Recension: Enuff Z'Nuff "Clowns lounge" (Frontiers)

Att ENUFF Z’NUFF släpper nytt album kanske låter som en gäspning med tanke på hur bandets plattor låtit under ganska lång tid. Bandet var en härligt frisk fläkt med sin poporienterade glamrock med de tre första albumen, ”Enuff Z’nuff”, ”Strength” och ”Animals with human intelligance”. Sedan hände grungen och bandet kunde inte heller hålla den höga klass som de tidigare gjort och med undantag av 2000 års platta ”10”, som hade sina ljusa stunder, så har det varit glest med bra låtmaterial från gruppen. Sångare Donnie Vie lämnade bandet 2002 och därefter råkade bandet ut för två tragiska dödsfall när originalgitarristen Derek Frigo och trummisen Ricky Parent avled. Då trodde man att bandet skulle försvinna helt.

Men 2006 återbildade Chip Z’nuff och Donnie Vie bandet igen vilket resulterade i ett halvhyfsat album 2010, kallat ”Dissonance”, innan Donnie av hälsoskäl lämnade bandet för gott.

Numera är det Chip som står för sången när bandet är ute och turnerar, men han har inte alls samma intressanta röst som Donnie haft, och ENUFF Z’NUFF’s varumärke har ju faktiskt varit Vie’s lite släpiga röst och de vassa refrängerna som stulit friskt från både Beatles och Cheap Trick.

Nya albumet har fått namnet ”Clowns lounge”, men plattan innehåller bara ett nyskrivet spår, inledande låten ”Dog on a bone”, och det är faktiskt också enda spåret där Chip sjunger. Det här, mina vänner, är en samling demos från tiden när bandet spelade in sitt debutalbum och det hörs på kvaliteten på inspelningarna att det här inte är av riktig toppklass. ENUFF Z’NUFF har gjort detta tidigare, när man släppte sitt första album för Frontiers Records, plattan ”?” som kom 2004. Ett riktigt bedrövligt album om jag skall vara ärlig. Då är faktiskt nya albumet ljusår bättre och faktiskt så är det här det bästa som kommit från det här bandet på mycket länge, trots en något trist demostandard på ljudet. Det säger också en hel del om hur det här bandet mår idag.

Inledande låten är den enda nyinspelade, med dagens uppsättning av bandet. Övriga låtar spelas av originalbandet, där både sångaren Donnie Vie och numera avlidne gitarristen Derek Frigo ingick, förutom på ”The devil of Shakespeare”, ett Tom Petty influerat nummer där Jani Lane (x-Warrant) sjunger duett och självaste James Young från Styx spelar gitarr.

Bästa spåren är ”Runaway” en typisk härlig ENUFF Z’NUFF låt med grymt riff och en stark refräng, ”Back in time” som också den har en grym refräng, ”She makes it harder” som är min personliga favorit med en refräng som är så typisk det här bandet och den somriga ”Round and round”.

Hur dessa låtar inte tidigare har fått chansen att se dagens ljus är lite märkligt, eftersom det här bandet har gjort rejäla djupdykningar mer än en gång. Det här är ingen mästerlig platta men det här är låtar från bandets enda kreativa period, den i början av karriären. Jag är i och för sig glad att det inte var en platta med nytt material utan dessa demos vi fick. Jag tror nämligen att det här är betydligt bättre än vad nytt material hade varit och det är verkligen trist och tråkigt…

Betyg: 7/10

Cheap Trick ”—”

Beatles ”—”

1.       Dog on a bone

2.       Runaway

3.       Back in time

4.       She makes it harder

5.       Rockabye dreamland

6.       The devil of Shakespeare

7.       Radio

8.       Good luv

9.       Round and round

10.   Nothing

11.   Backstreet kids

12.   One more hit

Här kan du höra "She makes it harder"!

Länk till låten "Good luv"!

Till slut "Rockabye dreamland"!