Recension: Dumdefblind "Call out" (Self-Released )

Att recensera musik där personer man känner är inblandade i, som är vänner eller kompisar, är alltid väldigt svårt. Man måste tänka på två saker; dels att inte påverkas av att man känner människorna i fråga, dels att alltid vara saklig och ärlig för att inte såra, om det skulle vara fallet att man inte gillar resultatet. Det är ingen lätt uppgift! Oftast så undviker jag att skriva den typen av recensioner, men någon gång då och då så måste jag bara skriva för att jag gillar det jag hör och därigenom göra Er läsare uppmärksamma och tipsa om bra musik, helt enkelt. Precis som jag gör med alla andra plattor som jag recenserar och som jag vill uppmärksamma på ett eller annat sätt!

DUMDEFBLIND är ett projekt som startade efter ett hårdrocksjam för några år sedan i Varberg. Detta jam skulle undertecknad själv medverkat i, men jag låg hemma med såriga stämband och förkylning, inte läge att kraxa fram sång alltså. Däremot medverkade gitarristen Ronald Malmberg som är en rutinerad musiker, låtskrivare och producent som skrivit och producerat låtar till många artister runt om i Europa, Asien och USA, då inom pop och dansgenren. Han har också spelat med i ett antal coverband och bland annat varit på turné i Kina. Men längst inne i hjärtat har alltid hårdrocken legat närmast.

Lasse TC Andersson spelar bas och har också varit med och skrivit de tio låtar som den här plattan innehåller, men valde sedan att hoppa av projektet som musiker och istället är det Ronald och Thomas Johansson som står för basen på albumet. Lasse har bland annat spelat med Varbergsbanden Spit It Out och Avenue på det glada 80-talet och nyligen släppt en singel med bandet Los Tres Motel som man kan hitta på Spotify.

Tillsammans med trummisen Mike Bengtsson så började ett frö gro till det som idag är DUMDEFBLIND. Sångaren Larsa Bertilsson, en rutinerad profil i Varberg, kontaktades och sedan var bandet ett faktum. Efter några rep med hårdrockcovers så fanns det en vilja att pröva på eget material och Lasse och Ronald började skriva nytt material ihop.  Det har blivit tio spår som låter klassisk melodiös hårdrock med moderna tyngre inslag, snyggt producerat i Studiomega som ligger en bit utanför Varberg.

Plattan inleds med spåret ”Wake up”, en uppmaning som inte är svårt att efterfölja då DUMDEFBLIND river loss direkt. En tung låt med gott sväng, grymt gitarriff och en catchy refräng. Larsa har en djup och lite rå röst som sticker ut och som inte låter så ”tillrättalagd” som många gör i genren. Han har också ett lägre register än de flesta andra vilket innebär att han har en grym tyngd i sin röst.

”I don’t wanna” inleder med en refräng som direkt fastar i skallen med en stark melodi och ett härligt sugande gung och här gästar en gitarrist med en fantastisk teknik och melodi i sitt spel som går under namnet Jimmy Hedlund.

”Helpless hopeless” är enda spåret på plattan som jag inte riktigt fastnar för men efterföljande titelspåret är en härligt tung sak och det är faktiskt enda spåret där bandets trummis Mike medverkar, men då på cowbell. Mike har valt att avstå inspelningarna och därför så heter trummisen här Peter Strandberg.

Därefter följer mina tre favoritspår på albumet. Först ut är den långsammare ”Blinded by starlight”, en låt med en grymt snygg refräng och där avslutande gitarrtemat är maffigt snygg!

Dessutom gillar jag skarpt ”Adrenaline rush” där en annan grymt duktig gitarrist gästar, nämligen Andreas Olavi, som någon kanske känner igen från band som Lavett, Dodge eller Inhale. Det här är en låt med mycket tunga gitarrer och ett grymt snyggt gitarriff som flyter genom låten. Jag imponeras av det snygga spelet och här sjunger också Larsa riktigt tufft och rått.

Bäst av alla spår är den melodiösa ”Under the sun of the bloodstone” som har bästa refrängen och ett riktigt snyggt arrangemang där det finns lite för nörden att grotta ner sig i när det gäller både basspelet, trummorna och gitarrerna. Magiskt snyggt!

”You don’t belong” inleder lugnt och stilla med gitarr och sång, med lite Alice Cooper feeling, innan resten av bandet följer på i ytterligare en stark låt och faktiskt så skulle det här kunna vara en låt som Alice skulle kunna ha på sin repertoar.

Jimmy är tillbaka som gitarrist på ”In a blast” och Marshall stackarna är inställda på nivå elva på volymrattarna. En stark låt där även Larsa sjunger grymt starkt och bra.

Avslutar gör man med ”Life in disguise” en lugnare låt med lite groovy flower power feeling, lite i stil med Conny Bloom och Electric Boys kanske. Även här serveras en stark refräng.

För tillfället så kan man hitta det här albumet på Spotify och på iTunes, men jag hoppas verkligen att något skivbolag förstår hur bra det här är och även släpper det här fysiskt (musik SKA avnjutas på CD eller vinyl, tack!). Det här är ett mycket varierat album med det bästa från 80-talets storhetstid, när det gäller melodiös rock, såsom Van Halen, Night Ranger och Alice Cooper, blandat med modern melodiös hårdrock, såsom H.E.A.T., Eclipse och Jaded Heart och lite postgrunge influenser från band som Foo Fighters, Stone Temple Pilots eller Audioslave. Jag är helt ärlig när jag säger det här och inget kompisskap i världen har påverkat mig:

Det här är skitbra, helt enkelt!

Albumet ”Call out” finns alltså ännu inte som fysisk produkt tyvärr, så logga in på Ert iTunes konto och köp, eller lyssna på Spotify!

Betyg: 9/10

H.E.A.T. ”—”

Audioslave “—“

1.       Wake up!

2.       I don’t wanna

3.       Helpless hopeless

4.       Call out

5.       Blinded by starlight

6.       Adrenaline rush

7.       Under the sun of the bloodstone

8.       You do not belong

9.       In a blast

10.   Life in disguise

Logga in på Spotify för att lyssna!