Redan ett drygt år efter debutplattan ”Do nothing till you
hear from me”, så är trion MUTE GODS tillbaka med album nummer två som man
kallat ”Tardigrades will inherit the earth”. Trion leds av bassisten Nick Beggs,
som har haft en brokig historia som musiker, först genombrottet med popbandet
Kajagoogoo på 1980-talet, men sedan som del i band bakom artister som Belinda
Carlisle, Gary Numan, Kim Wilde och Seal. Numera delar han sina färdigheter som
basist med två av de riktigt stora inom den moderna progressiva rocken,
nämligen Steve Hackett och Steven Wilson. Däremellan så har han alltså också
tid med MUTE GODS, ett band som också består av keyboardisten Roger King, som
alltid verkar ha funnits vid Steve Hacketts sida och alltså är bandkollega även
i Hackett’s band, och så trummisen Marco Minnemann, som för tillfället också
spelar i Steven Wilsons band och följaktligen är bandkollega med Beggs där.
”Tardigrades” är en djurfamilj som på svenska kallas
trögkrypare, eller björndjur, som av forskar anses vara den levande organism på
planeten som är mest tålig. Man har hittat detta 0.05 till 1 mm lilla djur
överleva i vakuum på utsidan av en rymdstation såväl som på insidan av ett
kärnkraftverk! Att MUTE GODS använder detta lilla djur som titel på nya albumet
beror på att temat handlar om vår existens, om vår allt snabbare väg mot en
trolig självutrotning och våra alltmer felaktig politiska och miljövidriga
beslut och vad dessa får för konsekvenser. Det handlar också om hur vi blir
lurade och vilseledda av media och hur detta påverkar demokratins grundstommar.
Nya plattan har ett mörkt och nästan lite domedagsinspirerat
tema, men MUTE GODS musik är än mer varierat och kittlande inspirerande än på
debuten. Det börjar med ”Saltatio mortis”, ett kort instrumentalt stycke musik
signerat Roger King som beskrivs som en begravningsmarsch för mänskligheten,
till avslutande smöriga ”Stranger than fiction”, en låt som Nick skrev till sin
fru och som är enda låten med ett positivt budskap på albumet. Däremellan
sprider bandet sin musik mellan indiepop, progressiv rock och nästan metal.
Den här plattan är bättre än debuten och jag gillar
verkligen MUTE GODS sound, som är rikligt varierat och udda på många sätt. Ta
till exempel Nick Beggs sångröst som är väldigt skör och späd, men samtidigt så
använder han rösten på väldigt olika sätt och på det viset så får varje låt på
plattan en egen karaktär.
”Animal army” är första låten med sång och eftersom Nick är
vegetarian så blir budskapet i låten en motaktion mot alla de övergrepp som vi
människor gjort på alla djur under så många år. En grymt snygg låt med starkt
melodiös refräng.
”We can’t carry on” har ett rakt budskap om att vi måste
ändra våra destruktiva vanor nu och låten ackompanjeras av ett mäktigt mässande
melodiöst tema och en snygg refräng.
”The dumbing of the stupid” är plattans tyngsta spår och det
låter rejält ruffigt och nästan lite punkigt, men samtidigt så är det här en
väldigt komplex låt med udda takt och ett excellent trumspel från Minnemann.
”Early warning” är lugnare låt med tre olika historier
sammanvävda till en och därefter kommer det härliga titelspåret som snabbt
fastnar med en envis refräng.
Ytterligare en låt skulle jag vilja rekommendera och det är
”The singing fish of Batticaloa” som är en sann berättelse om en plats på Sri
Lanka där man kan uppleva just detta fenomen. Det här är en härligt laidback
låt med snygga harmonier och bra melodier. Dessutom så kan man höra den
sjungande fisken i inledningen av låten från en upptagning som BBC gjorde under
ett reportage för några rå sedan.
MUTE GODS levererar en bättre platta som uppföljare till sin
debut, vilket inte hör till vanligheterna. Och det bara ett år efter förra
albumet släpptes. Snyggt och härligt progressiv rock med en liten knorr!
Betyg: 9/10
Steven Wilson ”—”
XTC ”—”
1.
Saltatio mortis
2.
Animal army
3.
We can’t carry on
4.
The dumbing ofthe stupid
5.
Early warning
6.
Tardigrades will inherit the earth
7.
Window onto the sun
8.
Lament
9.
The singing fish of Batticaloa
10.
The Andromeda strain
11.
Stranger than fiction
Här kan du höra den mäktiga "We can't carry on"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar