Recension: Riverside "Wasteland" (Inside Out)

”Wasteland” är polska progrockbandet RIVERSIDE’s åttonde studioalbum, och det första som en trio. 2016 avled bandets gitarrist Piotr Grudzinski hastigt och kvar stod de tre övriga medlemmarna med stor sorg i sina hjärtan, men med en beslutsamhet att fortsätta bandet till Piotrs ära. Senare samma år släpptes dubbelalbumet ”Eye of the soundscape”, ett album som skiljer sig betydligt från hur RIVERSIDE normalt låter. Det här albumet består av instrumentala, närmast ambienta spår som funnits med på bonusversionerna av bandets två tidigare album, ”Shrine of new generation slaves” och ”Love, fear and the time machine”. Det här var också ett slags avslut på bandet RIVERSIDE där Piotr ingick som en av grundarna och en tung låtskrivare.

Mest kända namnet från RIVERSIDE är annars sångaren och gitarristen Mariusz Duda, som också släpper musik under namnet Lunatic Soul, och de två senaste plattorna med det bandet, systeralbumen ”Fractured” och ”Under the fragmented sky” som släppets med ett halvårs mellanrum under 2017 och 2018, ses som de två första delarna i det sorgearbete som Mariusz genomgått sedan Piotr gick bort. Nya RIVERSIDE plattan ”Wasteland” är den tredje delen i trilogin, och musiken skiljer sig något mot hur vi är vana att höra RIVERSIDE, men visst finns det typiska polska vemodet med.

”Wasteland” består av nio spår som sträcker sig över ett brett progressivt område, där man både kan höra det tunga mörka RIVERSIDE och samtidigt höra influenser från Dudas eget Lunatic Soul. Plattan är mer emotionellt skör och vacker, och samtidigt tveklöst melankolisk. Ny albumet kan kanske ses som en ny start för bandet, ett nytt kapitel där bandet valt att fortsätt som trio med Mariusz Duda, Piotr Kozieradzki på trummor och Michal Lapaj på keyboards.

Musiken är något mer tillbakalutad och under de första gångerna som jag lyssnade mig igenom ”Wasteland” så kändes plattan lite tråkig, och det är ett relativt lugnt och ofta ambient ljudlandskap som bandet bjuder på. Det här är ingen platta som man sätter på för att höja feststämningen och har du en höstdepression så kanske det inte heller är bästa valet att slicka såren med. Men RIVERSIDE är alltid mångfacetterade och det växer efter ett tag fram flertalet favoriter från plattan. Jag gillar – naturligtvis – råheten i inledningen av ”Acid rain”, men låten ändrar karaktär och blir mer vackert svävande och man kan skönja vissa Pink Floyd influenser i det långa mittenpartiet som också är oerhört snygga.

En annan favorit är den halvt akustiska ”Guardian angel” som är svidande vacker och här hörs en hel del influenser från Steven Wilson. Vackert blir det också i den lugna ”Lament” vars refränger ändå är högljutt bombastiska och där låten kryddats med både lite irländska inslag och en sorgsen fiol i låtens mittenparti.

Nästan 10 minuter lång är ”The struggle for survival” och är instrumentalt, där bandet spänner från vackert, ambient och målande till ett James Bond-inspirerat tema. Ett ovanligt snyggt paketerat instrumentalt stycke, uppbyggt med flera olika spännande musikaliska teman.

Vackrast på plattan är ”River down below”, en lågmäld sak med inslag från både David Gilmour och Steven Wilson och en av de naknaste och ”enklaste” låtar som det här bandet hittills presenterat i sin karriär. Låten avslutas med ett mycket känslosamt gitarrsolo som skriker ut vemod och sorgsenhet.

På titelspåret, ”Wasteland”, leker bandet på ett kul sätt ihop influenser från filmmusikkompositören Sergio Leones westernklassiker och Jethro Tull, förpackat med mer modern progressiv rock som Porcupine Tree. En intressant låt som jag håller som en av plattans starkaste.

Avslutar gör man med en vacker pianoballad, ”The night before”, och jag vet inte varför jag kommer att tänka på Leonard Cohen när jag hör låten, men det gör jag i alla fall. Piano och Mariuszs röst är för övrigt det enda som man hör i den här oerhört vackra låt, bedövande och melankolisk.

”Wasteland” kan tyckas lite tråkig i början då tempot är lågt och det saknas helt och hållet den progressiva metal som bandet gjorde sig känd för, speciellt i inledningen av sin karriär. Men det växer fram en platta med mycket känslor och som också är mer varierad i stil än tidigare. RIVERSIDE är numera en trio som bygger vidare på sitt varumärke och gör det på ett alldeles utmärkt sätt.

Betyg: 8/10

Steven Wilson ”—”

Anathema ”—”

1.       The Day After

2.       Acid Rain

3.       Vale Of Tears

4.       Guardian Angel

5.       Lament

6.       The Struggle For Survival

7.       River Down Below

8.       Wasteland

9.       The Night Before

 Du kan se videon till låten "Lament" här!