Recension: Stryper "God damn evil" (Frontiers)

Surfar runt på nätet och hämtar diverse information om STRYPER’s nya album, ”God damn evil”, inför att jag skall skriva recension om plattan. Till min förvåning, så har USA’s största butikskedja, Walmart, valt att bojkotta försäljningen av plattan. Förklaringen är att man inte gillar titeln, men man undrar lite om de ens förstår vilka STRYPER är? Detta har fått sådana konsekvenser att även de kristna skivbutikerna, som är väldigt många i USA, också har bojkottat plattan. Hur tänker dessa amerikaner egentligen? USA är ett – skenheligt – kristet, enormt stort land, som använder sig av Gud i tid och otid. Om de nu ska kalla sig kristna så, varför banna landets största, kristna metalband genom tiderna med förklaringen att titeln inte passar dem? ”God damn evil” är ett mycket klart statement att det goda fördömer det onda. Ska det vara så svårt att tolka? Det förstår till och med jag som är en inbiten ateist! STRYPER är de goda och alla som bojkottar plattan av denna anledning, är de onda i min bok…

Nåväl, världen må vara märklig allt som oftast, men nu var det ju musiken som STRYPER presenterar på nya plattan som skall vara i fokus i den här recensionen och för Er alla som följt bandet genom åren så vet Ni hur det kommer att låta, men lite förvånad blev jag, och troligen de flesta av Er andra också, när inledningslåten, ”Take it to the cross” drar igång. Ja, drar igång och drar igång, det tar lite drygt en minut innan något händer faktiskt, men när låten till slut börjar, då exploderar allt på en gång. De typiska riffen från Oz Foxx och det karaktäristiskt tunga trumsoundet från Robert Sweet är naturligtvis där, men det här är mörkare, råare och tyngre än vad jag hört STRYPER låta tidigare. Och det späs på ytterligare när den hysteriska refrängen kommer, där Michael Sweet skriker i falsett och första gången jag hörde plattan blev jag faktiskt full i skratt och tänkte; ”Vad är det här?”.  Och i slutskedet av låten så dyker Matt Bachand (Shadows Fall) upp och growlar med en undergångsvrålande stämma. Har STRYPER någonsin varit så tungt?

Som tur är så följer resten av albumet inte riktig samma bana. ”Sorry” är en typisk STRYPER-låt, med en grymt stark refräng och Robert Sweet sjunger så fantastiskt bra. Och likadant är det med ”Lost”, en låt som följer den tradition av klassiskt mått och metal a la STRYPER. En härlig låt där Michael Sweet går upp en hel del i falsett.

En kommande live favorit lär bli titelspåret, ”God damn evil”, och visst inleder Michael med sitt sedvanliga primalskrik, ett varumärke som bara måste finnas med i alla de bästa STRYPER-låtarna!

Av plattans elva spår så finns det både ups och downs, och det är något vi alltid får från det här bandet, då inte heller detta studioalbum, som är bandets 12:e i ordningen, är helt igenom perfekt. Andra delen av albumet är inte lika bra, men lyssna gärna på den snygga ”Beautiful”, och power balladen ”Can’t live without your love” är inte helt fel. Avslutar gör bandet med en riktigt snabb och tung sak kallad ”The devil doesn’t live here”.

STRYPER ger fansen det de vill ha, men kanske att jag hade lite större förhoppningar på den här plattan efter de fyra första spåren, men fortsättningen är lite tunn, med några få toppar. STRYPER går sin egen väg och är ganska långt från den mainstream metal som man en gång i tiden blev känd för. Men STRYPER som band har åldrats med värdighet och dagens råa och tunga metal passar bandet perfekt.

Betyg: 7/10

Judas Priest ”—”

Accept ”—”

1.       Take it to the cross

2.       Sorry

3.       Lost

4.       God damn evil

5.       You don’t even know me

6.       The valley

7.       Sea of thieves

8.       Beautiful

9.       Can’t live without your love

10.   Own up

11.   The devil doesn’t live here

Här kan Du se och höra videon till låten "Sorry"!

 

Recension: James Christian "Craving" (Frontiers)

JAMES CHRISTIAN har en välkänd röst inom den melodiösa rocken. Till vardags sjunger han med sitt eget band House Of Lords, som stadigt släpper plattor som alla håller hög nivå. Det brukar dimpa ner ett nytt album med HOL cirka vartannat år, sedan återföreningen 2004. Inte lika ofta kan vi höra JAMES släppa soloplattor, men han har precis släppt sitt fjärde soloalbum sedan 1994 och det var med albumet ”Lay it all on me” från 2013, som han i eget namn senast släppte musik. Nya plattan heter ”Craving” och man känner genast igen JAMES CHRISTIANs röst och även i viss form House Of Lords till stilen. Men JAMES plattor är ofta lite mer softa och drar mer åt AOR hållet.

Så är det även denna gång, men nya albumet inleder med låten ”Heaven is a place in hell”, som mycket väl hade kunnat inleda ett House Of Lords album, så vi får lite av båda världar när man hör JAMES CHRISTIAN solo. Han har fått hjälp att skriva de nya låtarna från en del tunga namn, som Tommy Denander, Jimi Bell (House Of Lords), Clif Magness, Alessandro Del Vecchio och Jeff Kent (ex-House Of Lords). Tommy Denander står bakom låten ”Wild boys”, som är ett av de spår som ligger en bit från HOL, nästa som en uptempo Toto-dänga, med en refräng värd hitpotential.

”Craving” lugnar ner tempot något och det här är en låt där Clif Magness varit inblandad, en doldis som skrivit musik till så många artister och grupper att det skulle ta upp hela recensionen att lista! En härligt snygg AOR dänga med en grym refräng och med den röst som JAMES CHRISTAIN besitter så blir det alltid bra.

”Jesus wept” är en av plattans höjdpunkter, med en hel del keyboards signerade Alessandro Del Vecchio. En härlig refräng som verkligen fastnar.

Plattans första ballad kommer därefter i form av ”World of possibility” och det här är verkligen en ballad, betydligt softare än vad man är van att höra JAMES sjunga med House Of Lords. Låten skulle mycket väl kunna placeras sig bland någon av de stora westcoast artisterna, men jag tycker i och för sig att låten saknar en bra refräng.

Åter tillbaka till lite tyngre gitarrer blir det i ”Sidewinder”. Låten är skriven tillsammans med Tommy Denander, men inte heller denna låt håller riktigt måttet. Bättre blir det i ”I won’t cry”, även den skriven tillsammans med Denander. Det här är en mer spännande låt, men lite ”agent-feeling”, om Ni förstår vad jag menar.

Flera av albumets texter är lätt filosofiska och ämnet verkar genomgående handla om religiösa tankar, med titlar som ”Heaven is a place in hell”, ”Jesus wept”, den lugna, akustiska ”If there’s a God” och avslutande ”Amen”, där JAMES sjunger att han dagligen ”syndar” men att han helt enkelt inte bryr sig, vilket kan tolkas på flera vis. Faktum är att denna lilla låt är en riktig pärla, då refrängen är helt bedårande oemotståndlig. En hymn för oss syndiga människor, kanske?

”Craving” har sina ljusa stunder, men håller inte samma höga standard som JAMES CHRISTIAN’s förra soloplatta. Det svajar lite här och där, men i det stora hela ett bra album med härligt melodiösa låtar som spänner från westcoast till melodiös hårdrock!

Betyg: 7/10

House Of Lords ”—”

Radioactive ”—”

1.       Heaven is a place in hell

2.       Wild boys

3.       Craving

4.       Jesus wept

5.       World of possibility

6.       Sidewinder

7.       I won’t cry

8.       If there’s a God

9.       Love is the answer

10.   Black wasn’t black

11.   Amen

Här kan Du höra låten "Jesus wept"!

 

Recension: Heartwind "Higher and higher" (AOR Heaven)

HEARTWIND är två gamla vänners dröm som blivit verklighet. Under 15 år har gitarristen Göran Engvall (Hitworks) och keyboardisten Mikael Rosengren  (Constancia, Token, Scudiero) känt varandra och förra året började arbetet med att skriva låtar till ett album som de själva alltid velat göra. Inspiration hämtades från klassiska album som Def Leppard’s ”Hysteria”, Whitesnake’s ”1987” och Journey’s ”Escape” och man ville verkligen att varje enskild låt skulle kunna ses som en ”hit”.  Som ni kanske förstår så handlar det om tidlös melodiös rock, med en typisk svensk touch, när man nu släpper sitt debutalbum, ”Higher and higher”.

Inför inspelningarna så var man ju tvungen att hitta ytterligare likasinnade som ville hoppa på tåget och spela in låtarna som Mikael och Göran skrivit, och eftersom Mikael har mycket kontakter så slutade det hela med att man har folk från både Poodles, Narnia, Adrenaline Rush och Grand Design i uppsättningen. Stommen av bandet, som verkligen är ett band enligt paret, består av, förutom Mikael och Göran, Martin Hall  (Germain Pascual Band) på gitarr, Germain Leth (Poodles, Watchmen) på bas, Peter Svensson (Constancia, Faith) på trummor och German Pascual (Narnia) på sång. Men det finns också en hel del gästartister också, såsom Janne Stark (Grand Design, Constancia, Mountian Of Power m.m.) på gitarr, och damerna Tåve Wanning (Adrenaline Rush) och Nina Söderquist (Champions Of Rock) på sång.

När man släppte en kort ”teaser” på youtube, strax före julen 2017, så fick man svar direkt från tre olika skivbolag, som ville arbeta vidare med projektet. HEARTWIND valde AOR Heaven och resultatet finns nu ute i form av en CD med elva låtar av bästa melodiösa varumärke. Plattan inleds med titelspåret, ”Higher and higher”, vilket är en magnifik tidlös melodiös AOR-dänga med alla rätt i refrängen.

”Cry out into space” inleder med en snygg gitarr och en fet keyboardmatta. Refrängen är dock lite svag, tycker jag, och saknar en tydlig hook.

Bättre upp på ”Ready for the moonlight”, en av plattans starkaste refränger och balladen ”One night away from you” introducerar den första av två kvinnliga gäster på plattan, nämligen Nina Söderquist, som har en stark och snygg röst, lite åt Robin Beck, faktiskt. Hon skapar riktigt bra magi med känslosam röst och uttryck.

Även på ”Through the light” hör vi Nina, där hon sjunger lead och German kör kören. Detta är ytterligare en stark låt på albumet, med en refräng som snabbt lägger sig på minnet.

Tåve Wanning presenterar sig på nästa spår, ”Too late for roses”. Jag har aldrig gillat hennes begränsade röst i Adrenaline Rush och tyvärr gör hon inte låten den rättvisa som den skulle behövt, för det här är ännu en stark refräng, där Tåve ändå klarar sig hyfsat bra.

Av plattans fyra sista, mycket bra spår så är det ”Don’t be that girl” som jag fastnat mest för. Låten har ett snyggt tema, bra refräng och gitarrsolot är absolut briljant!

Balladen ”Your eyes cannot lie” ligger inte långt efter, med en storslagen refräng där German får sjunga lite lägre i verserna och där låter han minst sagt annorlunda, inte sämre men annorlunda.

HEARTWIND är ännu ett kvalitativt svenskt band som satsar på att slå sig in bland band som Poodles, W.E.T., Eclipse, H.E.A.T och Treat. Kompetent och snyggt. En platta med flera mycket starka spår!

Betyg: 8/10

Eclipse ”—”

Poodles ”—”

1.       Higher and higher

2.       Cry out into space

3.       Ready for the moonlight

4.       One night away from you

5.       Surrounding me

6.       Throught the light

7.       Too late for roses

8.       Creatures of the night

9.       Don’t be that girl

10.   Your eyes cannot lie

11.   Game of love

 Här kan Du höra titelspåret "Higher and higher"!

Recension: Perfect Plan "All rise" (Frontiers)

En av de band som det surrats mest om under våren är svenska PERFECT PLAN, ett band som startade i Örnsköldsvik 2014, men som nu är på väg ut i världen med hjälp av italienska Frontiers Records. Det är nämligen detta bolag som skrivit kontrakt med bandet för release av deras debutalbum, ”All rise”. Kanske har Du redan hört någon av låtarna som det gjort video till, och själv fastnade jag direkt till ”In and out of love”, som här ligger som låt nummer två på albumet. Det här är ett spår som inleder med en fet orgel och ett suggestivt basspel, som lyfter hela låten. Att dessutom höra en så grymt duktig sångare som Kent Hilli, är inte var dag som man gör. Jag har inte tidigare kommit i kontakt med någon av killarna i bandet, men det här är ett band som verkligen vet vad de gör, och vad de vill, och de låter hur proffsiga som helst. Refrängen till ”In and out of love” är dessutom ett plåster som inte vill släppa, ett monster till refräng som är lika grym varje gång jag hör den!

Men plattan inleds med låten ”Bad city woman”, och varför man har valt att lägga den här låten först är för mig en gåta, för den här fungerar inte alls på mig. Texten är usel och låten väldigt banal och känns inte som en värdig inledning till det som sedan kommer. Plattans sämsta låt faktiskt. För som tur är så blir det mycket bättre, redan med andra spåret som jag redan berättat om.

”Stone cold lover” inleder med riktigt vassa och tunga gitarrer, som snabbt åtföljs av feta keyboardmattor och det hela låter en hel del 80-tal, Whitesnake, Europe och Giant.

Jag måste än en gång nämna sångaren Kent Hilli, som Ni bara måste höra i låten ”Gone too far”, där Leif Ehlins keyboardmattor och Rolf Nordströms gitarr harmonierar perfekt bakom Kents grymma stämma.

Leifs orgel får mycket utrymme även i nästa spår, ”What goes around”, och trots att PERFECT PLAN knappast jobbar på att utveckla en musikstil så är just keyboarden och Kents röst, bandets stora styrka. Men man får absolut inte glömma bassisten P-O Sedin och trummisen Fredrik Forsberg, som står för bandets tunga och tajta grundstomme.

Även ”Too late” är en grym låt, lite åt Journey hållet och det finns viss likhet mellan Dean Castronovo, trummis från Journey och Revolution Saints, och Kent Hilli i rösten.

Än mer Journey blir det i låten ”Can’t turn back”, en riktigt stark låt som är plattans bästa, tillsammans med ”In and out of love”. Två låtar som är ganska olika i stil, men som passar detta Ångermanlandsband perfekt.

”Never surrender” fyller på statistiken på ett mycket positivt sätt och med undantag av plattans andra bagatell, ”1985”, så är både ”What can I do” och ”Heaven in your eyes” alldeles lysande melodiös rock!

För att vara en debutplatta så är ”All rise” ovanligt kompetent, ett av vårens allra bästa album hittills och troligen en kandidat för en topp-tio lista när man summerar året 2018. Det är bara Revertigo’s platta som är snäppet bättre i år. Rekommenderas varmt för alla diggare av kvalitativ melodiös rock och hårdrock, med snygg sång och mycket keyboard!

Betyg: 9/10

Treat ”—”

Journey ”—”

1.       Ba city woman

2.       In and out of love

3.       Stone cold lover

4.       Gone too far

5.       What goes around

6.       Too late

7.       Can’t turn back

8.       Never surrender

9.       1985

10.   What can I do

11.   Heaven in your eyes

 Här ser och hör du låten "In and out of love"!