Recension: Palace "Master of the universe" (Frontiers)

Michael PALACE är en ny stjärna som italienska Frontiers Records knutit till sig. Michael har nyligen arbetat med First Signal och Harry Hess, som låtskrivare och gitarrist, och vi kommer inom kort också att höra hans alster på kommande plattor med Cry OF Dawn feat. Göran Edman, Kryptonite feat. Jacob Samuel och Toby Hitchcock. Dessutom har bandet PALACE släppt sin debut, ”Master of the universe” bland augusti månads releaser från Frontiers. Bandet består av, förutom Michael PALACE på gitarr och sång, Rick Digorio på gitarr, Marcus Johansson på trummor och Soufian Ma’Aoui på bas. Dessa unga musiker har vi bland annat kunnat höra med namn som Erika, Adrenaline Rush, Houston och Find Me.

PALACE debuterar med en platta som är starkt influerad av 80-talets storslagna AOR med stora svulstiga keyboardmattor och snygga körer. Dessutom så är Michael en grym hantverkare när det kommer till själva låtmaterialet. Det var ett tag sedan som jag fastnade så totalt i en debut som den här och än en gång så är det ett svenskt band som står för de seriöst grymma melodiösa refrängerna som man får gåshud av. För trots internationella namn på alla utom trummisen så har bandet sin bas i Stockholm, och på alla hyllningar som man kunnat läsa på nätet innan plattan ens var ute, så var det något stort som vi hade att vänta.

PALACE har, som sagt, starka influenser av 1980-talets glada dagar, men som också har uppdaterat sitt sound med dagens teknik, så band som Harem Scarem, Wigelius, Find Me, First Signal och Houston har fått konkurrens av de här unga bandet. Bandets styrka är just låtmaterialet för det här handlar inte om att på något sätt sätta en egen prägel på soundet, utan man förvaltar en stil som så många både föraktar och älskar. Jag fullkomligt älskar det här och rysningarna på min hud duggar tätt.

Plattan inleds med titelspåret som det också gjorts en video till, där man kan se att Michael PALACE även anammat 80-talet när det gäller frisyr och klädval. Michael har en bra röst som ibland påminner lite om en ung Göran Edman och det här är bara början av ett pärlband av fantastiska låtar med grymma refränger.

De låtar som sticker ut mest är midtempolåten ”Part of me”, ”No exit” som har ett snyggt keyboardtema och en stark refräng, ”Matter in hand” som också vilar säkert på en grym refräng, och ”Rules of the game” som är min personliga favorit på plattan. Men det finns inga fillers och det här sätter ribban högt inför nästa platta.

PALACE är ett stort utropstecken och kandidat för 2016 års bästa AOR platta, tillsammans med Wigelius ”Tabula rasa”.

Betyg: 9/10

Wigelius ”—”

Find Me ”—”

1.       Master of the universe

2.       Cool runnin’

3.       Man behind the gun

4.       Part of me

5.       No exit

6.       Matter of hand

7.       Path to light

8.       Rules of the game

9.       She said it’s over

10.   Stranger’s eyes

11.   Young/Wild/Free

Här kan du se plattans titelspår "Master of the universe"som video!