Ett nytt kapitel skrivs i historien om LONELY ROBOT,
gitarristen och sångaren John Mitchells (Frost*, Arena, Kino, It Bites) senaste
projekt. Första plattan, ”Please come home” släpptes för två år sedan och som
vanligt så levererade John kvalitativ progressiv rock med hans eget speciella
signum, som flera av er säkert känner igen från framför allt plattan med Kino.
Nya plattan har fått namnet ”The big dream” och det går inte att ta miste på
Mitchell speciella sätt att skriva musik. Det finns en viss melankoli som passa
perfekt till hans röst och projektnamnet LONELY ROBOT är också något som känns
rätt.
Förra albumet utspelade sig ute i rymden men nya plattan tar
sin start i en skog där LONEY ROBOT bland annat möter bisarra varelser i form
av människor med djurhuvud, som också kan ses på omslaget. Ja, man kan ju tycka
vad man vill om det. Samtidigt säger John att det inte finns något koncept på
varken första plattan eller på den här, vilket kanske gör det något förvirrande
för de flesta. Egentligen så spelar det inte så stor roll för nya plattan har
rullat hos mig under ganska långt tid och det här är ett album som jag börjat
älska på riktigt. ”Please come home” var ett ”vanligt” kanonbra album där John
Mitchell var inblandad, nya plattan ”The big dream” är så nära ett mästerverk
som man kan komma!
Allt från stämningen, låtmaterialet, framförandet,
låtordningen och arrangemangen är perfekta. Plattan inleds med en prolog ”Deep
sleep”, där någon pratar om olika sömnstadier och den går sedan över i låten
”Awakenings”, en lysande låt där alla beståndsdelar från Mitchells speciella
låtskrivarteknik är representerade.
”Sigma” har det gjorts en video till och det här är också en
typisk Mitchell komposition med starka melodier och en bra refräng. Enda
nackdelen med låten kanske är att om man inte är så bra på engelska så kan
titeln misstolkas. Min son frågade mig nämligen varför man sjöng ”Sieg heil”
hela tiden, som han tolkade sången när John sjunger ordet ”Sigma” i refrängen….
”In floral green” är en vacker ballad med fantastiskt
arrangemang. Rösten från prologen är tillbaka med fler inlägg om sömn bakom ett
ödsligt piano och Mitchells melankoliska röst. När alla i bandet kommer igång
så är det i den oerhört vackra refrängen, ett band som består av Frost*-trummisen
Craig Blundell, bassisten Steve Vantsis (Fish, Tilt) och keyboardisten Liam
Holmes.
Även ”Everglow” har det gjorts en video till och det här är
en låt med ett tyngre tema i inledningen, men det är fortfarande en starkt
melodiös låt där trummisen Craig Blundell visar upp sina bästa sidor!
Ett annat av de mer fantastiska spåren på plattan är ”The
divine art of being” som påminner lite om Genesis runt ”Wind and wuthering”,
svidande vacker och snyggt framförd.
Titelspåret är en dryg åtta minuter lång instrumental låt
som skiljer sig en hel del mot den melodiösa progressiva rock som plattan annars
bjuder på. Men det är en spännande resa mellan karga landskap och öppna vidder,
en visuell upplevelse i toner skulle man kunna säga.
”Hello world goodbye” är i min mening plattans bästa spår,
en ytterst vacker och melankolisk låt där Mitchell får hjälp av Kim Seviour med
sången och deras röster kompletterar varandra perfekt.
Plattan avslutas med ett instrumentalt pianostycke, en
epilog kallat ”Sea beams” och här låter det nästan som filmmusik. En något
oväntad avslutning men riktigt vacker.
”The big dream” är fantastiskt vacker och snygg och flera
klasser bättre än debuten. Kommer att hamna högt upp på min årsbästalista!
Betyg: 9/10
Genesis ”—”
Kino ”—”
1.
Prologue (Deep sleep)
2.
Awakenings
3.
Sigma
4.
In floral green
5.
Everglow
6.
False lights
7.
Symbolic
8.
The divine art of being
9.
The big dream
10.
Hello world goodbye
11.
Epilogue (Sea beams)
Bonus tracks:
12. In floral green (Acoustic version)
13. The divine art of being (Acoustic
version)
14. Why do we stay? ((feat. Kim Seviour)
Här kan du se videon till låten "Sigma"!
Här kan du se låten "Everglow"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar