Tony Harnell åker ut och in ur bandet TNT, men nu undrar jag
om han någonsin kommer att återvända till sitt forna band, efter utträdet för
snart två år sedan. Återigen är det fokus på bandet STARBREAKER istället, ett
samarbete som startade redan 2005 tillsammans med Primal Fear-gitarristen
Magnus Karlsson Det som började som ett sidoprojekt för Harnell, med
debutalbumet från 2005, blev sedermera en huvudsyssla på album nummer två,
”Love’s dying wish”, som släpptes tre år senare.
Debuten var en härligt tung platta med snygga melodiösa
låtar, och förutom Harnell och Karlsson fanns också trummisen John Macaluso och
bassisten Fabrizio Grossi med i inledningen. Men Fabrizio byttes ut inför album
nummer två, och bassisten heter fortfarande Jonni Lightfoot på album nummer
tre, ”Dysphoria”, som precis släppts ut på marknaden, elva år efter senaste
albumet.
Att höra Tony Harnells höga och ljusa stämma är alltid en
fröjd för öronen. Vem har inte mästerverk som TNT’s ”Tell no tales” och
”Intuition” i sin samling att njuta till när andan faller på, plattor som bör
finnas i varje sann rockares samling. Därför är det extra intressant med den
här plattan, då det var evigheter sedan som vi hörde Tony sjunga rock. Ett tag
turnérade han med Skid Row, men det har inte spelats in någon platta med det
bandet och med senaste återinträdet med TNT så blev det heller inget inspelat.
Om inte jag räknat helt fel så var det faktiskt med förra STARBREAKER plattan
som Tony senast rockade till det med attityd! Då räknar jag inte med de loja
plattorna i eget namn, med stil mer mot poprock och americana, som han släppt
under tiden.
Jag var inte speciellt förtjust i ”Love’s dying wish”, som
var flera snäpp tyngre och mörkare än STARBREAKERs debutalbum och nya plattan ”Dysphoria”
inleder med ren ondska och rejäl fart i låten ”Pure evil”, en låt som mycket
väl skulle kunna komma från ”Love’s dying wish”. Det här var inte riktigt vad
jag hoppats på, men efter de inledande power metal tongångarna så blir
”Dysphoria” ett riktigt varierat album, med ytterligare nio mycket snygga låtar
som varierar från ballad till melodiös metal.
En av de spår som vi hörde innan albumet släpptes, såsom ett
smakprov via YouTube, är ”Wild butterflies”, som är en av plattans starkare
spår. Även ”Last December” är ett snyggt melodiöst metalspår, där Tony Harnells
röst får det att låta lite gammal hederlig TNT-klass, om det inte vore för
Karlssons tyngre gitarrspel.
Melodiöst blir det också i ”My heart belongs to you” och
låtarna ”Fire away” och ”Bright star blind me”, som vi hittar lite längre ner i
låtlistan, är lysande exempel på Magnus Karlssons låtskrivartalang. Det handlar
om melodiös hårdrock och passar Harnell’s röst perfekt.
Största utropstecknen på den här plattan är faktiskt de två
lugnaste spåren, den supervackra balladen ”Beautiful one”, där Tony sjunger med
en sådan känsla att man ryser i hela kroppen, och ”How many more goodbyes”, som
inleder lugnt för att strax gå över i en tung refräng som åtminstone jag inte
kan få ur skallen.
Nya STARBREAKER plattan är sannerligen efterlängtad, inte
minst för att få höra Tony Harnell sjunga rock igen. Men samtidigt så är det
här precis den platta som vi hoppades på, tung rock men utan alltför mycket
powermetal, samt en röst som tillhör en av de bästa i världen. Bandet avslutar
med en cover, ”Starbreaker” från Judas Priest’s låtskatt, men bandet eget
material är betydligt mer intressant. En härlig återkomst för både bandet
STARBREAKER och för Tony Harnell!!
Betyg: 8/10
TNT ”—”
Pretty Maids ”—”
1.
Pure evil
2.
Wild butterflies
3.
Last December
4.
My heart belongs to you
5.
Beautiful one
6.
Dysphoria
7.
How many more goodbyes
8.
Fire away
9.
Bright star blind me
10.
Starbreaker
Här kan Du höra låten "Wild butterflies"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar