Recension: Kansas "The prelude implicit" (Inside Out)

Amerikanska progrockbandet KANSAS är ett av de viktigaste banden i mitt eget musiksökande. Jag ramlade på bandet i en kompis storebrors pojkrum i mitten av 1970-talet, strax efter att bandet släppt sitt stora epos ”Song for America”. Detta var KANSAS andra platta och än håller jag den platta som bandets absolut bästa platta, kanske det i mångt och mycket också beror på en tonårsstinn ung grabb som sökte och fann något nytt i musiken. Strax efter så släppte man ”Masque”, som jag också spelade totalt sönder och Kerry Livgren var stora idolen och jag ville låta som Steve Walsh när jag sjöng.

Samtidigt så hade jag fått sommarjobb i stan största skivaffär, där alla hatade KANSAS och allt vad progressiv rock hette. Svensk progmusik var däremot det stora samtalsämnet, eller jazzrock och på den vägen så blev Frank Zappa en annan stor husgud för mig på den tiden. Men det är en annan historia. KANSAS släppte sedan ”Leftoverture” och ”Point of know return”, som jag började lyssna på först när man släppte liveplattan ”Two for the show”, Då hade jag börjat jobba i en annan skivaffär och där kunde jag själv bestämma vad jag ville lyssna på. Därför blev ”Monolith” och efterföljande ”Audio-vision” betydligt mer välspelade alster i min skivsamling.

Jag har följt KANSAS när bandet kanske inte varit riktigt lika intressanta, som ”Freak of nature”, men de kunde fortfarande göra bra musik, och plattan ”In the spirit of things” tillhör en av mina favoriter med bandet. Även senaste studioplattan ”Somewhere to elsewhere”, som kom för 16 år sedan är riktigt bra. Därför så var jag oerhört spänd på nya plattan ”The prelude implicit”, när det basunerades ut att bandet äntligen ville skriva nytt. En av anledningarna att det dröjt så länge med ny platta har tydligen varit sångaren Steve Walsh, som inte alls ville spela in nytt material, då han ansåg att det inte skulle finnas fans som var intresserade av att köpa musiken. Nu finns inte Steve kvar i bandet, då han slutade 2014, mest på grund av att rösten inte höll längre.

KANSAS bildades redan 1970 och kvar finns bara trummisen Phil Ehart, men gitarristen Richard Williams kom med innan debutalbumet släpptes 1974. För övrigt så är det bassisten Billy Greer som är äldst och ersatte originalbassisten Dave Hope 1984. Nye sångaren heter Ronnie Platt och hans röst är ruskigt lik Steve Walsh, vilket störde mig i början när jag började lyssna på nya ”The prelude implicit”. Dessutom så var jag oerhört besviken på hur plattan lät. Jag vet egentligen inte varför, och vad jag hade förväntat mig, men jag har lyssnat mycket på den här plattan. Mer än vad jag brukar göra med de flesta andra plattor som jag recenserar. Varför? Det här måste ju vara bra!

Och den här plattan är riktigt, riktigt bra. Soundet är typiskt KANSAS och man har gått tillbaka till hur det lät i början, men med en modern touch. Det är bra, då jag är helt övertygad att det är så här de flesta fans vill att KANSAS ska låta.

Plattan består av tio spår (plus två på den obligatoriska specialutgåvan) och de flesta spåren är normallånga, utom låten ”The voyage of eight eighteen”, som är dryga åtta minuter lång och som påminner en hel del i struktur om de spår som jag älskade med KANSAS i min ungdom, som Kerry Livgren oftast hade skrivit. Det här är ett fantastiskt spår som visar storheten i det här bandet.

Kanske har Ni redan hört inledande ”With this heart”, som släpptes som singel för ett tag sedan. Det här är typiskt KANSAS, men inte någon av plattans bättre spår. Nä, då rekommenderar jag hellre ”Visibility zero” som är så mycket klassisk KANSAS som man kan begära. Snyggt inledande tema och mycket vacker vers och refräng.

Mycket fiol förväntar man sig i KANSAS musik och numera heter violinisten David Ragsdale, som är tillbaka i bandet sedan 2006. ”The unsung heroes” bjuder på snygga harmonier både från sångaren Ronnie Platt och violinisten Ragsdale.

En annan favorit är ”Rhythm in the spirit” som har härligt progressiva teman och en grymt snygg brygga till refräng och efterföljande refräng är också riktigt bra. Sedan är ju både ”Camouflage” och ”Crowded isolation” precis det KANSAS alltid handlat om, rock’n roll med det där lilla extra som förgyller och förlänger intrycket.

KANSAS har aldrig riktigt varit borta från rockscenen, men man har de senaste femton åren turnérat runt på gamla bedrifter. Nu behöver man inte skämmas över att lägga in flertalet nya spår i sin liveshow. Det här är rent ut sagt skitbra!

Betyg: 9/10

Kansas ”Point of know return”

Kansas “In the spirit of things”

1.       Whit this heart

2.       Visibility zero

3.       The unsung heroes

4.       Rhythm in the spirit

5.       Refugee

6.       The voyage of eight eighteen

7.       Camouflage

8.       Summer

9.       Crowded isolation

10.   Section 60

11.   Home on the range (Deluxe edition)

12.   Oh Shenandoah (Deluxe edition)

 Här kan du se och höra ett medley från plattan!