Efter ett kortare uppehåll i utgivningarna så är jag nu
tillbaks på ett nytt år med nya möjligheter där vi kommer att få se gamla,
såväl som nya namn dyka upp på den här bloggen. Först ut 2019 i min CD-spelare
har varit STEVE HACKETT, en av den progressiva rockens största profiler, som
startade sin karriär i det klassiska rockbandet Genesis, men som till dags dato
faktiskt släppt hela 26 album i eget namn. Det tjugosjätte heter ”At the edge
of light” har precis släppts, naturligtvis i flera olika varianter. Men nästan
femtiofem minuter nyskriven musik blir det i alla fallen, oavsett vilken
version man väljer.
HACKETT, som fyller 68 år den 12.e februari, är en musiker
som alltid gått sin egen väg och också skapat sig ett helt eget uttryck och
sound. Han använder sig ofta av udda instrument, bjuder in duktiga, men mindre
namnkunniga musiker, på instrument som vi västerlänningar knappt hört talas om.
Han överbryggar olika musikstilar, skriver och spelar sin musik från klassisk
musik, via ”världsmusik” till rent popiga stunder. Ja, det är få musiker som
verkligen passar in så bra inom epitetet progressiv musik som just STEVE
HACKETT.
Dock har han på senaste albumen stagnerat något och upprepat
sig en del, idéerna har verkat ta slut och jag hade därför inte alltför stora
förhoppningar om att han ändrat på den trenden på nya albumet. Men, ack vad jag
har fel! Ja, stilen är visserligen densamma, det spretar åt olika håll där
STEVE HACKETT’s signatur är det enda som håller samman konceptet. Men vi får
oss tillgodo tio spår som är det bästa som HACKETT skrivit på många år.
Man skulle kunna tro att ”At the edge of light” kunde vara
en konceptuell platta, då de flesta spåren hänger ihop utan avbrott, men det
förnekar HACKETT. Flera av låtarna är ändå reflektioner över det mörker som
håller på att täcka större delen av vår värld, med främlingsfientlighet,
miljöförstörelse och maktgalna ledare. I ”Beasts in our time” sjunger HACKETT
om just de mörka krafter som vill få oss andra att tro att det är vilken del av
världen som du härstammar ifrån som talar om din kompetens och din duglighet.
En ideologi som även krupit sig in i ett så upplyst land som vårt eget. Låten
inleder lugnt och vackert, för att mot slutet övergå i ett furiöst
instrumentalt parti där STEVE HACKETT använder sin gitarr på ett tyngre sätt än
normalt och där Rob Townsend brölar i sin saxofon i bakgrunden.
”Under the eye of the sun” var första låten som släpptes
från det här albumet, en positivt laddad låt, med ett snyggt gitarrtema och ett
hav av stämmor, vackert sjungna av HACKETT själv.
På ”Underground railroad” får STEVE hjälp med sången av inga
mindre än Durga och Lorelei McBroom, mer kända för sitt samarbete med Pink
Floyd. Det här är ett spår där STEVE plockar fram sin dobro och det blir lite
bluesig gospel med en viss bluegrass-feeling, innan trummor drar igång och ett
instrumentalt parti med olika grymt häftiga teman följer .
Längsta spåret på albumet heter ”Those golden wings” och
inleder med vackra stråkar, innan en ensam gitarr och STEVEs röst tar vid. Men
strax drar hela bandet igång i den oerhört vackra refrängen och det här är
otvivelaktigt plattans stora höjdpunkt. Efter två refränger så börjar ett långt
och mäktigt instrumentalt stycke, som spretar hit och dit, från stort körverk till
hård rock. Ett mycket spännande stycke musik och en HACKETT när han är som
bäst!
I ”Shadow and flame” drar HACKETT och gänget till Indien och
sitarspelaren Sheema Mukherjee får visa upp sig till ackompanjemang av trummisens
stora trumsound.
Avslutande spåren ”Descent”, ”Conflict” och ”Peace” är en
trilogi där inledande ”Descent” kan jämföras med Ravels ”Bolero” med en gnutta
mer dramaturgi, som övergår i den korta, men mäktiga ”Conflict” som låter som
ett Bond-tema. Det är tur att det avslutas med något mer positivt i ”Peace”,
ett spår som är destinerat att bli en ny HACKETT klassiker, med vackra
harmonier och stora körer.
STEVE HACKETT brukar alltid leverera intressant musik, men
den här gången så har han levererat sin intressantaste platta på bra många år!
Betyg: 9/10
Steve Hackett ”To watch the storms”
Steve Hackett ”Wild orchids”
1.
Fallen walls and pedestals
2.
Beasts in our time
3.
Under the eye of the sun
4.
Underground railroad
5.
Those golden wings
6.
Shadow
and flame
7.
Hungry years
8.
Descent
9.
Conflict
10.
Peace
Här kan Du se videon till låten "Beasts in our time"!
Kul att du skriver igen, börjat fundera på om du kastat in handduken ;-)
SvaraRaderaHej anonym!
RaderaTack för det! ja, efter att jag bytt ut min gamla dator med alla kompabilitetsproblem det innebär och en längre, gnagande skrivkramp, så blev det ett lite längre avbrott i skrivandet än vad jag tänkt. Nu känns det som att lusten är tillbaka och, framförallt, det har släppts lite nya plattor som är riktigt bra. Då är det kul att skriva!
Ha det bra!