Recension: Mikael Erlandsson "Capricorn six" (AOR Heaven)

Göteborgsgrabben MIKAEL ERLANDSSON fortsätter att släppa musik oförtrutet, och speciellt i Japan är MIKAEL’s och hans band Last Autumn’s Dream väldigt stora. L.A.D. har till dags datum släppt hela fjorton album och strax innan jul så släpptes albumet ”Secret treasures” under bandnamnet MIKAEL ERLANDSSON & Last Autumn’s Dream. Detta album släpps nu i Europa, via AOR Heaven, som en soloplatta från MIKAEL, kallad ”Capricorn six”. Detta är naturligtvis rejält missvisande för alla fans, speciellt eftersom plattorna har samma omslag, men olika titlar, men så är det i branschen ibland. Så har Du redan införskaffat ”Secret treasures” för dyra pengar från Japan, så behöver Du inte den här plattan också, då det är samma tio spår solo med ERLANDSSON. På Japan upplagan finns det även fyra extraspår, nya remixade versioner från L.A.D’s andra platta, ”II”.

Nåväl, MIKAEL ERLANDSSON har en karaktäristisk röst som gör att man lätt känner igen honom och det är på gott och ont. Han har ju även släppt två plattor med banden Love Under Cover och Salute, och rösten gör sitt att man tveklöst jämför med Last Autumn’s Dream. På ”Capricorn six”, som skall vara MIKAEL ERLANDSSON’s sjätte soloalbum, så är förvirring än mer total, då det faktiskt låter som ett nytt L.A.D. album. MEN…

MIKAEL har använt sig av andra musiker, Sayit Dölen på gitarr, Pontus Engberg på trummor och Joel Starander på bas, alla kända Göteborgsmusiker, och inledningsvis så är det svårt att skilja den här plattan mot något annat som MIKAEL ERLANDSSON är inblandad i och mer eller mindre omöjligt att särskilja från någon av L.A.D’s plattor. Det låter helt enkelt MIKEAL ERLANDSSON, kompetent skrivet, melodiöst och snygg, men samtidigt något trist.

Jag har sedan länge valt att släppa bandet Last Autumn’s Dream, för det låter likadant platta efter platta, det blir repetitivt och de två första plattornas kvalitet lär det bandet aldrig komma tillbaka till. Sedan kan man kanske undra varför man släpper en soloplatta som låter exakt likadant som något av albumen med sitt band?

Det verkar som att jag klagar en hel del, men jag beundrar faktiskt MIKAEL ERLANDSSON samtidigt. Han är en duktig låtskrivare, en jävel på att sjunga och det låter alltid proffsigt om allt som han tar i. Men jag hade hoppats att han vågade ta sig utanför sin box och pröva något nytt och det behöver inte falla alltför långt utanför sina normala, men låta lite annorlunda. Nu har han valt att ”låta som vanligt”, och visst kommer många japanska fans att älska det här. Bäst på den här plattan är låten ”Had to let you go”, en stark ballad med en refräng som verkligen berör. ”Why” är också bra och en ganska typisk komposition från den här mannen, och i ”Evil” blir det lite tyngre och MIKAELs röst raspar likt ett rakblad mot hörlurarnas membran.

”Capricorn six” är klassisk melodiös rock, där jag hade önskat att man vågat ta ut svängarna lite. Det är ett helt okej låtmaterial, men lite stereotypt och tråkigt…

Betyg: 6/10

Last Autumn’s Dream ”—”

Love Under Cover ”—”

1.       Eye of the hurricane

2.       Why

3.       Pain

4.       Evil

5.       Had to letyou go

6.       Break another heart

7.       Fear the people

8.       Ok

9.       I just wanna love ya

10.   Alice in Wonderland

Här kan du höra låten "Break another heart"!