RICK SPRINGFIELD är skådespelare och författare, men det är
som musiker som de flesta känner till honom. I och för sig så har säkert många
av Er sett honom i filmen ”Ricki and the Flash”, mot Meryl Streep, eller i
TV-serier som ”True detective”, ”Californication” eller Rick’s genombrott i
långkörarsåpan ”General hospital”, men låtar som ”Jessie’s girl”, ”An affair of
the heart”, ”Love somebody” och ”Human touch” är numera klassiska melodiösa
rockalster som tillhör allmänbildningen inom rockhistorien. Numera varvar RICK
musiken med just filmandet, både framför kameran och även bakom då han nyligen
också gjort en prisbelönt dokumentär om sin egen publik, kallad ”An affair of
the heart”, efter sin stora hit.
Men sedan slutet av 1990-talet så har albumen kommit ganska
sällan, runt fyra till fem år emellan släppen, men plattorna har varit oerhört
vitala och RICK har varierat sin stil en hel del, från den arga postpunkiga ”Shock/Denial/Anger/Acceptance”
till den briljanta ”Song for the end of the world”, där RICK uppgraderade sitt
eget framgångrika 80-talssound till 2010-talet. Fyra år efter den plattan
släpper RICK sitt nya album, kallat ”Rocket science” och det är ytterligare en
Frontiers Records release som har hög prioritet i vår. När RICK släpper nytt så
blir det per automatik en världsnyhet, för han har fortfarande en stor skara
fans, trots uteblivna jättehits de senaste 29 åren. Det var faktiskt 1987
senast som han släppte plattan ”Rock of life”, som var den senaste riktigt,
riktigt stora hiten.
Men, som sagt, SPRINGFIELD kan fortfarande skriva intressant
och bra musik och för att vara 67 år gammal i år så ser han inte ut att vara en
dag äldre än 45, och han låter också betydligt yngre på skiva. Men om jag säger
att nya albumet är influerat av Nashville så vet jag att många fans kommer att
rynka på näsan. RICK goes country? Ja, lite grand faktiskt, men inte så mycket
så att det blir hästjazz, som tur är. Jag är allergisk mot country och var lite
skeptisk när ryktena började florera om att RICK höll på med en countryplatta.
Så illa är det inte för det låter först och främst RICK SPRINGFIELD, med cirka
5% countryinfluenser.
Låtar som inledande två minuter och trettio sekunder långa ”Light
this party up” är en klassisk SPRINGFIELD komposition, ett spår som får vem som
helst att börja partaja.
En låt som ”Down” är också så klassiskt RICK SPRINGFILED,
men ljudbilden är något annorlunda på grund av slide gitarren och mandolinen
och så bygger det på i resten av plattans tretton spår. RICK viker inte mycket
från sin personliga rockstil i låtbyggande, men kryddningen av typiska countryinstrument,
såsom steel guitar, fiol, banjo och mandolin, gör att RICK låter lite mognare,
och det finns faktiskt lite fler lugnare spår än vad vi hört på länge.
Jag har alltid gillat RICK SPRINGFIELD och jag har aldrig
mött någon som inte gör det, på någon nivå, och efter hans fantastiska show på
Sweden Rock Festival 2013, så blev det många fler som förstår hans storhet. Då
var han 64 och rockade loss mer än alla de yngre hårdrockarna tillsammans!
”Rocket scientist” är ännu en i raden av fantastiska album
som RICK SPRINGFIELD släppt ifrån sig, men kanske inte riktigt lika fantastisk
som det brukar vara. Jag kan bli lite trött på steel guitaren i längden och med
en låt som ”All hand on deck” så blir det lite för mycket av alla countryinslag
för min del. RICK är en sjuhelsikes låtskrivare och en vital musiker som alltid
gör bra ifrån sig, även denna gång, trots lite för mycket country!
Bertyg: 8/10
Butch
Walker ”—”
Sahara Snow
”—”
1. Light this party up
2. Down
3. That one
4. The best damn thing
5. Miss mayhem
6. Pay it forward
7. Found
8. Crowed solitude
9. Let me in
10. All hands on deck
11. We connect
12. (I wish I had) A concrete heart
13. Earth to angel
Lyssna på "Light this party up" här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar