Det har surrat rejält runt ett av Frontiers Records stora
prioriteter i vår, det brittiska bandet INGLORIOUS. Det här är ett band som
består av handplockade musiker av bandets sångare Nathan James, som tidigare
bland annat gjort sig ett namn med Trans-Siberian Orchestra och gitarristen Uli
Jon Roth. Han bildade bandet 2014 med ett enda syfte i blicken; att återskapa
det organiska rocksoundet från 70-talets stora brittiska band, såsom Deep
Purple, Led Zeppelin och Bad Company. Till sin hjälp har han bassisten Colin
Parkinson och trummisen Phil Beaver, två mycket meriterade musiker som är
oerhört tunga tillsammans och bildar en perfekt stomme till INGLORIOUS
klassiska hårdrock, och så gitarristerna Wil Taylor och Andreas Eriksson, Andreas
som är katten bland hermelinerna då han ju kommer från Sverige.
INGLORIOUS har också fått med sig några mycket meriterade
rocknamn på vägen mot att nya albumet släpps, i form av fantastiskt beröm och uttalanden
från Queen’s gitarrist Brian May, som kallar bandet ett ”ungt och starkt Deep
Purple”, från Glen Hughes som sägs älska bandets singel ”Until I die” och de
har också fått en inbjudan av Toto’s gitarrist Steve Lukather för ett ”meet-and-great”
backstage. Bandet har också kallats ”The future of British rock”, vilket
engelsk press ofta använder och som man egentligen inte skall bry sig så mycket
om. Men efter att ha lyssnat på bandets debut, så måste jag säga att jag inte
alls är förvånad över att tre så meriterade herrar som May, Hughes och Lukather
ställer sig i kö och vill spegla sig i glansen av dessa unga herrars framtida
framgångar.
Det som imponerar på mig mest är det här bandets organiska
sound, känslan, nerven och närvaron som river tag i mig och fascinerar. Det här
låter så naturligt och analogt, vilket troligen beror på att de fem grabbarna
levt, andats och spelat in sin musik i en studio i Buckinghamshire under en
månads tid, precis som banden gjorde förr i tiden. Här finns inga autotunes
(som om det skulle behövas på en så fantastisk sångare som Nathan James!),
troligen minimalt med overdubs och bandet har verkligen spelat live i studion
för att få den rätta känslan. Och vilken känsla de skapar!
Plattans elva spår är skrivna under den månad som man befann
sig i studio, med lite hjälp av Al Pitrelli (Megadeth, Alice Cooper,
Trans-Siberian Orchestra), Joel Hoekstra (Night Ranger, Whitesnake) och Neil
Fairclough. Och det här är så lysande snyggt och så grymt bra att jag utnämner
det här till 2016 års bästa platta redan nu!
Ni bara måste lyssna på den fantastiska, bluesiga ”Holy
water” som suger sig fast med en magisk melodi, ett sugande gungande komp,
smått fantastisk sång från Nathan och Andreas hypnotiska gitarr. Dessutom är
bandets sound kompletterat med äkta hammondorgel här och på flera andra spår på
albumet.
Inledande ”Until I die” får mig att tänka på Deep Purple’s
comeback med ”Perfect strangers”, som inledde med Jon Lord’s numera klassiska
hammondorgel. Även här så inleder hela albumet med detta underbara sound och
Andreas tar sedan över i ett skönt riff innan hela bandet presenterar sig på
allvar. Jag kan tänka mig att många kommer att skrika ut sin glädje när de hör
det här för första gången!
”High flying gypsy” lånar en del från Led Zeppelin men vad
gör det när bandet gör det här till en fantastisk låt där Nathan än en gång
visar prov på sin grymma rockröst.
Men faktiskt så är det i de långsammare spåren som man hör
bandets storhet. ”Bleed for you” är en grymt välskriven låt, med mycket närvaro
och det här känns så äkta och genuint, fastän det inte är det minsta nyskapande.
Även ”Girl got a gun” är magnifik och här spökar David Coverdale
i bakgrunden. Låten smyger sig fram i inledningen och under versen för att
explodera strax innan refrängen, en refräng som är så grymt snygg och som
fastnar hos mig för all framtid!
Och hur många band i dagens läge har så bra låtmaterial att
man har råd att lägga sina två bästa spår sist? ”Unaware” inleder med en halv
minuts piano innan man drar igång en lysande rocklåt med en alldeles fantastisk
refräng och avslutande ”Wake” är näst intill helt akustisk, där Nathan än en
gång visar upp sin nästan övernaturliga sångröst endast kompad av akustiska
gitarrer. Och jag är helt övertygad om att bandet sitter i en ring i studion
och spelar in låten helt utan pålägg för det låter så nära, så naket, så
levande att man skulle kunna tro att bandet står i mitt vardagsrum och spelar.
INGLORIOUS är bandet som du bara måste kolla in. Det här är
fantastiskt, nästan lika magiskt som när jag hör Deep Purple’s ”Who do we think
we are” första gången. Men bara nästan. Med dagens mått mätt så är det här
redan en klassiker!
10/10
Deep Purple ”—”
Bad Company ”—”
1. Until I Die
2. Breakaway
3. High Flying Gypsy
4. Holy Water
5. Warning
6. Bleed For You
7. Girl Got A Gun
8. You’re Mine
9.
Inglorious
10. Unaware
11. Wake
Här kan du se och höra två av bandets låtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar