Recension: Flying Colors "Third degree" (Music Theories Recordings / Mascot)

Allt som oftast dyker det upp så kallade ”supergrupper”, som består av redan kända och etablerade namn som av olika anledningar slår sina påsar ihop och gör musik. Många musiker behöver nya utmaningar och vågar gå utanför sin egen safetyzone och gör helt nya saker, medan andra finner nya utmaningar inom samma område. Vissa slutar aldrig att söka sig till nya samarbeten och en av dessa rastlösa själar är den ständigt aktuelle Neal Morse.

Supergrupper är också ett fantastiskt sätt för att hitta nya fans, då i exemplet fans av Neal Morse får upp ögonen för Dixie Dregs när de lyssnar på nya albumet med FLYING COLORS, där både gitarristen Steve Morse (som inte har någon familjär koppling till Neal) och bassisten Dave LaRue finns med. Och i många fall så gör en ”supergrupp” aldrig mer än ett album, medan andra, såsom FLYING COLORS, hittar en naturlig gemenskap och gör flera album. FLYING COLORS släpper i dagarna sitt tredje album, så kemin mellan de fem rutinerade musikerna, kompletterade med trummisen Mike Portnoy (ex-Dream Theater, Transatlantic, Neal Morse, WineryDogs) och sångaren och gitarristen Casey McPhearson (Alpha Rev, Sea Within), är i högsta grad närvarande.

Nya plattan heter ”Third degree”, har tagit lite tid att spela in, på grund av att medlemmarna har en hel del annat att göra i sina respektive ordinarie band, men alla inbladade hade samma positiva inställning och ambition att målet skulle genomföras. Nu är de åter aktuella, som sagt, och plattans release kommer också att åtföljas av en kortare turné. Inspelningarna började redan i Steve Morse studio 2016, för att avslutas hela två år senare, i december förra året. Efterarbetet har sedan kunna göras via Skype och tio inspelade spår, blev nio på den ordinarie varianten av plattan, med ett bonusspår på en deluxe variant (som också innehåller fem instrumentala versioner).

Debutplattan släpptes 2012 och blev genast en snackis hos progfansen och två år senare dök uppföljaren, ”Second nature” upp, och fansen blev inte mindre i antalet. Alla i bandet bidrar till FLYING COLORS speciella sound, för det låter inte övervägande progressiv rock, som man skulle kunna tro då Neal Morse, Mike Portnoy och Steve Morse är kända från band som i huvudsak lirar i den ligan. Dock har Steve Morse de senaste dryga 2 decennierna spelar med det klassiska hårdrocksbandet Deep Purple och inte ägnat sig så mycket åt progressiv rock och sångaren Casey McPherson kommer från en helt annan musikalisk värld. Därför är FLYING COLORS musik ofta rakare och mer melodiös än vi normalt uppfattar progressiv musik.

Men lugn, alla Ni som ännu aldrig hittat till FLYING COLORS musik, det här är säkert musik för dig ändå. Första singeln som släpptes från plattan var ”More”, som är en dryga sju minuter lång, rockig sak, med en hel del twist och skruv. Caseys röst är helt perfekt i sammanhanget och ger bandet sitt speciella sound, med en ovanligt highpitched stämma som är fylld av mycket känslor.

”Cadence” är ett bra exempel på hur stor betydelse Casey har, då han tar över och resten av bandet ibland bara finns där när man njuter av hans röst. Men arrangemanget till ”Cadence” är också genialt, med oerhört snygga stråkar och en hel del luft där det behövs.

Bäst på albumet är den längre ”Last train home”, och som får mitt progressiva hjärta att slå lite fortare, men även den Beach Boys influerade ”Love letter” hör till mina favoriter. Det är också ett spår där både Casey, Neal och Mike sjunger lead, och de sjunger gemensamt en fantastiskt snygg stämsång! Och det är i de mindre progressiva stunderna som FLYING COLORS briljerar med snygga melodier och refränger, såsom inledande ”The loss inside” eller ”Geronimo”. Jag tror att FLYING COLORS är en supergrupp som är här för att stanna, då alla medlemmar verkar trivas i sina respektive roller och att de verkar ha kul tillsammans. Resultatet talar för att de har det i alla fall!

Betyg: 8/10

Kansas ”—”

1.       The loss inside

2.       More

3.       Cadence

4.       Guardian

5.       Last trainhome

6.       Geronimo

7.       Youare not alone

8.       Love letter

9.       Crawl

Här kan du njuta till plattans inledningsspår, "The loss inside"!