2012 släppte amerikanska SOLEIL MOON sitt andra album på
Frontiers Records, en platta som gärna hoppar fram ur skivsamlingen av sig
själv lite då och då för att avlyssnas, då det handlar om kvalitativ, tidslös
poprock i stil med Richard Marx, Ambrosia eller Michael Thompson. Bakom bandnamnet
döljer sig två mycket rutinerade, men kanske inte så kända namn inom amerikansk
musikliv. Sångaren Larry King har kanske några av Er läsare hört tidigare på
Michael Thompson Bands plattor och John Blasucci är keyboardist som bland annat
lirar med Dennis DeYoung. På det här albumet finns också Michael Thompson med
och gästar på gitarr, men han ingår inte i bandet när de ger sig ut och spelar
live.
”Warrior” är bandets tredje album och det är långt mellan
skivsläppen. Debuten ”Worlds apart” släpptes 1999, och uppföljaren kom inte
innan 2011 i USA, och 2012 när Frontiers licensierade plattan och släppte den
på sitt bolag för övriga världen. I och med världsreleasen så fick också en
betydligt större publik upp ögonen och öronen för detta bands snyggt
producerade och tidlösa musik. Väntan har varit lång på uppföljaren men nu är
den äntligen här och den lär inte göra någon av de tidigare fansen besviken.
”Warrior” låter mycket ”amerikansk”, svulstigt och
textmässigt så dyker det upp en hel del nostalgi, redan i inledande spåret ”’72
Camaro”, en tillbakablick till en tid när bilens storlek och längd var
betydelsefull. Camaron var i och för sig ingen stor bil, men är idag en
klassiker för alla bilälskare. En snygg inledning och hela albumet har en värme
i produktionen som man ofta saknar idag och troligen så är plattan inspelad ”the
old-fashioned way”.
”Here for you” är nästa spår, en vacker halvtempoballad med
en stark refräng som snabbt blir en favorit på plattan. King har en kraftfull
pipa och av någon outgrundlig anledning så kommer jag att tänka på John Denver,
en av USA’s största artister genom tiderna inom countrymusiken. Inte min bag,
men han hade en ruskigt bra röst.
”You and I” har ett arrangemang som får mig att tänka på
popig AOR från 1980, men det låter ändå hur fräscht som helst. En härligt
nostalgisk låt och en av många spår på albumet med en klockren refräng.
”Just so you know” är en låt som John Farnham troligen hade
önskat att han skrivit, eller kanske också ”Can’t go on”. Båda med snygga
refränger och en tidlös touch.
Första riktiga balladen heter ”Halfway to nowhere” och även
denna låt är knivskarp i sina harmonier, arrangemang och refräng.
”When I’m with you” är nästa spår som jag fastnar för, en
låt som inte riktigt kan bestämma sig för om det skall vara en ballad eller
dansvänlig. Refrängen är stark och arrangemanget är himmelskt (om ni förstår
kopplingen) såsom Michael W. Smith skulle kunna rattat in.
Tempot blir lite långsammare mot slutet och det finns några spår
som inte håller klass, men i stort är det här ännu ett album som kommer att få
alla AOR freaks att vakna upp. Titelspåret är dessutom nästan översvulstigt,
med ett längre symfoniskt parti, som kunde varit signerat David Foster.
Det finns dock två ”fel” med ”Warrior”, avslutande ”420”,
ett spår som inte står med i låtlistan – ett så kallat ”Hidden Track”, som inte
alls platsar in. Dessutom så undrar jag hur de tänkte när de valde ut omslaget,
som ger intrycket av att det här är en band som lirar betydligt tyngre musik,
vilket mycket väl kan skrämma bort potentiella köpare. Hoppas detta inte blir
fallet, för ”Warrior” är verkligen väl värd att lyssna in sig på!
Betyg: 8/10
Survivor ”—”
John Farnham ”—”
1.
’72 Camaro
2.
Here for you
3.
You and I
4.
Just so you know
5.
Can’t go on
6.
Halfway to nowhere
7.
How long
8.
Nothing matters
9.
When I’m with you
10.
Before the rainbow
11.
Warrior
12.
420 (Hidden track)
Här kan Du lyssna till den vackra "Here for you"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar