Kan det vara så att svenska bandet JoNo äntligen ska få sitt
välförtjänta genombrott? Ja, mycket talar för det eftersom italienska bolaget
Frontiers Records kontrakterat bandet för deras fjärde alster, kallat ”Life”.
Historien med JoNo började 2006, då första albumet släpptes, en platta som
egentligen var meningen bli en soloplatta i sångaren Johan Norrbys namn. Därav
namnet JoNo. Men med tiden så insåg Johan att bandformatet var bättre och han
har inte vilka musiker som helst som bandkamrater. Gitarristen Stefan Helleblad
är också medlem i holländska bandet Within Temptation sedan 2011 och trummisen Nicka
Hellenberg har också förflutet i samma band. Både Johan Carlgren på keyboards
och piano samt bassisten Janne Henriksson är ofta anlitade sessionmusiker, både
på scen och i studio.
Första gången jag hörde bandet var med deras andra album, ”Requiem”,
som släpptes 2013. Det är en av mina favoritplattor från det året och har man
hört Johan Norrby sjunga en gång så glömmer man honom inte. Antingen så älskar
men det man hör eller så gör man det inte. Han låter som en korsning mellan
Russel Mael från Sparks och Freddie Mercury, fast med en än mer teatralisk
ådra. Jag har aldrig tidigare hört en sångare, eller sångerska heller för den
delen, som kan hålla ut en ton på en konsonant på det sätt som Johan gör. Normalt
så håller man alltid ut en ton på en vokal och det är näst intill omöjligt att
göra det på en konsonant. Bokstäverna L, N och M fungerar (långa konsonanter),
men det är inte lätt att få tryck i sången, men Johan fixar det lite då och då.
Och det låter fullständigt magiskt!
Jag var besviken på JoNo’s förra album, ”Silence”, som
kändes oengagerad och som inte hade speciellt bra låtmaterial, bara några få låtar
överlever för att lyssnas på idag. Därför så var jag oerhört nyfiken på nya
plattan och ”Life” är troligtvis JoNo’s mästerverk! Det är också en av årets
absolut bästa plattor så jag behöver egentligen inte säga mer än att det är
bara att köpa den här plattan. Ni kommer inte att ångra Er!
Men jag kan inte avluta recensionen riktigt än, utan jag
vill gärna kommentera några av de alldeles briljanta låtarna som finns på
albumet. Inledande ”Sailors” är en typisk JoNo låt med struttigt trumkomp och
en jäkla massa Sparks i blodet. En fantastisk låt som skapar en annorlunda
stämning och Norrby är så lysande som sångare, då han alltid ligger lite på
gränsen att spela över. Jag har aldrig sett det här bandet live, men Gud vad
jag skulle vilja!
”Crown” fortsätter plattan och är en alldeles lysande låt
med en knivskarp refräng.
Den officiella singeln från albumet är ”No return”, som
behöver lite tid på sig för att mogna och blomma ut. Refrängen är storslagen,
teatralisk och skulle göra sig perfekt i musikalarrangemang också.
Lite tango bjuder bandet upp till i ”On the other side” och konstigt
nog så fungerar det alldeles utmärkt. En låt med ett härligt arrangemang som
sticker ut.
”Down side” är mitt favoritspår, en dryga sju minuter
skapelse full av dramatik och ett filmiskt sound, likt ett soundtrack till en
svartvit stumfilm. Nästan provocerande vackert och enastående snyggt!
”To be near you” är ett lugnt spår som också klockar in en
bit över sju minuter, men när låten är slut så känns den nästa för kort. Johan
sjunger med så mycket känsla att det fullkomligt vibrerar känslor ur
högtalarna.
”My love” är Paris på 1930-talet fast med Queen influenser
(Hur fick jag ihop det?). Den här låten skulle kunna varit en cover på en varitédänga
där Josephine Baker dyker upp i sin banankjol och förför. Stefans gitarrsolo
för tankar till Brian May från Queen och kombinationen är oerhört spännande.
Både ”The magician”
och låten ”Trust” är grymt bra spår med influenser från tidigare nämnda Sparks
och Queen, men man kan också höra Saga, svenska A.C.T och lite Meat Loaf i JoNo’s
musik. Avslutande ”The march” skiljer sig från övriga låtar och är en
fantastiskt vacker låt där Johans alla känslor gör att det blir så starkt.
Dessutom är jag helt tagen av det vackra arrangemanget där Johans röst
ackompanjeras av piano och diverse klassiska blåsinstrument. Ett vågat stycke
musik som inte alls brukar förknippas med Frontiers, men så är ju inte JoNo som
alla andra band.
En fantastisk upplevelse och ett fantastiskt band som gjort
en fantastisk platta!
Betyg: 10/10
Sparks ”—”
Queen ”—”
1.
Sailors
2.
Crown
3.
No return
4.
On the other side
5.
Downside
6.
To be near you
7.
My love
8.
The magician
9.
Trust
10.
The march
Video till låten "No return" kan du se här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar