måndag 5 augusti 2019

Recension: Pattern-Seeking Animals "Pattern-Seeking Animals" (Inside Out)



Sedan Neal Morse försvann från Spock’s Beard så har man ofta tagit hjälp av en ”osynlig” medlem i bandet när det gäller låtskapande. Han heter John Boegehold och han är även keyboardist som också spelat på några av Spock’s plattor. Det är nu dags för honom att släppa platta med det egna bandet PATTERN-SEEKING ANNIMALS och det är inte helt fel gissat om Ni tror att vi skall hitta musiker från Spock’s Beard i bandet. För så är det; bassisten Dave Meros finns här och likaså förre Spock’s-trummisen Jimmy Keegan. Dessutom så har John valt att förlita sig till nuvarande Spock’s-sångaren Ted Leonard att både spela gitarr och sjunga.

Ni som följt Spock’s karriär sedan Neal Morse bestämde sig att hoppa av, vet att de har lyckats att fortsätta bandet på en hög nivå och de plattor som släppts har, men några få undantag, varit riktigt bra. Detta beror troligen mycket på att man har haft John Boegehold med sig i kulisserna, för han visar på den här plattan att han är en alldeles lysande låtskrivare, som har gåvan att kunna skriva intrikata, progressiva stycken – både långa och korta – och samtidigt vara oerhört melodiös. Både Dave Meros och Ted Leonard listas som låtskrivare, men jag är väldigt säker på att det är Johns grundidéer som de fått putsa lite på, och inte tvärtom.

Vid en första lyssning så låter det här som ytterligare en ”Spock’s Beard”-platta, men låtmaterialet är mer varierat och faktum är att jag har lyssnat på PATTERN-SEEKING ANIMALS’ debutplatta under mer än en månad nu, och jag tröttnat inte, så som jag faktiskt kan erkänna att jag ofta gör när det gäller Spock’s Beards plattor de senaste åren. Inledande, 10 minuter långa ”No burden left to carry” är lysande i alla dess teman och lite senare så kommer en kontrast i den poprockiga, 4 minuter korta, där man inte hittar några ”progressiva” inslag alls. ”Fall away” är också en mer ”vanlig” låt, en oerhört vacker ballad, där Ted Leonard sjunger grymt starkt.

Bästa spåret på plattan är ”No man’s land”, en låt med flera hooks, från det enkla visseltemat i inledningen till en grymt efterhängsen refräng. En låt som inte faller precis under progressiv rock, men som smälter in perfekt i variationen på det här albumet. Avslutande ”Stars along the way” är en av plattans längre spår och en vacker, värdig slutlåt på ett alldeles fantastiskt album.  Här blandas influenser från Genesis, Kansas och naturligtvis Spock’s Beard, på ett intelligent sätt!

Tanken med PATTERN-SEEKING ANIMALS var att det bara skulle vara ett skivprojekt, men nu är alla inblandade sugna att ta sin musik ut på turné. Och dessutom så lär det bli mer musik från gruppen, då John redan börjat skriva musik till en uppföljare. Den ser jag verkligen fram emot! Under tiden så tänker jag låta debutplattan cirkulera i spelaren ett tag till, och verkligen njuta!

Betyg: 9/10

Spock’s Beard ”—”
Kansas ”—”

1.       No burden left to carry
2.       The same mistakes again
3.       Orphans of the universe
4.       No one ever died and made me king
5.       Fall away
6.       These are my things
7.       We write the ghost stories
8.       No man’s land
9.       Stars along the way


Här kan Du njuta till plattans inledningsspår, "No burden left to carry"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar