Alla vet väl vem Joe Lynn Turner är, eller hur? Jasså, inte?
Kort presentation då; Han är en av rockvärldens mer kända
sångare och slog först igenom i det klassiska hårdrocksbandet Fandango under sent
1970-tal och gick sedan vidare till Richie Blackmore’s Rainbow, där han sjöng
på tre av det bandets plattor, ”Difficult to cure”, ”Straight between the eyes”
och ”Bent out of shape”. Därefter rekryterades han av svenske Yngwie Malmsteen
och dennes mest sålda album någonsin, ”Odyssey”.
Efter en kortare sejour med klassiska Deep Purple under åren
1989 till 1992 och studioalbumet ”Slaves and masters”, så gjorde Turner några
plattor tillsammans med Glenn Hughes, under namnet ”Hughes Turner Project”,
innan han på allvar började släppa plattor i eget namn. Efter sex soloplattor
så fick Joe en förfrågan från Frontiers CEO om han var intresserad av ett nytt
projekt som låg mer åt AOR hållet. Projektet fick namnet SUNSTORM och har visat
sig vara ett av det bolagets större framgångar. Första plattan släpptes 2006
och precis i dagarna så släpptes femte albumet av SUNSTORM.
Förutom Joe Lynn Turner så är det numera Alessandro Del
Vecchio (Hardline) som står bakom produktion och låtskrivande. Men SUNSTORM är
ett projekt som tidigare drivits av Dennis Ward och där man använt sig av
flertalet olika låtskrivare, såsom Jim Peterik (Survivor), Robert Säll (W.E.T.)
Desmond Child, Sören Kronqvist
(Crash The System, Find Me) och bröderna James & Tom Martin (Vega). Huruvida
det är flera låtskrivare inblandade på nya albumet får jag låta vara osagt, då
jag inte har någon information om det, men sedan förra plattan ”Edge of
tomrrow”, som släpptes för två år sedan, så är soundet lite tyngre och Joe är
tillbaka i den melodiösa hårdrocken, där han befunnit sig under större delen av
sin karriär.
Nya albumet är även det lite tyngre än de första plattorna
med bandet, och det är bara en fördel, då det passar Joe’s röst bättre.
Låtmaterialet är det egentligen inte så mycket att tala om, det låter helt okej
och man känner så väl igen Joe Lynn Turner-soundet, dels från plattorna med Rainbow,
Deep Purple och framför allt hans egna soloplattor. Nackdelen är att man tror
sig ha hört allt förut, då det här är låtar som bygger på riff och strukturer
som gjort många gånger om. Det är en platta med lite variation, men Joe Lynn
Turner är det alltid klass på så det är ändå en platta som jag tycker fyller
ett syfte.
Bäst på plattan är inledande ”Only the good will survive”
och ”The road to hell”, men jag gillar också den snabba ”Resurrection” och
efterföljande låten ”Calling” som har ett coolt gitarr riff och en snygg
refräng. Men det är jämntjockt och jag tappar fokus på låtarna efter ett tag.
Även om Joe Lynn Turner är en grym sångare så kanske man ska ge honom en större
utmaning nästa gång. Det har låtit lite för mycket likadant lite för länge nu…
Betyg: 6/10
Joe Lynn Turner ”solo”
Rainbow ”—”
1.
Only the good survive
2.
The road to hell
3.
On the edge
4.
Blind the sky
5.
My eyes on you
6.
Future to come
7.
Everywhere
8.
Resurrection
9.
Calling
10.
State of the heart
11.
Still fighting
Här kan du höra låten "The road to hell"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar