Recension: Featherstone "Northern rumble" (AOR Heaven)

Strax innan midsommar släpptes debutalbumet med Göteborgsbandet FEATHERSTONE på tyska AOR Heaven. Detta bolag har de senaste åren satsat en hel del på svenska band som spelar melodiös rock, då det ofta är synonymt med kvalitet och popularitet. Bakom FEATHERSTONE finns gitarristen, multiinstrumentalisten och låtskrivaren Rikard Quist, ett namn som kanske inte så många av er är bekanta med. Han har tidigare spelat med eller skrivit musik till bland andra Last Autumn’s Dream, Gypsy Rose, Don Patrol, Bangalore Choir och David Reece, men för fyra år sedan föddes idén om att skapa något som ha kunde kalla sitt eget.

FEATHERSTONE besår dessutom av Lars Bodén på sång och Niklas Österlund på trummor, medan Rikard är hjärna bakom övriga instrument som spelas på plattan. Men det finns också några gästartister, varav den mest namnkunniga är Paulo Mendonca som river av ett hett gitarrsolo på låten ”Freedom call”. Vi hör också sångerskan Annica Svensson sjunga i kör och duett på låtarna ”Look into my eyes” och ”Hole in my heart”.

Debutalbumet från FEATHERSTONE har fått namnet ”Northern rumble” och består av tio låtar som ligger i gränslandet mellan melodiös rock och pop och själv tycker jag inte att man kan kalla musiken för AOR, vilket man kanske i först hand förknippar bolaget AOR Heaven med. Rikard är en duktig gitarrist och om mina informatörer har rätt så arbetar han också med ett visst gitarrmärke på svenska marknaden. Han är också ägare till en studio, Eastern Palette Studio i Göteborg, där hela albumet också spelats in. Dessutom så har Martin Kronlund stått för den slutliga mixningen och mastringen av ”Northern rumble”.

Jag kan inte påstå att jag är speciellt imponerad av FEATHERSTONE. Soundet är något tunt och snällt, Lars sång har jag lite svårt för, men Rikard är, som sagt, en bra gitarrist. Låtmaterialet är ganska ordinärt och jag går inte igång alls på det här. Det är visserligen kompetent gjort men det blir inget bestående minne av vad man hört, det är fantasilöst, tråkigt säkert och man har hört det så många gånger förut. Faktum är att jag inte kan, trots flera rundor i CD spelaren, komma ihåg en enda refräng och det talar sitt tydliga språk. Men skall jag plocka ut några spår som sticker ut så får det nog bli den snabba ”Look into my eyes”, som ändå har en helt okej refräng och balladen ”Hole in my heart”, bara för Annicas vackra wailande.

Kompetent men utan själ och tanke, utan ambition att sticka ut och beröra. En perfekt platta för radioskval….

Betyg: 5/10

Last Autumn’s Dream ”—”

Lover Under Cover ”—”

1.       I need myself the most

2.       Freedom call

3.       Leave me be

4.       Look into my eyes

5.       Hole in my heart

6.       Silhouettes on the shade

7.       Hold on to love

8.       Scandinavian rose

9.       Fear me, save me

10.   Part of me

  Här kan du se videon till låten "I need myself the most"

Recension: Withem "The unforgiving road" (Frontiers)

Nytt namn på Frontiers Records är bandet WITHEM, ett norskt band som beskrivs som ett ungt band med influenser från band som Pagan’s Mind, Circus Maximus och, naturligtvis, Dream Theater. Dream Theater har blivit något av måttstock för hur progressive metal skall låta, och jag har lite svårt för alla nya band som försöker att efterlikna genrens stora profilband så mycket att det bara blir kopior allihop. Det finns undantag, såsom Circus Maximus, som är en av få riktigt bra band som lyckats att utveckla en egen stil och ett eget sound. Pagan’s Mind är också ett band som jag gärna lyssnar på, dels för att de är så fantastiskt duktiga musiker och dels för att de har ett eget sound. I Sverige finns ytterligare några band som jag tycker sticker ut, såsom Seventh Wonder och Evergrey, som på senare år släppt några fantastiska plattor.

Men annars så står det still i genren, ingen kommer med något nytt, och fastän jag blev väldigt nyfiken på WITHEM, eftersom de dels signats av Frontiers, dels kommer från Norge och dels jämförs med Norges storheter, så är det Dream Theater som lutar sig tungt över WITHEMs tunga, melodiösa progressiva metal. Bandet består av fyra mycket kompetenta musiker, Ole på sång, Frank Nordeng Røe på trummor, Øyvind på gitarr och Miguel Pereira på bas, samt en icke namngiven keyboardist. Sångaren Ole Aleksander Wagenius har en mycket stark röst, men han har samma röstteknik som James LaBrie och låter ibland onödigt lik honom.

Bandet startades 2011 av gitarristen Øyvind Voldmo Larsen och keyboardisten Ketil Ronold, men vad som hänt med Ketil är en liten gåta, då han inte alls nämns på nya albumet, åtminstone i det material som jag har fått. Klart är att bandet har någon som spelar klaviatur då det är ganska mycket av den varan på plattan ”The unforgiving road”. Detta är bandets andra platta, debuten ”The point of you” släpptes i oktober 2013 via Sensory Records och fick ganska bra respons när den släpptes, men mig gick den helt förbi. Att grabbarna är duktiga musiker, det råder det inget tvivel om, men det blir samtidigt opersonligt och anonymt och bandet låter som ännu en av otaliga Dream Theater-kloner som försöker att imponera på detta bands stora potentiella fanskara.

Men omslaget speglar inte riktigt kvaliteten på bandets musik, dvs den symboliska pilen rakt ner i avgrunden, utan här finns några riktigt bra låtar. Ole sjunger helt underbart på den känslosamma progressiva rockballaden ”Riven”, där pianot har en stor roll med ett härligt snyggt tema.

Nästa låt som bör nämnas är den korta och raka ”The eye in the sky” som har en särdeles melodiös refräng som starkt vapen och även ”In my will” har en stark refräng och är också en av plattans mindre progressiva låtar.

Bästa spåret har man faktiskt lämnat till sist, ”Unaffected love”, en låt som har flera snygga teman, en mycket stark sång från Ole och snygga pianoharmonier.

WITHEM får inte mitt hjärta att slå fortare än vanligt, men nya plattan ”The unforgiving road” är ett gediget hantverk som säkert hittar ut till många Dream Theater fans. Själv är jag lite ambivalent, det är, som tidigare nämnts, något anonymt och bandet saknar något klart element som gör att det verkligen låter WITHEM. En riktigt bra Dream Theater klon är det dock…

Betyg: 6/10

Dream Theater ”—”

Pagan’s Mind ”—”

1.       …Intro

2.       Exit

3.       In the hands of God

4.       The pain I collected

5.       Riven

6.       C’est la vie

7.       The eye in the sky

8.       Arrythmia

9.       In my will

10.   Unaffected love

11.   Outro…

Här kan du se videon till låten "Exit"! 

Recension: Jorn "Heavy rock radio (Frontiers)

Nog vet alla vid det här laget vem den norske sångaren JORN Lande är så därför så hoppar jag helt introduktionen på hans curriculum vitae för att gå direkt på hur nya albumet, ”Heavy rock radio” låter. Detta är tolfte albumet som släpps via italienska Frontiers Records och han är ganska svårslagen med det antalet utgivna plattor på det skivbolaget. Många av Er har också vetskapen om att JORN Lande och hans band JORN inte drar sig för att spela in covers. Han har till och med spelat in ett helt album med enbart Dio låtar som blev en riktigt stor framgång efter det att Dio gick bort 2010. Dessutom släppte bandet redan 2007 albumet ”Unlocking the past”, som bara innehöll versioner av några av Landes egna favorithårdrockslåtar, bland annat ”Cold sweat” av Thin Lizzy, Whitesnakes ”Fool for your loving” och Bad Companys ”Feels like making love”.

Nya plattan ”Heavy rock radio” är också det ett album enbart fyllt med covers, men det som skiljer den här plattan mot vad JORN gjort tidigare är att det här är en brokig samling låtar som JORN har gjort till sina egna, med JORN Landes oefterhärmliga rockröst och en tyngd som ibland gör låten rättvisa, men vid några tillfällen inte blir så lyckat. Coverplattor är inget som jag går i taket på, inte ens när det handlar om JORN då han de facto är en av mina favoritsångare. Och riktigt bedrövligt blir det när man måste se karln framföra låtarna i de sanslöst tråkiga videor som marknadsfört plattan. Maken till grimaserande kan bara komma från JORN och det blir riktigt pinsamt och skrattretande i längden.

Men på skiva så fungerar det här stundtals riktigt bra. Man inleder något oväntat med en cover på Fridas stora hit ”I know there’s something going on” som är skriven av Russ Ballard. I JORN’s händer så blir den här låten bättre än originalet var en gång i tiden. Bra är även Kate Bush’s ”Running up that hill” som är en av få låtar som har fått ett helt annat arrangemang än originalet. Den här låten fungerar också förvånansvärt bra och det blir oftast bäst med cover där man lyckats hitta nya sätt att uttrycka originalidén.

En annan låt som får lite nytt blod är Paul Stanley’s ”Live to win”, skriven av Andreas Carlsson och Desmond Child, trots att JORN levererar den mycket nära originalet, men här gör bandet en version som genererar mer power och energi. Förvånansvärt bra är även Journey’s ”Don’t stop believin’”, en låt som det egentligen borde vara förbud att göra cover på. Här har man valt att gå väldigt nära originalet, men JORN Lande sjunger grymt bra och det är den stora behållningen.

De låtar som är mindre lyckade är en mycket oengagerad version av Eagles gamla superhit ”Hotel California” och även Queen’s ”Killer queen” hade jag önskat att de inte gjort. Resten av plattan är okej men så finns det också mer eller mindre standardlåtar för en sångare som JORN Lande, såsom Deep Purples ”Stormbringer”, Dios ”Rainbow in the dark” och Black Sabbaths ”Die young” (Den sistnämnda visserligen betydligt bättre sångmässigt än originalet!). Jag hade tyckt det hade varit kul med lite fler ”udda” låtar, såsom ”Running up that hill” och John Farnhams ”You’re the voice”, där JORN får upp till bevis att han är en bred sångare. Detta visade han på samarbetet med Trond Holter på albumet ”Dracula (Swing of death)” förra året, en alldeles lysande platta där Lande visade upp en lite annorlunda sida. Detta hade han haft möjlighet att utveckla med nya albumet, men verkar inte våga gå steget fullt ut och det är lite synd.

Betyg: 7/10

1.     ! Know There's Something Going On

2.     Running Up That Hill

3.     Rev On The Red Line

4.     You're The Voice

5.     Live To Win

6.     Don't Stop Believin'

7.     Killer Queen

8.     Hotel California

9.     Rainbow In The Dark

10.   The Final Frontier

11.   Stormbringer

12.   Die Young

Trailer till albumet kan du se här! 

Recension: Anderson/Stolt "Invention of knowledge" (Inside Out)

Trots att Roine STOLT och Jon ANDERSON är två generationers progressive rock, så har dessa två musiker mycket gemensant. Roine ska i år fylla 60, medan Jon har uppnått den hedervärda åldern av 72 år, men båda är fortfarande mycket produktiva, var och en på sitt håll. Jon är naturligtvis mest känd som en av grundarna av det klassiska progressiva rockbandet Yes och han var med och skapade den engelska progressiva vågen i början av 1970-talet. Jon har dessutom gjort några uppskattade soloplattor och framgångsrikt samarbetat med den grekiske keyboardisten Vangelis. Roine är väl mest känd som överhuvud i svenska progressiva jättarna Flower Kings, men som också är medlem i megabandet Transatlantic, men som innan dess spelade i bandet Kaipa på 1970-talet.

Egentligen är det helt naturligt att dessa två samarbetar, ett samarbete som kommit till tack vare tyske skivbolagsägaren Thomas Waber (Inside Out), för när man börjar lyssna på nysläppta plattan ”Invention of knowledge” så förstår man hur många beröringspunkter som grupperna Yes och Flower Kings egentligen har. Visserligen så står det i releasebladet till den här plattan att det är Jon ANDERSON som stått för de musikaliska idéerna, samt texterna förstås. Men jag är övertygad om att även herr STOLT har varit med och komponerat delar av de fyra långa epos som den här plattan består av.

ANDERSON / STOLT är alltså en ny superduo inom den progressiva rocken, som jag är helt övertygad att ALLA progressiva rockdiggare kommer att syna under luppen på ett eller annat sätt. När det gäller Roine STOLT så har han i och för sig varit ganska aktiv med bandet Transatlantic, men det har varit ganska tyst om Flower Kings de senaste tre åren. När det gäller Jon ANDERSON så är fansen ganska kallsinnade till vad som hänt med Yes de senaste åren, utan ANDERSON. Yes senaste platta, ”Heaven & earth” som släpptes 2014, har utsetts till bandets i särklass sämsta alster någonsin och jag är nog beredd att hålla med. Därför så tror jag definitivt att många av det gamla gardet Yes-fans är mycket nyfikna på den här plattan.

Första tre varven med ”Invention of knowledge” skapade ingen rundgång och jag hade svårt att hitta in till plattans kärna, och det är något som jag upplever som ganska normalt när det gäller Jon ANDERSON. Han har en ovana att sjunga väldigt mycket, större delen av låten, och dessutom med massor av olika teman. Därför tar det lite tid att smälta allt, men efter några genomkörare så utkristalliserar det sig en platta som jag är helt övertygad kommer att bli en ny kraftfull favorit, speciellt hos den stora skaran besvikna Yes fans de senaste åren. Också de som längtar efter nytt från Flower Kings kommer att gilla det här skarpt och det är framför allt de två första spåren, titelspåret ”Invention of knowledge” och ”Knowing” som imponerar. Jag har tyckt att de senaste årens soloalster från ANDERSON har visat upp en sångare som tappat lite av sin forna glöd, men här låter det som om Jon har genomgått någon typ av föryngringskur, för det var länge sedan det lät så bra om Jon som här. Troligen så har han haft roligt och funnit samarbetet inspirerande för det här är en platta som är en enda lång njutning av fantastiska teman och ett lysande hantverk i studion av producent Roine STOLT, samt musikerna Tom Brislin (Yes Symphonic Tour) på keyboards, Lalle Larsson (Weaveworld, Karmakanic) på keyboards, Jonas Reingold (Flower Kings, Karmakanic) på bas och Felix Lehrmann (Flower Kings) på trummor.

Ett fullkomligt lysande ljudäventyr i ett fantasifullt musiklandskap från två generationer progressiv rock. Mästerligt!

Betyg: 9/10

Yes ”Tales from topgraphic oceans”

Flower Kings “Stardust we are”

1.       Invention of knowledge

I.                    Invention

II.                  We are truth

III.                Knowledge

2.       Knowing

I.                    Knowing

II.                  Chase and harmony

3.       Everybody heals

I.                    Everybody heals

II.                  Better by far

III.                Golden light

4.       Know…

 En kort teaser från plattan hittar du här