lördag 4 maj 2019

Recension: Jordan Rudess "Wired for madness" (Mascot)



JORDAN RUDESS är keyboardfantom i en av världens största rockgrupper, nämligen Dream Theater, för Er som inte vet. Han är också profilen som har givit getbocksskägget ett ansikte, men detta vita, välansade skägg påverkat troligen inte JORDAN’s fantastiska förmåga att hantera vita och svarta tangenter. Han har släppt plattor i eget namn förr, och det är vid dessa tillfällen som JORDAN tar ut svängarna rejält, då han bjudit på rena pianosoloalbum, moderna symfonier eller jazzfusion med varierad framgång.

Det är fyra år sedan som han senast släppte eget album, men nu är det alltså dags för nya plattan ”Wired for madness” att hitta vägen ut till potentiella köpare. Albumet består av åtta spår, och merparten av speltiden ägnas åt sviten ”Wired for madness”, ett verk som är uppdelat i två delar och som tillsammans är runt 35 minuter långt. Under dessa 35 minuter så träffar vi inte på ett enda musikaliskt tema mer än en gång och det här är inte ett lättlyssnat stycke musik, men väl så imponerande. Naturligtvis så är det diverse keyboards som har den mest framträdande rollen som instrument, men det finns också lite sång här och där, där också JORDAN själv bidrar. I del två hör vi också Marjana Semkinas vackra stämma från ryska duon iamthemorning och i slutet av hela sviten dyker bandkamraten från Dream Theater upp, James LaBrie, med sin mycket karaktäristiska stämma.

Som sagt, det här är inget lättlyssnat stycke men offra gärna 35 minuter då titelspåret är fyllt av dramatik och svindlande partier av mer eller mindre melodiös symfonisk rock. Och JORDANs vana trogen byter han ofta stil och ljudbild och visar upp en teknisk briljans med sina instrument som få kan mäta sig med.

JORDANs sångröst är inte mycket att orda om, då den är både begränsad och en aning uttryckslös, men likväl så är ”Off the ground” en låt som är mer sångbaserad och låten i sig är inte dålig, lite åt engelsk progressiv rock och vi hör Guthrie Govan (Aristocrats, Asia) gästa med ett kortare solo.
”Drop twist” är ytterligare en låt med spännande vändningar och påhitt och vi hör, lite oväntat, en ung up-and-coming trummis vid namn Elijah Wood (inte att förväxla med skådespelaren från Sagan Om Ringen), som är mest känd för att spela med Shania Twain och han visar även kunna spela den här typen av komplexa rytmer, både i låten ”Drop twist” och efterföljande ”Perpetual shine”. Den senare med ett klart fusioninspirerat sound.

I ”Just can’t win” så byter JORDAN stil igen och vi hör även Joe Bonamassa gästa med sin gitarr i detta bluesiga nummer. JORDAN sjunger själv och någon bluesröst har han absolut inte, vilket gör att den här låten inte tilltalar mig speciellt.
”Just for today” är en lugn och vacker låt där JORDAN sjunger än en gång, och det är också denna låts svaghet, men på avslutande ”Why I dream” så fungerar faktiskt JORDANS sång i denna jazziga, vackra och spännande skapelse.
Övriga gäster på albumet är trummisarna Marco Minnemann och Rod Morgenstein och gitarristerna Vinnie Moore och Joh Petrucci. En spännande, men inte helt genomstark platta, där de inledande 35 minuterna är höjdpunkten på albumet och visst blir man imponerad av RUDESS kvicka fingrar och varierande ljudbild bland sina många keyboards.

Betyg: 7/10

Allan Holdsworth ”—”
Emerson. Lake & Palmer ””-”

1.       Wired for madness Part 1
2.       Wired for madness Part 2
3.       Off the ground
4.       Drop twist
5.       Perpetual shine
6.       Just can’t win
7.       Just for today
8.       Why I dream


Här kan du videon till första delen av sviten "Wired for madness"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar