Platta nummer tre från ”The future of British Rock”, enligt
Classic Rock Magazine, bandet INGLORIOUS. Det här bandet slog sig fram med
dunder och brak, och lite hjälp från italienska skivbolaget Frontiers Records,
2016 med sitt självbetitlade album. Det visade sig att Serafino Perugino, som
är Frontiers Records grundare, satsat helt rätt, då det är en av det bolagets
största säljare de senaste åren. Uppföljaren kom redan året efter, ”II”, och
var lite tyngre men fortfarande ett bevis på att INGLORIOUS var på väg att bli
något stort. När nu bandet är klart med album nummer tre så låter de inte
riktigt lika skitiga som tidigare, men det är en fröjd att höra sångaren Nathan
James i högform.
Bandet spenderade större delen av 2018 i en studio, och än
en gång så är det den legendariske producenten Kevin Shirley (Aerosmith, Led
Zeppelin) som mixat ljudbilden och rattat de ljudfiler som grabbarna spelat in.
Resultatet är över förväntan faktiskt. Nathan har tonat ner lite på de högsta
tonerna och sjunger mer ”normalt” och ibland närmar han sig David Coverdale i
coolhet och känslighet.
Nya albumet heter ”Ride to nowhere” och har kanske inte
världens mest iögonfallande omslagsbild, men musiken är värd all vikt i guld. Plattan inleder med första singelsläppet, den
härligt melodiösa ”Where are you know?”, en av många favoriter på den här CD’n.
En grym refräng som gör att åtminstone jag inte kan sitta still!
Även ”Freak show” har en stark refräng och det är en tajt
låt där hela bandet står i centrum. Det låter ”live” och Kevin Shirley är en
mästare på att få det att låta organiskt och analogt bland alla ettor och
nollor. Sedan kan man ju också välja att inhandla den här plattan på vinyl så
blir det än mer analogt!
Lugnare blir det i ”Never alone” som går i ”falsk valstakt”,
och vilken röst Nathan har och hur han bevisar vart skåpet ska stå. En riktig
gåshudslåt!
”Tomorrow” låter väldigt mycket Whitesnake, speciellt i
refrängen, som är grymt snygg och melodiös. Tillhör definitivt ett av de
starkaste spåren på plattan och på låten ”Queen” så påminns jag av Richie
Kotzen, lite funk och soul som smyger sig in i den feta rocken. Lyssna
speciellt på det korta men hejdlöst härliga solot.
”Liar” har också en smittande refräng, det svänger grymt och
tajt, precis som det också gör i låten ”Time to go” och efter dessa två spår så
inser jag också att INGLORIOUS lämnat de 70-talsinspirerade två tidigare
plattorna för en mer modern approach, och det är ett lyckokast då det här kan
vara en av årets bästa rockplattor som släpps redan i januari.
Med ett lite annorlunda sound, större variation i
låtmaterialet, elva nya spår och ett tajtare sound så levererar INGLORIOUS ett
superstarkt album som jag härmed rekommenderar alla att införskaffa!
Betyg: 9/10
Rival Sons ”—”
Bad Company ”--
1.
Where are you know?
2.
Freak show
3.
Never alone
4.
Tomorrow
5.
Queen
6.
Liar
7.
Time to go
8.
I don’t know you
9.
While she sleeps
10.
Ride to nowhere
11.
Glory days
Här kan du höra plattans inledande spår "Where are you know?" !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar