lördag 17 december 2016

Recension: Dario Mollo's Crossbones "Rock the cradle" (Frontiers)








Italienske gitarristen DARIO MOLLO är mest känd för sina två projekt, Voodoo Hill och The Cage. Voodoo Hill är ett band som MOLLO har tillsammans med Glenn Hughes, och som hittills släppt tre album, varav senaste – ”Waterfall” – släpptes så sent som förra året. Det var faktiskt en av få album som MOLLO varit inblandad i som jag gillat. När det kommer till The Cage så har även den konstellationen släppt tre album och då är det tillsammans med sångaren Tony Martin. Dessa tre album är inte fullt så intressanta som vad senaste albumet från Voodoo Hill var.

Men DARIO MOLLO började sin karriär som gitarrist 1981 med bandet CROSSBONES, som släppte sitt debutalbum 1989, kort och gott kallat ”Crossbones”. Den plattan har jag själv aldrig hört, men nu återuppväcker DARIO, tillsammans med originaltrummisen Ezio Secomandi, bandet som numera går under namnet DARIO MOLLO’S CROSSBONES. Detta kanske för att DARIO’s namn numera är mer känt än ”bara” CROSSBONES. Som sångare i nuvarande sättning, och på nya albumet ”Rock the cradle”, hittar vi ett namn som kanske är bekant för några av er, nämligen Carl Sentance, mannen som fick det otacksamma jobbet att efterträda Dan McCafferty i Nazareth, och som tidigare även sjungit i band som Tokyo Blade, Don Airey Band och Krokus.

DARIO MOLLO’S CROSSBONES är en av tre italienska releaser från Frontiers Records i december. Detta verkar vara en ny satsning på talanger och redan etablerade band som kommer från Frontiers egen bakgård, något som vi sett lite mer av under året och som även lovar fler italienska releaser under 2017. Det finns mycket bra band och musiker från Italien, men DARIO MOLLO har tidigare aldrig varit någon av de musiker som jag själv sett storheten hos. Det var i och med Voodoo Hills senaste release som jag ändå såg en viss potential hos den här kvickhänte gitarristen. Från att ha fokuserat på sitt gitarrspel så hade han istället skrivit riktigt bra, klassiska hårdrockslåtar och Glenn Hughes var helt rätt man att bära upp dessa låtar.

Nu är det Carl Sentance tur att göra detsamma, för ”Rock the cradle” är en härlig samling riktigt bra melodiösa hårdrocks- och metallåtar i stil med de riktigt stora klassiska hårdrocksbanden. Det låter en hel del Deep Purple, lite Nazareth, mycket Whitesnake, Saxon och även Iron Maiden när jag lyssnar genom plattan. Carl är ett fynd i det här sammanhanget och han slår både Tony Martin och Glenn Hughes på fingrarna när det gäller att tolka det som DARIO MOLLO skriver. DARIO uttrycker också detta genom att säga att Carl är den bäste sångare som han någonsin arbetat med och att det här albumet inte kommer att vara slutet på deras samarbete.

Plattan inleder med ”Red” som är en grymt snygg hårdrockslåt och följs sedan av den snabba ”Take me high” som är plattans i särklass bästa spår, där det låter massor av Deep Purple och där de klassiska tonerna i gitarrsolot är fantastiskt snygga!
Sedan följer en suggestiv låt kallad ”Navigation” som är riktigt cool och efter den mindre roliga Red Hot Chillipeppers inspirerade ”Rock the cradle” kommer plattans vackra ballad, ”Gates of time”, som har en mäktig refräng.
Övriga låtar som jag kan rekommendera är ”In my blood” och den suggestiva ”Running from the shadow”, ett spår med ett riktigt snyggt gitarr riff.

”Rock the cradle” får mig att definitivt omvärdera DARIO MOLLO, både som gitarrist och som låtskrivare. En riktigt schysst rockplatta med ett klassiskt hårdrockssound!

Betyg: 7/10

Deep Purple ”—”
Saxon ”—”

1.       Red
2.       Take me high
3.       Navigation
4.       Rock the cradle
5.       Gates of time
6.       I got this feeling
7.       In my blood
8.       Running from the shadow
9.       Speed
10.   Fright

Här ser du videon till titelspåret, "Rock the cradle"!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar