mercy Falls live

1.       A new beginning

2.       There and back (Overture)

3.       Welcome to Mercy Falls

4.       Unbreakable

5.       Tears for a father

6.       A day away

7.       Tears for a son

8.       Paradise

9.       Fall in line

10.   Break the silence

11.   Hide and seek

12.   Destiny calls

13.   One last goodbye

14.   Back in time

15.   The black parade

16.   Inner enemy (Encore)

CD2-Bonus track

1.       Taint the sky

2.       Banish the wicked

3.       Alley cat

4.       Walking tall

5.       The edge of my blade

6.       King of whitewater

7.       Seventh Wonder odyssey (Acoustic medley)

8.       Inner enemy (New studio track-Not on DVD)

9.       The promise (New studio track-Not on DVD)

 Här kan du se och höra nya låten "Inner enemy"!

Här får du också smakprov från konserten!

Recension: Cry Of Dawn "Cry Of Dawn" (Frontiers)

Det finns många mycket duktiga musiker och sångare som kämpar på och gör sin sak, trots att de nästan aldrig blir så stora att de kan leva på sin talang. De flesta av mina favoritsångare är av den kategorin som sällan eller aldrig ligger högst upp på topplistorna eller som blir igenkänd på gatan av fanatiska fans. Kanske är det inte heller det de vill, men att leva på sin musik är egentligen något som alla seriösa musiker borde få göra, men som så få har lyckan att göra.

GÖRAN EDMAN är av mina favoriter, det vet de flesta av Er som läser mina recensioner regelbundet, och han har faktiskt haft förmånen att turnera jorden runt och känna på hur det är att vara rockidol, men det var länge sedan nu. Det började med bandet Madison, via John Norum och Vinnie Vincent innan den då stekhete svenske gitarristen Yngwie Malmsteen hörde av sig. Det blev tre år av turnérande jorden runt och två album med honom, innan samarbetet avslutades. Sedan dess så har Göran visat, via ett 50-tal plattor, att han är en unik sångare så tillvida att han klarar vilken genre som helst. Han har gjort progressiv rock med Karmakanic, västkustpop med Crossfade, metal med Vindictiv och Signum Regis, progressiv metal med Nikolo Kotzev’s Nostradamus och AOR med Street Talk, bara för att nämna ett litet urval. Vad han än tar sig för så blir det kvalitet, nästan!

CRY OF DAWN är ett nytt projekt från Frontiers Records där GÖRAN EDMAN’s sång står i fokus, och där låtskrivare som Steve Newman (Newman), Robert Säll (Work OF Art) och Alessandro Del Vecchio (Hardline m.fl.) specialskrivit låtar. Dessutom har Michael Palace (Palace), som spelar bas och gitarr på albumet, samt Sören Kronqvist, som spelar keyboards, också bidragit med musik till Edman’s guldstrupe. Det här är tidlös AOR i samma fåra som Honeymoon Suite, Bad English eller Starship och alla som älskar melodiös rock kommer att älska den här plattan.

Jag går igång direkt med låten ”Chance”, som drar igång utan det obligatoriska långa introt, rakt in i AOR land med svulstigt producerade synthar, fläska stämmor och ett stort sound, en grym refräng och en modern tolkning av det glada 80-talet.

”Listen to me” var första spåret som släpptes från den här plattan och är en stark och svulstig låt med stort sound. Första gången jag hörde låten så hajjade jag till i refrängen då GÖRAN tar i andra strofen med texten ”Listen to me when I’m calling” med sådan kraft att det nästan låter som om han skällde på mig! Lyssna på mig när jag ropar! Då fick jag mig faktiskt ett litet skratt, en detalj som man antingen inte tänkt på eller som är fullt medveten, eller?

Inledande syntar på ”When right is wrong” är ursnygga och låtens byter skepnad lagom till sticket, från moll till dur. Även refrängen är hur stark som helst.

Den tidigare finske häcklöparen Kronqvist på keyboards gör ett suveränt arbete med att hitta snygga sound och inledningen till ”Tell it to my heart” gör att man förväntar sig storverk med låten och mycket riktigt så är refrängen superb!

Den här konstellationen musiker gör underverk med det grymt starka låtmaterialet och jag kan inte hitta något spår som inte fungerar, men flera som jag kan rekommendera. Och bästa spåret är den lugnare och oerhört vackra ”Hands around my heart”, en rejäl goosebumps-låt! Och nästan lika bra är ”Life after love” med ännu en mycket stark AOR refräng.

CRY OF DAWN är sådär härligt bra som jag hoppades att den skulle vara. Inga nyheter, inga överraskningar utan bara så grymt snyggt melodiös som AOR skall vara. En platta som jag starkt kan rekommendera!

Betyg: 8/10

Starship ”—”

Honeymoon Suite ”—”

1.       Chance

2.       Listen to me

3.       When right is wrong

4.       Tell it to my heart

5.       Light a light

6.       Can’t go on

7.       Building towers

8.       Hands around my heart

9.       Life after love

10.   Yearn

11.   Tell me

Här får du ett smakprov från plattan i form av en längre trailer!