2016 år bästa listor!!!

Hej musikälskare!

Ännu ett år har gått och extendedmix har hunnit fylla ett år! Ja, nu vet Ni som följt mig genom åren att extendedmix har funnits betydligt mycket längre, hela 15 år faktiskt, men tidigare hade jag en "renodlad" hemsida där jag skrev mina recensioner. Men 2016 inledde jag med att uppdatera allt med ett helt nytt interface och gjorde det till en blogg i stället!

2016 är året då många fantastiska artister och musiker lämnade jordelivet, bland andra några av de riktigt stora, såsom Prince, Glenn Frey, George Michael, Rick Parfitt (Status Quo), Greg Lake, Freddie Wadling, Keith Emerson, Maurice White (Earth, Wind & Fire), Jimmy Bain och kanske mest saknad; David Bowie.Bara för att nämna de som berört mig mest under min musikaliska upptäcktsresa. Flera av dessa försvann för tidigt och hade säkert mer att ge oss musikfans om de fått chansen.

Men 2016 har också gett oss massor av bra, ny musik och jag har stött och blött, slitit mitt hår (som jag inte har) och lyssnat och jämfört under de senaste veckorna och kommit fram till att det, som vanligt, inte är lätt att göra listor. Om Ni frågar mig om 2016 års bästa plattor om ett år så ser listan säkert annorlunda ut, men det här är skrivit under de allra sista dagarna i nådens år 2016, för att Ni skall få möjlighet att reflektera och kommentera mina, totalt subjektiva, listor.

Jag har valt att dela upp årets bästa plattor i två listor; en progressiv lista och en rock/AOR/metal lista. Sedan hittar Ni också en DVD/Blu-Ray lista, samt en liten lista med vad jag tycker var 2016 års största besvikelser. Håll till godo, och det står Er fritt att kommentera och har synpunkter. Jag lovar att svara på alla kommentarer!

Progressiva listan 2016!

1.       Karmakanic ”Dot”

Utan tvekan ett mästerverk som visar upp en modern klassisk kompositör i form av Jonas Reingold. Missa inte den limiterade utgåvan där man får en hel livekonsert med bandet också!

2.       Elephant Plaza ”Momentum”

Hela albumet är grymt bra och det måste kännas underbart att efter tio år i födelse, äntligen få komma ut till alla fans av progressiv rock. Nu gäller det bara att ladda om och bevisa att det finns mer att ge för jag kommer att ha höga förväntningar nästa gång!

3.       Circus Maximus ”Havoc”

Det här är ett ytterst kompetent band, med grymt duktiga musiker och en sångare i Michael Eriksen, som är utöver det vanliga, och jag tror att många med mig har haft en otålig väntan sedan 2012, då förra albumet släpptes. Fyra år är en lång tid och första spåret jag hörde från nya plattan var faktiskt titelspåret, ”Havoc”, och då blev jag riktigt orolig, för det är inte så man är van vid att höra CIRCUS MAXIMUS. När jag nu hör låten igen, som en del i en helhet, så är låten en självklarhet, liksom den vackra ”Loved ones” är lika en säker självklarhet.

4.       Southern Empire ”Southern Empire”

Bandet som uppstått ur spillrorna av det australiska bandet Unitopia. Med det bandets huvudlåtskrivare, keyboaristen Sean Timms, så är det här en platta för alla Unitopia-fans!

5.       Dear Hunter ”Act V: Hymns with the devil in confessional”

The Dear Hunter överraskade alla med att följa upp förra årets grymma “Act IV”, då bandet, med bröderna Casey och Nick Crescenzo, äntligen återgick till sin popiga och lite halvknäppa form av progressiv rock. Ett band som fler borde upptäcka!

6.       Kansas “The prelude implicit”

KANSAS har aldrig riktigt varit borta från rockscenen, men man har de senaste femton åren turnérat runt på gamla bedrifter. Nu behöver man inte skämmas över att lägga in flertalet nya spår i sin liveshow. Det här är rent ut sagt skitbra!

7.       Atlas Station “Atlas Station”

Svenskar från Stockholm och Umeå som gör musik I Peter Gabriels anda. Fantastiskt stämningsfullt och bättre än vad Gabriel har varit själv på massor av år!

8.       Dream Theater “The astonishing”

Det här albumet har delat upp Dream Theater fansen i två läger. Jag tycker att det är ett av DT’s mest kreativa och vackraste album. Svidande vackert blandas med mörkt och taggigt!

9.       Haken “Affinity”

Fullkomligt lysande engelskt band som borde vara större än de är. Magnifik och storslagen progressiv metal och hårdrock!

10.       Anderson/Stolt “Invention of knowledge”

Ett fullkomligt lysande ljudäventyr i ett fantasifullt musiklandskap från två generationer progressiv rock. Mästerligt!

 

Strax utanför: Devin Townsend Project “Transcendence”, KariBow “Holophinium” , Neal Morse Band “The similitude of a dream”, “DGM “The passage”, Tilt “Hinterland”

Rocklistan 2016!

1.       Treat ”Ghost of graceland”

Fullständigt makalöst lysande och ännu en klassiker från detta långlivade svenska band. Men fantastiska låtar som ”Better the devil you know”, ”Endangered”, ”Alien earthlings”, ”Nonstop madness” och ”House on fire” så har jag god musik att lyssna på länge, men låt det inte ta sex år igen innan nästa platta tack!

2.       Wigelius ”Tabula rasa”

Det här kommer att vara en platta som kommer att ligga mycket högt på min årsbästalista 2016, för när det finns låtar som den otroliga ”Run with me”, som låter en hel del Work Of Art, så blir i alla fall jag frälst. Lugnare spår som den delvis akustiska och vackra ”Out of 10”, den superstarka ”Love is the key” och den smått fantastiska ”Please, please, please”, så är det bara att kapitulera.

3.       Primal Fear ”Rulebreaker”

PRIMAL FEAR levererar än en gång ett starkt album, där varumärket förstärks med enkla refränger och en tyngd som det är svårt att sitta still till. Troligen kommer ”Rulebreaker” att slå förra plattans rekord som nummer 13 på tyska topplistan!

4.       Kee Marcello ”Scaling up”

”Scaling up” är ett härligt varierat album och KEE MARCELLO bevisar att han är en grym låtskrivare. Balladen ”Finger on the trigger” är känslosam och både KEE’s röst och speciellt solospelet med gitarren förmedlar verkligen känsla.

5.       Defiants ”Defiants

Snabb jämförelse med svenska Treat  är att DEFIANTS skapar musik utifrån klassiskt beprövade formler, medan Treat vågar utmana dessa formler något. Vem som är bäst får Ni avgöra, men klart är att jag själv föredrar Treat, med DEFIANTS tätt i följet. Oerhört snygg melodiös hårdrock!

6.       Myrath ”Legacy”

Spännande metal med österländska inslag från Myrath som kommer från Tunisien. Lysande arrangemang, fantastiska musiker och härligt melodiös metal som blandar influenser från sina egna rötter. Fungerar perfekt!

7.       Pretty Maids ”Kingmaker”

Än en gång levererar PRETTY MAIDS ett fantastiskt bra album och den här gången tycker jag att man överträffat sig själva. Det finns kanske inte något riktigt topp som det gjort på de två senaste albumen, men det finns desto fler grymt starka låtar vilket gör ”Kingmaker” till den jämnaste PRETTY MAIDS plattan hittills.

8.       Seven ”Shattered”

Bandet är ursprungligen engelskt, men det är bara sångaren Mick Devine kvar, som numera arbetar med rutinerade svenskar. Det låter svenskt melodiöst och nya albumet är grymt starkt!

9.       Inglorius ”Inglorius”

INGLORIOUS är bandet som du bara måste kolla in. Det här är fantastiskt, nästan lika magiskt som när jag hör Deep Purple’s ”Who do we think we are” första gången. Men bara nästan. Med dagens mått mätt så är det här redan en klassiker!

10.       First Signal ”One step over the line”

Egentligen är det bara att välja vilken låt man vill, då man staplar det ena grymma spåret efter det andra. Jag har dock valt ”Weigh me in” som kommer att snurra lite oftare än övriga spår, men det här är en mycket stark AOR-platta som kommer att leva kvar länge.
Harry Hess från Harem Scarem i högform!

Strax utanför: Glenn Hughes “Resonate”, Demon “Cemetary junction”, Black Stone Cherry “Kentucky”, Niva “Atmospherical”, Narnia “Narnia”, Miss Behaviour “Ghost play”, Dream The Electric Sleep “Beneath the dark wide sky”

 

DVD/ Blu-Ray Listan 2016!

1.       Leprous “Live at Rockefeller Music Hall”

Fantastikt övernaturligt band, med spännande, nästan skrämmande musik visar sig vara ett sanslöst intensivt liveband. Måste ses!

2.       Seventh Wonder “Welcome to Atlanta live 2014”

Konserten är helt lysande, men bandet spelar i ett fast ljus, vilket gör att det blir lite tråkigt att sitta och titta på i längden, men då kan man ju dränka sig i de ekvilibristiska utsvävningarna som t. ex. Andreas gör på sin bas. På CD’n finns det alltså också två nya spår som sägs vara en försmak från nya plattan, och de två nya låtarna lovar att det säkert kommer att bli något alldeles extra som vi kan förvänta oss!

3.  Ayreon “The theatre equation”

“Teateruppsättningen” av Ayreon’s mästerverk “Human equation”, med flera av den progressiva rockens stora sångprofiler!

4.       A.C.T. “Trifles and pandemonium”

Smart inspelad “liveframträdande” utan publik som faktiskt är riktigt bra. Det här bandet är grymt tajta och tillhör den progressiva rockens mest intressanta.

5.       Night Ranger “35 years and a night in Chicago”

Kanske inte högsta betyg för kvaliteten, men vilken spelglädje och vilka låtar det här bandet har, fortfarande efter 35 år!

Årets floppar!

1.       Att inte Kate Bush släpper DVD och Blu-Ray från senaste konserterna!

Hon väljer att ”bara” släppa ”Before the dawn” live på CD och vinyl, vilket jag ser som ett hån mot alla hennes fans som inte hade möjlighet att se upplevelsen live i London, eftersom det vara endast där som hon uppträdde under tjugotalet kvällar i rad 2014. Tänk om och tänk rätt för din heders skull!!

2.       Marillion ”F.E.A.R.”

Hur kan det gå så otroligt fel, när man följer upp det bästa albumet under Steve Hogarth-eran, med ett sanslöst sömnpiller??

 
 
 
 

 

 

 

 
 

 

 

 
 
 

Recension: FM "Indiscreet 30" (Frontiers)

30 år efter den klassiska debuten från engelska bandet FM, så gör gruppen en re-make på albumet ”Indiscreet”, kallat ”Indiscreet 30”. Det här är ett grepp som vi ser då och då och oftast är anledningen att man vill uppmärksamma sina mesta och bästa stunder i karriären genom att turnera med musiken från den plattan, vilket också ger banden bra PR och pengar. Ofta så finns inte ens det klassiska albumet att tillgå, då ursprungsbolaget inte ser vitsen med att återutge. Då finns bara alternativet att man spelar in hela albumet på nytt och samtidigt får man full kotroll på rättigheterna till låtarna igen, om man nu inte redan har dem (gäller bara de nya inspelningarna dock!).

Nu släpptes visserligen originalplattan på mycket intressanta labeln Rock Candy så sent som förra året, men det gäller att casha in pengar från alla håll. Naturligtvis låter det här bra, men saknar den nerv som originalinspelningarna har, då det var ett band som var helt i början av sin karriär. FM har under senare år släppt fantastiskt bra plattor och det är verkligen tur att man lagt till hela sju bonusspår på den här plattan, för de är i första hand dessa spår som är intressanta, åtminstone för min egen del.

Nu är inte alla bonusspår helt nya, då ”Let love be your leader” som endast släppts som singel tidigare, låten ”Rainbow’s end” som släpptes på 2012 år EP ”Only foolin’” tillsammans med Ozzy-covern ”Shot in the dark”, ”Bad that’s good for you” från EP’n ”Futurama”, ”Love & hate” som bara fanns med på vinylversionen av ”Heroes & villians” och den akustiska versionen av ”That girl”, alla varit utgivna tidigare. Det återstår alltså bara ”Running on empty” som är helt ny.

Men för de som upptäckt FM nyligen så är den här versionen naturligtvis intressant, men jag rekommenderar Er ändå att leta upp originalutgåvan till ”Indiscreet”, som kanske låter lite daterad i ljudbilden, men där bandet låter mer hungrigt än de lite platta ”cover”-versionen som vi bjuds på här. I brist på annat så, visst, det är ett gäng kanonlåtar, inget kan ta det ifrån bandet. Sedan är det också ett styrkebesked att bandet håller sitt sound intakt och att de ”nyare” låtarna håller riktigt bra.

Som sagt, ”Indiscreet” är en av de riktigt stora klassikerna inom AOR, en platta som står sig än idag, där klassikerna radas upp; ”That girl”, ”Other side of midnight”, ”American girls” och ”Frozen heart” för att nämna de största. Jag köpte mitt exemplar begagnat på Bengans i Göteborg och var faktiskt den femte CD-skivan jag köpte i mitt liv. Detta var 1986 och jag hade motsträvigt köpt mig en CD-spelare, flera år senare än alla mina vänner. Vägrade länge att acceptera det estetiskt fula i CD-skivans format, något som jag är helt övertygad om var en stor orsak till det fysiska mediets uttåg i musikbranschen. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, men ”Indiscreet” är en av de CD-skivor som blivit mest spelad hos mig…

Betyg: 7

FM ”Indiscreet”

FM ”Tough it out”

1.       That girl

2.       Other side of midnight

3.       Love lies dying

4.       I belong to the night

5.       American girls

6.       Hotwired

7.       Face to face

8.       Frozen heart

9.       Heart of the matter

10.   Let love be the leader

11.   Running on empty

12.   Rainbow’s end

13.   Shot in the dark

14.   Bad that’s good to you

15.   Love & hate

16.   That girl (Acoustic version)

 Här hittar du en längre trailer för albumet!

Recension: Dario Mollo's Crossbones "Rock the cradle" (Frontiers)

Italienske gitarristen DARIO MOLLO är mest känd för sina två projekt, Voodoo Hill och The Cage. Voodoo Hill är ett band som MOLLO har tillsammans med Glenn Hughes, och som hittills släppt tre album, varav senaste – ”Waterfall” – släpptes så sent som förra året. Det var faktiskt en av få album som MOLLO varit inblandad i som jag gillat. När det kommer till The Cage så har även den konstellationen släppt tre album och då är det tillsammans med sångaren Tony Martin. Dessa tre album är inte fullt så intressanta som vad senaste albumet från Voodoo Hill var.

Men DARIO MOLLO började sin karriär som gitarrist 1981 med bandet CROSSBONES, som släppte sitt debutalbum 1989, kort och gott kallat ”Crossbones”. Den plattan har jag själv aldrig hört, men nu återuppväcker DARIO, tillsammans med originaltrummisen Ezio Secomandi, bandet som numera går under namnet DARIO MOLLO’S CROSSBONES. Detta kanske för att DARIO’s namn numera är mer känt än ”bara” CROSSBONES. Som sångare i nuvarande sättning, och på nya albumet ”Rock the cradle”, hittar vi ett namn som kanske är bekant för några av er, nämligen Carl Sentance, mannen som fick det otacksamma jobbet att efterträda Dan McCafferty i Nazareth, och som tidigare även sjungit i band som Tokyo Blade, Don Airey Band och Krokus.

DARIO MOLLO’S CROSSBONES är en av tre italienska releaser från Frontiers Records i december. Detta verkar vara en ny satsning på talanger och redan etablerade band som kommer från Frontiers egen bakgård, något som vi sett lite mer av under året och som även lovar fler italienska releaser under 2017. Det finns mycket bra band och musiker från Italien, men DARIO MOLLO har tidigare aldrig varit någon av de musiker som jag själv sett storheten hos. Det var i och med Voodoo Hills senaste release som jag ändå såg en viss potential hos den här kvickhänte gitarristen. Från att ha fokuserat på sitt gitarrspel så hade han istället skrivit riktigt bra, klassiska hårdrockslåtar och Glenn Hughes var helt rätt man att bära upp dessa låtar.

Nu är det Carl Sentance tur att göra detsamma, för ”Rock the cradle” är en härlig samling riktigt bra melodiösa hårdrocks- och metallåtar i stil med de riktigt stora klassiska hårdrocksbanden. Det låter en hel del Deep Purple, lite Nazareth, mycket Whitesnake, Saxon och även Iron Maiden när jag lyssnar genom plattan. Carl är ett fynd i det här sammanhanget och han slår både Tony Martin och Glenn Hughes på fingrarna när det gäller att tolka det som DARIO MOLLO skriver. DARIO uttrycker också detta genom att säga att Carl är den bäste sångare som han någonsin arbetat med och att det här albumet inte kommer att vara slutet på deras samarbete.

Plattan inleder med ”Red” som är en grymt snygg hårdrockslåt och följs sedan av den snabba ”Take me high” som är plattans i särklass bästa spår, där det låter massor av Deep Purple och där de klassiska tonerna i gitarrsolot är fantastiskt snygga!

Sedan följer en suggestiv låt kallad ”Navigation” som är riktigt cool och efter den mindre roliga Red Hot Chillipeppers inspirerade ”Rock the cradle” kommer plattans vackra ballad, ”Gates of time”, som har en mäktig refräng.

Övriga låtar som jag kan rekommendera är ”In my blood” och den suggestiva ”Running from the shadow”, ett spår med ett riktigt snyggt gitarr riff.

”Rock the cradle” får mig att definitivt omvärdera DARIO MOLLO, både som gitarrist och som låtskrivare. En riktigt schysst rockplatta med ett klassiskt hårdrockssound!

Betyg: 7/10

Deep Purple ”—”

Saxon ”—”

1.       Red

2.       Take me high

3.       Navigation

4.       Rock the cradle

5.       Gates of time

6.       I got this feeling

7.       In my blood

8.       Running from the shadow

9.       Speed

10.   Fright

Här ser du videon till titelspåret, "Rock the cradle"!

Recension: Enuff Z'Nuff "Clowns lounge" (Frontiers)

Att ENUFF Z’NUFF släpper nytt album kanske låter som en gäspning med tanke på hur bandets plattor låtit under ganska lång tid. Bandet var en härligt frisk fläkt med sin poporienterade glamrock med de tre första albumen, ”Enuff Z’nuff”, ”Strength” och ”Animals with human intelligance”. Sedan hände grungen och bandet kunde inte heller hålla den höga klass som de tidigare gjort och med undantag av 2000 års platta ”10”, som hade sina ljusa stunder, så har det varit glest med bra låtmaterial från gruppen. Sångare Donnie Vie lämnade bandet 2002 och därefter råkade bandet ut för två tragiska dödsfall när originalgitarristen Derek Frigo och trummisen Ricky Parent avled. Då trodde man att bandet skulle försvinna helt.

Men 2006 återbildade Chip Z’nuff och Donnie Vie bandet igen vilket resulterade i ett halvhyfsat album 2010, kallat ”Dissonance”, innan Donnie av hälsoskäl lämnade bandet för gott.

Numera är det Chip som står för sången när bandet är ute och turnerar, men han har inte alls samma intressanta röst som Donnie haft, och ENUFF Z’NUFF’s varumärke har ju faktiskt varit Vie’s lite släpiga röst och de vassa refrängerna som stulit friskt från både Beatles och Cheap Trick.

Nya albumet har fått namnet ”Clowns lounge”, men plattan innehåller bara ett nyskrivet spår, inledande låten ”Dog on a bone”, och det är faktiskt också enda spåret där Chip sjunger. Det här, mina vänner, är en samling demos från tiden när bandet spelade in sitt debutalbum och det hörs på kvaliteten på inspelningarna att det här inte är av riktig toppklass. ENUFF Z’NUFF har gjort detta tidigare, när man släppte sitt första album för Frontiers Records, plattan ”?” som kom 2004. Ett riktigt bedrövligt album om jag skall vara ärlig. Då är faktiskt nya albumet ljusår bättre och faktiskt så är det här det bästa som kommit från det här bandet på mycket länge, trots en något trist demostandard på ljudet. Det säger också en hel del om hur det här bandet mår idag.

Inledande låten är den enda nyinspelade, med dagens uppsättning av bandet. Övriga låtar spelas av originalbandet, där både sångaren Donnie Vie och numera avlidne gitarristen Derek Frigo ingick, förutom på ”The devil of Shakespeare”, ett Tom Petty influerat nummer där Jani Lane (x-Warrant) sjunger duett och självaste James Young från Styx spelar gitarr.

Bästa spåren är ”Runaway” en typisk härlig ENUFF Z’NUFF låt med grymt riff och en stark refräng, ”Back in time” som också den har en grym refräng, ”She makes it harder” som är min personliga favorit med en refräng som är så typisk det här bandet och den somriga ”Round and round”.

Hur dessa låtar inte tidigare har fått chansen att se dagens ljus är lite märkligt, eftersom det här bandet har gjort rejäla djupdykningar mer än en gång. Det här är ingen mästerlig platta men det här är låtar från bandets enda kreativa period, den i början av karriären. Jag är i och för sig glad att det inte var en platta med nytt material utan dessa demos vi fick. Jag tror nämligen att det här är betydligt bättre än vad nytt material hade varit och det är verkligen trist och tråkigt…

Betyg: 7/10

Cheap Trick ”—”

Beatles ”—”

1.       Dog on a bone

2.       Runaway

3.       Back in time

4.       She makes it harder

5.       Rockabye dreamland

6.       The devil of Shakespeare

7.       Radio

8.       Good luv

9.       Round and round

10.   Nothing

11.   Backstreet kids

12.   One more hit

Här kan du höra "She makes it harder"!

Länk till låten "Good luv"!

Till slut "Rockabye dreamland"!