måndag 5 mars 2018

Recension: Revertigo "Revertigo (Frontiers)








Mats Levén är en rutinerad svensk sångare som hunnit med mycket i karriären. Han föddes 1964 och är alltså 54 år gammal, han startade sin bana som extraordinär sångare 1986 i ett band som hette Capricorn, men det var tre år senare när han sjöng med Swedish Erotica som det tog fart på riktigt. 1992 gick han med i Treat och släppte plattan ”Treat” som av många anses vara det bandets bästa album. Sedan har det rullat på med band som Abstrakt Algebra, Dogface, Therion och Krux, men den största fjädern i hatten är naturligtvis att han var med i Yngwie Malmsteens band under ett kort tag och släppte plattan ”Facing the animal”. Där öppnades många möjligheter, vilket gjorde att han under ett tag också frontade tyska At Vance under några år.

Anders Wikström är gitarristen som startade sin bana i bandet Treat, ett av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika rockband. Han har också låtskrivarföretaget Epicentre tillsammans med Fredrik Thomander, som en gång i tiden var sångare i Vildsvin. Dessa två har skrivit massor av bra musik till - förutom Treat - Gotthard, Scorpions, Erik Grönwall, The Poodles, Hammerfall, Backyard Babies, A-Teens och en massa andra svenska popartister.

Anders och Mats har under årens lopp fortsatt att hålla kontakt och de har alltid haft målet att en dag göra något nytt tillsammans. Denna tid har nu kommit och med albumet från duon REVERTIGO så gör de två slag i saken och gör en platta som de absolut skall vara mer än stolta över. Anders är, som sagt, en etablerad låtskrivare och Mats har en röst som inte lämnar någon oberörd. Frontiers Records skrev kontrakt med dem efter att ha hört tre spår och inspelningarna tog sin start under 2016, mellan turnéer med Treat, Trans-Siberian Orchestra och Candlemass.

Elva spår har plockats ut och Anders och Mats spelar alla instrument utom trummor, där man lånat in Thomas Broman, tung trummis från bl.a. Electric Boys, Michael Schenker och Great King Rat. Det låter en hel del Treat från det bandets två senaste plattor, men det är tyngre och det är mest tack vare Mats Levéns raspigare och hårdare sångstil. Han kan verkligen vända och vrida på sina stämband, från rena primalskrik till att låta mer som Frank Zappa i de låga partierna.

Låtmässigt så är det här inget annat än världsklass. Gillar du Treat så kommer du att älska det här. Låtarna är så underbart melodiöst tunga och alltid med en liten musikalisk twist, som gör att det sticker ut från det mesta annat som finns på marknaden. Att skriva låtar i den här klassen kräver musikalisk förståelse och en medfödd talang, och det har dessa herrar.
”Hoodwinked” sätter sig fast direkt med en refräng som är alldeles lysande och det är tungt och tajt. Mats använder sin röst som ett eget instrument där variationen i timbre och känsla gör att man inte tappar intresset och i breaket tar han fram sin bästa Zappa imitation.
Bästa spåret är ”Sailing stones”, en låt som är exemplarisk, allt är perfekt. En härlig uppbyggnad i versen till en popig refräng, som är uppdelad i två delar. Andra delen är det som gör låten till den pärla som den är, med übersnygga melodier och ett arr som sticker ut. Jag går omkring och sjunger ”oo-aa-oo-aa-oo-aa-aa-oo” hela dagen lång! Det här är en låt som kommer att stanna kvar i skallen på mig under lång tid, och det får den gärna göra. Det här är också den officiella ”singel” som man gjort en video till och för en gångs skull så har bandet valt rätt låt för att promota plattan!

”Symphony of fallen angels” har en bra refräng, men faktum är den inte riktigt passar in. Det låter mer åt Poodles-hållet och det här är en låt som utan tvekan hade vunnit melodifestivalen också! Lite för lättviktig, kanske? Jag hade gissat att dettta skulle varit ”singelspår” om jag inte visste annat.
Som tur är så är man snabbt tillbaka på rätt spår i och med låten ”The cause”, som tillsammans med ”Gates of the Gods” är två låtar som jag alldeles säkert kommer at ha med på min lista över 2018 års bästa spår. Lite gnäll dock på det ”falska” synthljud som valts i refrängen på den sistnämnda. Extremt enerverande faktiskt.
Och duon radar upp den ena läckra låten efter den andra och man sticker av med den lugna och vackra ”Unobtainnum” och för Er som hört Mats Levén tidigare vet att han är mästare på att förmedla känslor i ballader. Fantastiskt laddat och levererat!

”Luciferian break up” har ett grymt gitarr riff och det tajta sugande tempot går inte att sitta still till och de tre sista spåren har alla starka melodier, tunga nedstämda gitarrer och refränger som är av världsklass. Ja, som jag tidigare sa, gillar du Treat så kommer du att älska det här. REVERTIGO är tyngre men tummar inte en millimeter på de melodiösa. En grymt stark platta!

Betyg: 9/10

Treat ”—”
1.       Hoodwinked
2.       Sailing stones
3.       Symphony of fallen angels
4.       The cause
5.       Gate of the Gods
6.       False flag
7.       Unobtainium
8.       Luciferian break up
9.       Joan of Arc
10.   Break away
11.   In revertigo

 Här ser och hör Du den smått fantastiska "Sailing stones"!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar