Recension: Bent Knee "Land animal" (Inside Out)

Amerikanska BENT KNEE är en ny bekantskap för min del, men bandet har hyllats i press, såsom Wall Street Journal, Boston Globe och på engelska BBC. Nya albumet ”Land animal” är bandets fjärde album sedan starten för åtta år sedan. BENT KNEE består av den karismatiska sångerskan Courtney Swain, Jessica Kion på bass, Ben Levin på gitarr, Gavin Wallace-Ailsworth på trummor och så Chris Baum på fiol. Det här är bandets första album på välrenommerade bolaget Inside Out och som oftast är så blandar Inside Out sina utgivningar med ett brett spektrum av olika stilar men grunden i alla bands musik är att den är progressiv på ett eller annat sätt. När det gäller BENT KNEE så är den i allra högsta grad progressiv, för det här är en musik som är så unik i sin still så den är något svår att förklara i ord.

BENT KNEE blandar helt ogenerat rock, pop, avantgarde med minimalism, new wave, indie och vaudeville. Men över den, i början, rätt absurda ljudbilden så finns det så mycket melodiöst vackert och nästan trallvänligt på sina ställen. Det tog ett par lyssningar innan jag fattade vad det var jag hörde och kunde uppskatta på rätt sätt. I allra högsta grad progressivt, skulle man kunna säga.

Plattan inleds med ”Terror bird” en låt som inledningsvis låter som ett depprockband med indie ambitioner, men som strax ökar intensiteten i den rockiga refrängen och man slås av de kvirkiga vändningarna och de brutna takterna som dyker upp här och där.

”Hole” är vaudeville med cirkusfeeling med intrikata takter där Courneys sagolika röst vackert svävar med läckra harmonier.

En låt som ”Holy ghost” inleder väldigt försiktigt med där framför allt Courtney tar låten ett steg vidare med ett väldigt uttrycksfullt sätt att sjunga. Den följs av min favorit på albumet, ”Inside in”, en låt som bygger mycket på atmosfärer, lite ambientstämning, lite filmmusik, lite skrämmande och ödsligt, men oerhört mäktigt!

Lite lagom jazzigt låter det på den tillbakalutat ”These hands” och även här fungerar Courtneys röst perfekt!

Titelspåret är ett episkt nummer där det låter lite Sparks, lite MoeTar, eller kanske Kate Bush på speed. Det spelar ingen roll med epitetet här för det låter alldeles fräscht och grymt bra, med ett härligt tema och en klockren sång.

Även ”Time deer” för tankarna till Sparks och det är på samma gång märkligt men också så vackert!

Nästa två spår hänger nästan ihop på något sätt, ”Belly side up” och ”The well” och plattan avslutas med ytterligare ett spår som bygger mycket på stämningar och byggs upp med hjälp av Courtneys magiska röst. Låten heter  ”Boxes” och låter även lite 30-tals schlager/singer&songwriter. Mystiskt och spännande!

BENT KNEE är en stor, stor överraskning. Jag älskar det här för att det låter som inget annat som jag hört. Jag är mycket imponerad av det här bandet, hur man lyckas att blanda ihop allt till en njutbar smältdegel av fantastiska låtar och lekfulla harmonier. Ett band med egen stil, eget uttryck och eget sound. En perfekt satsning från ett av världens bästa skivbolag!

Betyg: 9/10

MorTar ”—”

Sparks ”—”

1.       Terror bird

2.       Hole

3.       Holy ghost

4.       Insides in

5.       These hands

6.       Land animal

7.       Time deer

8.       Belly side up

9.       The well

10.   Boxes

 Här hittar du den skruvade videon till titelspåret "Land animal"!

Annorlunda och intressant är det också att se videon till "Terror bird"!