CALIGULA’S HORSE kommer från Brisbane i Australien och
bildades som grupp så sent som 2011. Trots att bandets historia bara är sex år
så är man nu redo att släppa album nummer fyra, det andra som får release via
Inside Out över hela världen. Det var i och med bandets förra album ”Bloom”,
som släpptes för två år sedan, som saker och ting började hända på allvar. För
att marknadsföra sig som liveband så har de sedan dess agerat som support act
för välkända band som Pain Of Salvation, Opeth, Anathema och TesseracT och
turnerat ganska mycket, speciellt i Europa, där bandets har fått en hel del
uppmärksamhet.
Jag upplevde bandets förra album som lite själlöst och
önskade att bandet hade en mer egen profil och ett eget sound, för det låter en
hel del Tesseract och Haken om det här bandet. Och när jag menar Haken, som är
ett av mina absoluta favoritband inom progressiv metal, så är det att man kan
höra element och idéer som man kan härleda rent strukturmässigt till de båda
banden. Men de har inte riktigt lyckats med att implementera något eget i sitt
sound, och en av svagheterna med CALIGULA’s HORSE är den anonyme sångaren Jim
Grey, som har en röst som inte alls vill tränga genom. Han har en bra sångröst,
men inte mer och för at tränga genom komplexiteten i CALIGULA’s HORSE musisk så
behöver man en Ross Jennings eller Mikael Åkerfeldt för att matcha och fånga
intresse.
Australien är inte bortskämda med progressiva rockband, men
några få namn har lyckats hitta vägen utanför kontinentens gränser där Cog,
Karnivool, The Third Ending och framför allt Unitopia är några av dessa. Nu hr
alltså CALIGULA’S HORSE sällat sig till denna skara och satsar, via Inside
Out’s goda renommé på att nå ut än mer än tidigare. Huruvida detta kommer att
lyckas eller inte får väl framtiden utvisa, men nya albumet ”In contant” är
ändå ett steg framåt för bandet, som talar om att plattan är ett konceptalbum
som handlar om konstformer och kreativitet och är ett statement över vad som
för oss människor tillsammans, trots våra, ibland, stora olikheter.
CALIGULA’S HORSE spelar en modern progressiv metal, där
trummisen Josh Griffins teknik innebär mycket för soundet, något som också är
signifikant för band som till exempel TesseracT. Man färgar också sina låtar
med massor av komplexa arrangemang och det här bandet består av väldigt
skickliga musiker. Jag önskar att sångaren hade lite mer inlevelse och det
finns ett spår på plattan, ”Inertia and the weapon of the wall” som egentligen
är en recitation av en text, helt utan musik, där texten läses upp med en helt
fantastisk inlevelse. Jag kan inte avgöra om det är sångaren själv som läser
eller om det är någon inhyrd skådespelare, men det låter som Jim Grey. Här
visar han upp en grym inlevelse som han borde överföra på något sätt i sitt
sätt att sjunga.
Han kommer hyfsat nära i efterföljande spåret ”The cannon’s
mouth” som jag utser till plattans bästa spår, med en lite udda men intressant
melodi i vers. Inget för lättskrämda personer skulle jag kanske tillägga!
Plattan avslutas med en lång låt på dryga 15 minuter och det
är också, tillsammans med tidigare nämnda ”The cannon’s mouth”, plattans
behållning. Låten inleder med en grymt snygg melodislinga som där gitarren
visar vägen, ett tema som återkommer i låten i olika variationer. Ett mäktigt
och snyggt arrangerat stycke musik.
Dessutom gillar jag den lugna låten ”Love conquers all” som
påminner lite om Steven Wilson på ett kufiskt vis. En vacker liten sång på bara
knappt två och en halv minut, men som sticker ut lite med all sin vänlighet.
Problemet jag har med CALIGULA’S HORSE är att bandet inte
har någon egen identitet. Grabbarna är grymt duktiga, fokuserar på teman, men
helheten blir inte tillräckligt bra. Ett bra band som behöver våga lite mer, ta
ut svängarna och pröva att twista till sitt budskap. En bra platta men inte
mer…
Betyg: 6/10
TesseracT ”—”
Haken ”—”
1.
Dream the dead
2.
Will’s song (Let the colours run)
3.
The hands are the hardest
4.
Love conquers all
5.
Songs for no one
6.
Capulet
7.
Fill my heart
8.
Inertia and the weapon on the wall
9.
The cannon’s mouth
10.
Graves
Här kan du höra låten "Songs for no one"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar