Recension: Eclipse "Paradigm" (Frontiers)

Svenska ECLIPSE har gjort en resa som få andra band i dag lyckats åstadkomma. Från debuten ”The truth and a little more” från 2001, till idag så har bandet gått från klarhet till klarhet. Sångaren och gitarristen, och tillika låtskrivaren, Erik Mårtensson, har vuxit fram som en erkänd och aktad musiker och låtskrivare, som samarbetat med flera olika band, i till exempel W.E.T., tillsammans med Jeff Scott Soto och Robert Säll (Work Of Art) och Nordic Union, samarbetet med Ronnie Atkins/Paul Christensen från Pretty Maids. Första skivsläppet på italienska Frontiers Records kom redan med album nummer två, ”Second to none”, 2004, men det var egentligen först med femte albumet ”Armageddonize”, som släpptes 2015, som det riktigt slog till. Bandet byggde upp sin fanbase undan för undan med albumen ”Are you ready to rock” och ”Bleed and scream”, men det var 2015 som det slog till ordentligt.

Bandet har under senare år turnérat med bland annat Scorpions och Aerosmith och spelat i både USA, Australien, Japan och de flesta av Europas länder och bandets überstarka melodier har tilltalad en stora skara nya fans över hela världen. 2017 släpptes ”Monumentum”, som faktiskt till och med slog sig in Topp 20 i Sverige, som får anses som en stor bedrift, då melodiös rock ytterst sällan spelas varken i radio eller i TV, och därför får sälja in sig på andra kanaler för att få nya konsumenter. Själv tyckte jag att ”Monumentum” var ett svagt album i jämförelse med ECLIPSE tidigare plattor, så förhoppningen var att de skulle leverera bättre med nya albumet, ”Paradigm”, som precis släppts ut i skivbutikerna.

Ni kanske redan har hört förstasingeln ”Viva la victoria”, ett spår som har en refräng som alldeles för lätt letar sig in i huvudet och jag kan tycka att det blir lite för mycket ”barnkalas” om den här låten, men troligen kommer det här att fungera både live och på fotbollsplanen.

Tidigare i år släpptes även ”United”, som utsågs till officiellt tema för Dreamhack Showdown, som gick av stapeln i Spanien i juli månad i år. Inte heller denna låt imponerade speciellt mycket på mig när jag hörde den första gången och mina förväntningar inför albumet fick sig en törn.

Som tur är så finns det betydligt bättre låtar på albumet ”Paradigm”, som jag lyssnat på under ett par veckors tid. Redan andra spåret ”Mary Leigh” är en suverän och typisk ECLIPSE dänga. Rak, okonstlad och med en pang-på-rödbetan refräng så utklassar den i stort allt som jag hört i genren i år. ”Blood wants blood” är en annan kanonlåt med en typisk svensk hantverksmässighet och en snygg refräng och efterföljande ”Shelter me”, som är en tung powerballad, har också en urstark refräng.

Bästa spåret utser jag ”Delirious” till, där alla delar i låtens uppbyggnad är så perfekt utsnidat att det ger mig rysningar. Det enkla, men kraftfulla gitarriffet, tyngden i kompet och den extra lilla kryddan i refrängen som grädde på moset. En av årets bästa låtar!

Vi hör lite keltiska influenser i ”When the winter ends”, som också är en fantastisk låt och av de sista spåren på plattan så är det ”Never gonna be like you” och den alldeles nysläppta singeln ”The masquerade” som sticker ut mest.

ECLIPSE är en av Sveriges hetaste rockband just nu och efter en tillfällig dipp med ”Monumentum” så är de tillbaka med sina träffsäkra melodiösa hårdrock. Var Du som jag lite tveksam efter de två första smakproven från nya albumet, så lovar jag att Du kommer att bli omvänd. Kanske ECLIPSE starkaste platta hittills!

Betyg: 9/10

Degreed ”—”

Pretty Maids ”—”

1.       Viva la victoria

2.       Mary Leigh

3.       Blood wants blood

4.       Shelter me

5.       United

6.       Delirious

7.       When the winter ends

8.       .38 or .44

9.       Never gonna be like you

10.   The masquerade

11.   Take me home

Lyssna på den suveräna "Mary Leigh" här!